(Öppet rollspel för Thrar och alla valpar, inkl Theia. Andra Quare kan också hoppa in! Det kommer antas att de flesta är närvarande vare sig ni svarar eller ej. Svarar ingen förbli det ett enmansroll kort och gott. Utspelar sig samtidigt som detta rollspel, men inget karaktärerna är medvetna om såklart.)

Teck låg som en levande klätterställning. Han hade valpar framför sig, bakom sig, på sig. De sprang runt och över honom, hoppade och tjoade, för att sen plötsligt försvinna in i närmaste snår och sen dyka upp igen. Han hade insett hur bra han trivdes i papparollen. Valparnas lekande lugnade honom oväntat mycket. Han hade aldrig riktigt föreställt sig själv att han skulle vara av den tålmodiga typen, men han kunde inte föreställa sig något bättre än denna stund här och nu. Han sa inget nu, som han oftast inte gjorde heller, men han var fortfarande där högst närvarande. Han vände blicken något mot Thrar som låg en bit bort. Thrar. På många sätt insåg han att deras möte var det bästa som kunnat hänt honom. Han betraktade henne diskret en stund, men snart såg Thrar plötsligt på honom och deras blickar möttes. Hans mungipor formades svagt till ett leende. Han önskade verkligen att han kunde stanna kvar i den här stunden för alltid.

Svansen stod i en stolt båge över Theins rygg där hon struttade fram bland den lekande skaran av valpar. I munnen bar hon en stor pälstuss hon ryckt från Thrim och visade stolt upp den för alla som närmade sig, bara för att vända baken till om de försökte ta den. Det var hennes och hur obehagligt det än var med tungan full av hår höll hon den i ett järngrepp. Alla ville ha det hon hade, det var Thein övertygad om. Misstänksamt synade hon de i sin närhet. Det var svårt att hålla reda på alla syskon; var de lurade och vad de planerade. Envist höll hon fast det som var hennes men var så upptagen med att kika bakom sig att hon inte såg var hon sprang. Thein hann aldrig reagera när tassarna plötsligt stötte i något och hon handlöst stupade över faderns ben. Pälstussen föll som en blöt boll ut ur munnen och hann inte mer än träffa marken innan någon annan gjorde anspråk på den.
    Borta. Thein blev snopet liggandes på rygg, inklämd mellan Tecks framtassar. Det var ingen idé att försöka ta tillbaka det som något syskon redan ätit upp eller grävt ned och istället sträckte hon framtassarna mot faderns ansikte. Hon slickade i luften mot honom i en glad hälsning, bara för att avbrytas av Tenn som kastade sig över henne. Med lekfulla morr försökte Thein parera broderns käkar från att greppa henne och krängde kroppen sida till sida, medan benen sparkade vilt.
    "Vänta bara, din bajs!", varnade hon när Tenn rusade i väg efter sin attack. Bakdelen av honom försvann in bland några täta snår och Thein fick bråttom upp på benen innan hon satte av efter honom. Han skulle allt få igen!