HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Adoptera Rosie Q kanske?
Idag på 05:12 av Xejja

» Hope you got a minute! [P]
Idag på 05:03 av Xejja

» The echo of my heart
Idag på 04:51 av Xejja

» Light like a feather [NEPOTONJE]
Idag på 02:00 av Idunn

» Kallt vatten [Kasai]
Idag på 01:26 av Kasai

» Finding purpose [Idunn]
Idag på 01:06 av Idunn

» Madness is much like gravity [P]
Igår på 23:14 av Rialea

» Måne [Amanita]
Igår på 23:10 av Blair

» Sea of Rage [p]
Igår på 22:37 av Phenex

Vem är online
Totalt 9 användare online :: 3 registrerade, 0 dolda och 6 gäster.

Abraxas, Alin, Blair

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och överföra alla spelarnamn till det nya textfältet.

Då det finns över 1100 konton på Numoori så är detta såklart ett projekt som kommer ta ett tag

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har avslutats, men resultaten på de större hord-rollspelen har nu bestämts och kan inte längre påverkas även om rollspelen fortsätter.


Den nordligaste av de …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Måne [Amanita]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Blair

avatar


InläggRubrik: Måne [Amanita]   lör 18 mar 2017, 19:24

Månens bleka ljus skänkte inte Blair någon ro där han vandrade genom Lövskogen. Vanligtvis hade han sitt dygn någorlunda rätt, men eftersom hans sovkompis fortfarande var borta, så hade han ingen tid att passa. Det fanns inga konsekvenser till att drömma om natten och sova bort dagen.
   Blair var egentligen inte rastlös, men att vandra runt på natten för att stilla tankarna hade blivit en vana. Han trivdes i mörkret. Det dolde honom, och han trivdes med att inte synas. Om man inte syntes, så fanns man inte. Det var åtminstone vad han försökt intala sig under många år. Blair var inte rädd för att stå in centrum, men han uppskattade att få vara själv då och då. I de ögonblicken så ville han vara osynlig, upphöra att existera.
   Medan fakargen vandrade lät han vinden smeka omgivningen och föra med sig information om vad han skulle komma att möta. Men natten var tom. Inget annat än mylla och en svag doft av vatten gick att urskilja. Han andades tyst ut genom nosen, och stannade en stund för att betrakta en vacker klunga med snödroppar.
Till överst på sidan Gå ner
Amanita
Vampyr
avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   sön 19 mar 2017, 22:18

Våren hade närmat sig med stormsteg och Nita njöt av de fortfarande kyliga vindar som strök över landskapet. Vintern hade ännu inte släppte greppet helt och nu när himlen var klar, månen som dansade på himlavalvet så gjorde den sig påmind. Ljuset som kastades ner mellan träden var klart, kyligt och nästan lite spöklikt. Detta var en natt då man inte lät valparna vandra utanför lyan, med all rätt. Den fridfulla stämningen som annars brukar ligga över lövskogen var som bortblåst, det var tyst och kusligt. Nästan som om de liknade grannen i söder, den döda skogen. Fast här fanns liv det kunde man känna runt omkring sig, men de valde av någon anledning att inte visa sig, inte en natt som denna. 

Hon dansade fram mellan trädstammarna, så tyst som bara en av nattensbarn kan. Till livet runt omkring henne var hon en fara, ett rovdjur och en mardröm. Men för få individer, som stannat upp och valt att bortse från detta var hon så mycket mer. Efter sitt möte i Kaiwood hade hon valt att styra stegen mot lövskogen, för att känna den där speciella fridfulla känslan. Men den infann sig inte. Hungern rev på insidan och ögonen glödde inte som vanligt i tvefärg utan i en alldeles mörk blodröd färg. Hon var på jakt och hon var hungrig. Den mörkblå pälsen fick henne att smälta in läskigt bra i omgivningen där hon smidigt tog sig fram. Följde efter sitt byte. Omgivningen var alldeles stilla, som lugnet före stormen. Något fick henne att stanna. Öronen spetsades och hon förblev stilla. Fascinerades av bytets sätt att studera det naturliga. Hungern trängdes sakta men säkert bort och nyfikenheten tog över. Det ena ögat gick sakta men säkert tillbaka till sin naturligt tukosblå färg och hon valde att förbli stilla. Kanske skulle hon bege sig åt ett annat håll? Finna ett annat byte för natten? Hon beundrade sig själv och sin styrka. Ett svagt leende prydde hennes läppar. Hon trampade på en kvist när hon valde att åter igen röra sig framåt och ljudet ekade mellan träden.
Till överst på sidan Gå ner
Blair

avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 17 apr 2017, 15:50

Lika tydligt som ljudet av en kvist som bröts, tappade snödropparna Blairs uppmärksamhet. Istället tittade han upp, vaksamt. Öronen klippte på huvudet, vreds försiktigt runt för att försöka fånga upp fler ljud. Ingenting. Natten var åter tyst. Det kunde bara ha varit ett litet djur, en hare eller liknande.
   Eller inte. Bilden av den prickiga kargen svepte över näthinnan, och Blair började röra sig mot ljudet. Långa, mjuka steg förde honom tyst framåt mot sitt mål.
   Fakargen behövde inte ens nå den avbrutna kvisten. Hade han inte varit uppmärksam hade han lätt kunnat missa henne - den svarta tiken i nattens mörker. Ögonen glödde svagt i rött och turkost. Hon var vacker, konstaterade han, men också doftlös. Det var lika underligt varje gång han stapplade över någon utan doft. Såvida hon inte ägde en doftkraft, så kunde han bara komma på en annan varg med samma egenskaper. 
   Blair stannade upp och mötte hennes blick med sina intensiva gröna ögon. Hon var större än honom, men avståndet jämnade ut det nog för att han inte skulle behöva se upp.
   "Ni är en dotter av natten...", sa han, knappt högre än en viskning. Han såg inte rädd ut, men han var vaksam. Trots att han visste att hon antagligen var snabbare än honom så kunde det kanske rädda hans liv att vara beredd, om hon skulle vara på det humöret. "Inte sant?"
Till överst på sidan Gå ner
Amanita
Vampyr
avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 12 jun 2017, 10:58

Amanita blev till en början inte alls förvånad, en ung modig hane sökte upp källan till ljudet vare sig det kunde innebära livsfara eller något annat. Där emot fann hon honom en aning dumdristig som stod kvar när han tydligt nog var bekant med nattens varelser. Hon synade honom noga och kisade en aning med ögonen, misstänksamt. Vad var detta för en? Han talade, med låg stämma och han lät vaksam, men han lät inte rädd. Så underligt. De flesta fann Nattensbarn som något ur en mardröm, något de aldrig vill stöta på. 
- Korrekt.
Det fanns ingen anledning att ljuga, låt oss se om det gick att skrämma denna eller om han var utan överlevnads instinkt? Ett svagt flin tog sig fram till hennes läppar och med några svepande snabba rörelser tog hon sig fram till hanen på övernaturligt kort tid. Hennes rörelser var inte aggressiva utan mjuka och förföriska. Den nätta kroppen med de svävande rörelserna fick henne att se vackrare ut än vad hon kanske egentligen var. Allt för att locka lammet in i lejonets mun. 
- Är ni inte rädd?
Till överst på sidan Gå ner
Blair

avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 12 jun 2017, 17:54

"Korrekt." Blair la huvudet lätt på sned. Det kröp i kroppen av att titta på henne och alla instinkter skrek åt honom att fly. Det var som om han undermedvetet insett att han var bytesdjuret. Samtidigt var det svårt att inte möta hennes blick. Förutom att hon var vacker ägde hon en stark dragningskraft. Det påminde honom om Kawazatri, där han sett kameleonter kamouflera sig för att kunna fånga insekter. Kanske var den fina utsidan bara ännu ett hjälpmedel för att kunna jaga.
   Honan rörde sig närmare, så snabbt att han knappt hann med. Instinktivt spändes musklerna, beredda att reagera. Blair tvingade sig själv att slappna av. Hennes rörelser var mjuka och långt ifrån hotfulla. Det sista han ville var att skrämt springa härifrån. Samtidigt kunde han inte släppa förvarningen, ville inte bli överraskad med tänder i halsen.
   "Är ni inte rädd?" Blair log snett. Rädd för vad? Att hon skulle suga livet ur honom? När man inte längre hade något att leva för försvann mycket av livslusten.
   "Jag är nyfiken", svarade han. "Men så är jag också svag för fara och skönhet." Att säga att han var svag för fara var inte riktigt sant - men han tyckte om adrenalinkicken.
   "Här hittar jag båda."
Till överst på sidan Gå ner
Amanita
Vampyr
avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 12 jun 2017, 20:27

Allting med henne var menat att vara lockande för honom, allt skulle tilltala honom på ett lockande vis. Det var så de var skapta, vampyrerna. Hon kontrollerade det inte direkt, men absolut kunde hon göra mer uttryck för det om hon ansträngde sig. Orden som lämnade honom fick henne att flina emot honom, på ett förföriskt lockande sätt men samtidigt visade det också att hon var road över det svar hon fått. Det var sällan det fanns dumdristiga själar på den nivån, som samtidigt kunde förtrycka rädslan. Hon kunde höra hur hans hjärta bultade lite extra hårt, inte panikslaget så nog stämde det att han gillade faran. Adrenalinkicken antagligen. 
- Hur kommer det sig att du är bekant med nattens barn sedan tidigare och fortfarande lever?
Hennes röst var mjuk men allvarlig. Hon var också nyfiken, på varför denna varelse var så nyfiken på dem. Det borde han inte vara, med tanke på hur många vargar som fick sätta livet till på grund av deras existens.
Till överst på sidan Gå ner
Blair

avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 12 jun 2017, 21:16

Vampyren undrade hur det kunde komma sig att han fortfarande levde. Blair var på väg att berätta om hans möte med den svarte men hejdade sig innan han ens tänkt klart tanken. Väl medveten om att han lätt babblade valde han istället att säga vad som troligen var orsakerna.
   "Tur", svarade han. "jag träffade Tavar när han just hade ätit." Fakargen slängde ur sig namnet som i förbifarten. Han undrade om honan kände Tavar. Kanske var det lika underligt att han förväntade sig att hon skulle känna den andra vampyren som om hon förväntade sig att han skulle känna alla fakarger i Numoori? Blair sköt bort tanken och återvände till nuet.
   "Och dumdristighet. Jag bara antog att han inte skulle äta mig, så jag tog mig friheter i vår konversation. Det gjorde honom antagligen förbryllad nog att låta mig leva." Ett snett leende drog i mungipan.
Till överst på sidan Gå ner
Amanita
Vampyr
avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 12 jun 2017, 22:27

Amanita lyssnade och flinade svagt till. Ja tur var nog en av anledningarna i varje fall. Något hade fått den tidigare vampyren att låta hanen leva. När namnet sedan gav sig till känna spetsade hon öronen ytterligare. Så han levde fortfarande. Frågan var om Tavar ens mindes henne längre, det var många år som hade passerat sedan de sågs sist. Ty de underliga var att de faktiskt inte bara bar mörkret som gemenskap utan de delade också blodslinjer ihop. Tavars far var nämligen släkt med Amanitas mor. Mörker och otur lär förfölja släktet. 
- Jag förstår varför du lever, Tavar gör inte alltid vad som förväntas av honom.
Hennes tonläge avslöjade hur fundersam hon var. Djupt försjunken i minnen från förr förblev hon en aning frånvarande för en kort stund. Hon blinkade några gånger innan hon åter var "tillbaka", kallt såg hon in i de gröna ögonen. Hon gillade attityden hanen hade. Det var något med honom som påminde henne om sig själv. En driftig själ, utan oro i livet. Rätt kaxig sådär utan att på det sättet bli sådär odrägligt dryg. Hon gillade det. 
- Jag uppfattade aldrig ert namn?
Till överst på sidan Gå ner
Blair

avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   mån 12 jun 2017, 22:53

Blair nickade men var inte säker på att hon uppfattade det. Hans ord hade fått henne att bli fundersam. Tyst väntade han tills hennes blick mötte hans.
   "Jag uppfattade aldrig ert namn?"
   "Blair. Ni?" När Blair varit yngre hade namn varit det viktigaste att få fram under en konversation, men nu spelade det mindre roll. Det hade blivit mer en bonus än ett måste. Trots det kände han att han ville veta namnet på den han pratade med ifall denne frågade om hans.
   "Säg mig, vad gör ni i Lövskogen? Jag växte upp med historier om hur Relictus var vampyrernas mark." Ett leende drog över de mörka läpparna. "Tröttnade ni på lukten?" Han hade passerat genom Relictus på mindre än en dag, men det hade varit nog för att känna stanken av död som hängde i skogen.
Till överst på sidan Gå ner
Amanita
Vampyr
avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   fre 16 jun 2017, 16:53

Amanita lyssnade, Blair hette den unga hanen. Skogen runt dem var ovanligt tyst, som att allt djurliv i skogen kunde känna hennes mörka närvaro och de höll sig därför undan. Det var lite av en speciell känsla, som att hela skogen höll andan för att inte störa henne eller göra henne upprörd. Hon sträckte på sig ytterligare då hanen ville veta hennes namn. 
- Amanita.
Sa hon och ett svagt leende la sig stillsamt över hennes läppar. På något sätt såg hon ovanligt fridfull ut. Hon skrattade roat sedan åt hanens ord. Nåja han hade väl rätt i det han sade att det stank något fruktansvärt där, men det var inte riktigt anledningen till att hon inte befann sig där.
- Du vet väl att Nattens barn inte behöver andas, om vi inte vill?
Sa hon och flinade svagt åt honom. Det var oftast bara en skenmanöver, så att de dödliga skulle ha svårare att skilja vampyrerna från de levande. Hon skakade på huvudet och flinet försvann.
- Jag undviker helst min egen sort. Så jag håller mig gärna där ifrån. 
Till överst på sidan Gå ner
Blair

avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   lör 17 jun 2017, 21:02

Hennes namn var Amanita. Blair la det på minnet, och lyssnade sedan på hennes nästa ord. Det lät absurt, och han undrade om hon hittade på det bara för att se hur mycket han skulle svälja. I och för sig var vampyrerna redan döda, men ändå. Vampyrerna kändes betydligt mer levande än andra odöda, som zombies. Blair hummade, en blandning av fundersamt och imponerat.
   "Jag undviker helst min egen sort. Så jag håller mig gärna därifrån." Blair kunde förstå henne. Han tyckte om Tavar, men han var inte alltid det livligaste sällskapet. Ordvitsen fick honom nästan att le, men Blair höll masken. Han misstänkte att det fanns andra anledningar till att hon höll sig borta. Det lät fånigt att hålla sig borta från ett område bara för dess invånares bristande förmåga att konversera.
   "Inget bra sällskap?", frågade han ändå.
Till överst på sidan Gå ner
Amanita
Vampyr
avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   ons 21 jun 2017, 13:52

Amanita tog ett steg fram till mot främlingen, eller Blair som han hette och satte sig sedan ner. Det indikerade att deras konversation var tillräckligt intressant för att fortsätta. Hon valde sedan att sluta andas och hon valde också att sluta blinka. Hon ville visa honom att en levande död är faktiskt död, inte levande. Hon behövde inte de dödligas alla funktioner för att hålla sig vid liv, det ända hon faktiskt behövde var blod, från varg. Inget annat.
- Vi har väldigt olika åsikter och principer oftast. Väldigt få av Nattens barn accepterar mina och därför håller jag mig ifrån dem.
Hennes röst lät kyligare än vanligt och hon menade det hon sa. Det var oftast hennes principer som satte sig i kläm hos de andra. Hon förstod inte alls meningen med att mörda allt man ser och behagar bara för att man kan. De som inte lyckats lära sig att kontrollera sina behov spottar hon på, svaga individer. Hon visste hur långtid det kunde ta, men de som inte ens tänkte tanken. Hon ogillade det helt enkelt. Felet kanske var hon själv? Tanken slog henne och hon förblev tyst.
Till överst på sidan Gå ner
Blair

avatar


InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   Igår på 23:10

Plötsligt fann Blair Amanita väldigt obehaglig. Han kunde inte sätta tassen på vad som hade förändrats, men skillnaden var mycket påtaglig. Med smal blick granskade han henne, och insåg att hon inte andades. Hon blinkade inte heller, vilket gjorde hennes blick lätt stirrande. Det kröp i honom. Instinkterna sa åt honom att springa: det här var utanför hans kontroll. Trots det gjorde han som henne och satte sig ner. Kunde han överleva en vampyr, kunde han överleva två.
   Hennes åsikter skilde sig från de andra vampyrernas, och därför höll hon sitt avstånd. Blair nickade. Han kunde likna situationen till den med honom och Isil Anar, även om han inte visste hur hennes åsikter skilde sig från resten av Nattens barn.
   Fortfarande lite illa till mods över hennes förändring fann han det svårt att föra samtalet vidare. Först tänkte han fråga vad hon gjorde i Lövskogen, men insåg att han redan frågat det. Istället valde Blair att fortsätta på deras nuvarande ämne.
   "Jag förstår", svarade han. "Jag har lite samma situation med en flock här i närheten. Våra åsiker är... olika, så det är egentligen vettigt att hålla sitt avstånd. Jag kan förstås aldrig hålla mig borta." Blair log kort. "Så situationen kanske är omvänd för mig."
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Måne [Amanita]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Måne [Amanita]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Lövskogen-
Hoppa till: