Byoomi.
De var där, till sist, och de hade talat till sist. Två nya ledare hade valts, många ord hade sagts men inget hade nått fram. Flocken hade rört sig åt sina respektive håll på Exodus stod kvar.
Vågor gick i raggen över den vita vargens nacke då han kastade en blick till Malphas, talande om samtalen de haft tidigare, innan han borrade in blicken i Achilles och steg framåt.
"Det är dags att sluta vänta. Och att sluta undvika frågorna." Hans röst var lika vass som hans blick då han mätte Achilles och Sleazoid med dem.
"Numoori är sjukt och kan inte bli bättre utan någons hjälp, vår hjälp. Sentimentalitet hjälper ingen. Vi kan inte sitta här och vänta i oändlighet på ett rätt ögonblick som aldrig kommer. Det kommer aldrig bli perfekt om vi inte skapar det. Det är dags att bestämma att rätt ögonblick är nu." Orden var bestämda och korthuggna.
"Vad för sorts ledare tänker du vara Achilles? Och du, Sleazoid?"

Malphas tog de sista stegen fram för att hamna sida vid sida om Exodus. De hade talat, och kunde inte annat än att enas över de tankar som de utväxlat sinsemellan. Något behövde ske. 
Han nickade när Exodus blick sökte sig till hans och väntade sedan tålmodigt, om än irritationen spelade tydligt i hans kroppsspråk, under tiden som den vite vargens konstaterande av situationen framställdes genom ett brysk och menande åsiktsutlägg. Tillsammans med frågor. 
"Något måste ske och det är vi som måste se till att det händer." Under tiden som han yttrar sina ord faller hans stålgrå blick över Achilles med anklagande antydan.