Den eldfärgade skogen är lugn och behagligt varm, en massa löv klär den bruna ljumna jorden. Då och då sveper en varm bris förbi som drar i det eldröda gräset och skapar små virvlar av löv här och var. Ibland ramlar löv ner från trädens ståtliga kronor för att delta med de andra tusentals löven på marken. I vattnet bredvid en ung liten varg simmar två vackra blånäbbade svanar omkring. Hon ser på de med stora beundrade ögon och önskar att likaså hon hade vingar. När något i vassen nära henne prasslade till bröts hennes bubbla, men så snart som en groda simmade fram vilade hon åter sina ögon på de två svanarna.

  För en liten stund sedan hade hon lämnat lyan med alla de andra syskonen i för att få lite lugn och ro, man får välja sina chanser väl för att smita undan osedd och idag var det en sådan.
  Långsamt ställde hon sig upp från sin liggande ställning och sträckte varsamt på sig. Hon såg sig om och började gå i motsatt riktning ifrån den lilla sjön. Omgivningen var mycket vacker tyckte hon, och hon njöt av att se alla de eldiga färger som klär skogen. I lugn takt rörde hon sig framåt och insöp alla intryck hon tog emot. Löven prasslade under hennes håriga små tassar och de blå ögonen föll ner mot marken. Hon stannade upp och granskade de olika stora löven, alla har olika färger och ingen var den andre lik.
  Blixtsnabbt högg hon tag i ett löv och la sig ner för att rulla över på rygg, hon tuggade på det stora gula lövet och kastade upp det i luften med sparkande tassar efter det. Den stora fluffiga pälsen flög åt alla möjliga håll när den lilla valpen rörde på sig.
  Snart lugnade hon sig när en monarkfjäril fladdrade förbi och hennes intresse kretsade nu kring den. Med några snabba klumpiga gester var hon på tassarna igen och följde efter fjärilen, hon släppte den aldrig ur synhåll.

Off: Paxat till Assar! c:

   Från ingenstans poppade hennes syster Assar upp och olyckligtvis snubblade hon över den andre valpen.

   "Ouff!" släppte hon ifrån sig och trasslade sig ur den komplicerade klumpen de två bildat när systern gett henne order. De skrattade tillsammans och Azya ställde sig upp för att se ifall fjärilen var kvar, tyvärr var den borta.

   "ÅH NEJ! Den är borta!" utbrast hon, med en besviken min såg hon på den andra fluffbollen och satte sig ned.

   "Vad gör du här?" frågade hon snart, "ingen annan har väl följt med dig?" hon såg sig om igen för att försäkra sig om att ingen annan var där. Men hon varken såg, hörde eller kände lukten av en annan varg. De var definitivt ensamma. Den lilla valpen ställde sig upp och rörde sig mot en stor sten, den var enkel att ta sig upp på och i ett nafs satt den fluffiga valpen på dess skrovliga yta. Hon blickade ut över platsen.