Det var en solig morgon och inte ett moln syntes på himmelen. Fåglarna sjöng som vanligt på sina melodier och havsvindarna fick löven att rassla i takt. Inte ett bekymmer i hela världen för den unge valpen. Den ljusa studsade efter en fjäril som panikslaget flaxade i ett försök att fly honom.
      ”Hörru! Kom tillbaka!” ropade han, innan han fnittrade till. Livet kunde inte bli bättre än såhär, tänkte Nace.

Azkar hörde ett rop: "Hörru! kom tillbaka!" Azkar flög till nästa träd och kollade sig omkring och såg en vit valp prassla i buskarna. Han var nyfiken men vågade inte ta sig fram än så istället spanade han på den från sin gren.

När fjärilen försvann ovanför några buskar stannade Nace till. Jakten hade upphört. Med en tung, uppgiven suck satte han sig ner. Den lila blicken sökte sig till den molnfria himlen, då han lade märke till en mörk skepnad i trädet. En varg?
     "Ah!", hojtade han till i rädsla. Något skrämt såg han på den flerfärgade vargen. "Vad gör du? Varför stirrar du på mig?!" 

"Jag hörde ett rop så jag flög hit" Svarade Azkar. "Vad var det du jagade?" Sa han med en frågande min. Han var inte helt säker på att det inte var några fler vargar i området.

"Åh", andades Nace när han insåg sitt fel. Det irriterade uttrycket i hans ansiktet mjuknade upp och han såg glad ut igen. 
     "Vad var det du jagade?" frågade den bevingade vargen. Valpen såg stolt ut när han svarade: "En fjäril!" Nace nickade ivrigt. "Fast den försvann... Vill du hjälpa mig fånga en ny?", frågade han glatt.

"Ehh visst" Svarade Azkar och viftade men svansen glatt.
Azkar hoppade ner från trädet ivrigt. "Och förresten jag heter Azkar vad heter du?" Svarade han glatt

Nace viftade på svansen och log glatt. Kanske skulle han få en ny kompis. Den bevingade var mindre än honom, men verkade ändå lite äldre.
     Den bevingade presenterade sig som Azkar. "Azkar? Vilket fint namn!", erkände han utan tvekan. "Jag heter Nace", svarade han med glädje. 
     Valpen tog några steg framåt för att påbörja jakten. Svansen viftade fortfarande ivrigt bakom honom när han såg sig om. "Kommer du?" frågade han och nickade menande emot stigen som ledde mellan träden.

"Ohh javisst" Azkar hoppade ner från trädet och luktade försiktigt på Nace och tänkte för sig själv Nace Vilket fint namn. Dom sprang ner mot bäcken och dom såg en fjäril. Nace studsade fram över stenarna till andra sidan vattnet. Azkar tänkte för sig själv att Nace var smidig för sin storlek men var liten i sinnet.

Glädjefulla skratt lämnade honom när han med enkelhet hoppade sten för sten över bäcken. På andra sidan bäcken såg de en fjäril, det var samma som han jagat tidigare.
     "Kolla! Där är den!", utbrast Nace i förtjusning. Med en ivrig blick såg han på Azkar. "Fort! Efter den!", uppmanade vargvalpen och skyndade sig efter. Kanske kunde Azkar flyga fortare och lyckas fånga den?

Azkar flög efter den fort. Men den var snabb men han hade bestämt sig att han skulle fånga den så han jagade den runt i luften. Till slut så fick han tag i den han slog den med tassen inte för hårt barra så den åkte ner. Azkar fångade den mellan tassarna och skrek "Nace kolla jag har den!" och viftade ivrigt på svansen. Azkar satt sig ner och sa till Nace "Kolla på den den är så fin!" Och betraktade den noga.

Utan en förvarning susade Azkar förbi ovanför honom. Nace ryggade tillbaka något chockat. "Wow...", sade han för sig själv, imponerad av Azkars vingar som snabbt flaxade när fjärilen och han rörde sig runt i luften. 
     När vännen fångade den såg valpen storögt på honom. "Vad duktig du är!", utbrast han förundrat. När Azkar satte sig när gick han fram till honom och såg på fjärilen han höll mellan tassarna. 
     "Åååh, den är så vacker!", sade han hänfört. "Den ser lite ut som dig, tycker du inte?" Nace vred nyfiket på huvudet. Fjärilen hade skimrande blå vingar med gröna och röda mönster på dem, ungefär som Azkars vingar.

"Joo då kanske lite den har fina vingar som mig" Sa Azkar ståtligt. "Hur kan du vara så smidig på stenarna?" frågade Azkar Nace förtjusande och förvånad. Azkar tänkte på hur han fångade fjärilen han var lite stolt över sig själv."blir det inte halt på stenarna?" frågade Azkar. Azkar hade ju aldrig testat förstås efter han kan flyga över vattnet.

Nace kollade med en beundrande blick på hans vingar. Han ville också ha vingar, det var så vackert! När Azkar frågade om hans smidighet höjde han stolt på huvudet och log.
     "Det är kanske mitt ninjablod!", förklarade han uppenbart väldigt belåten. "Jag är en Oga", erkände han osäker på om Azkar visste vad det betydde - men då skulle han säkert fråga. Egentligen var Nace inte vidare smidig jämfört med hans syskon, men att Azkar tyckte det gjorde honom glad.

"Vad är en Oga?" Frågade Azkar glatt. "Jag har mina vingar för att jag är en hikioki" Svarade han stolt. "du kanske är en ninja" Svarade Azkar och viftade på svansen.

"En Oga är ett av två släkten av ninjavargar", förklarade han med en stolt min. "En hikioki?" Det namnet hade Nace aldrig hört tidigare, men det skulle han med all säkerhet komma ihåg. 
     "Något sånt har jag inte hört förut. Ser alla ut som dig?" Återigen tippade ungvalpen på huvudet och såg med de lila ögonen på vännen.

En ninjavarg?? Det ska han komma ihåg. "Alla ser inte likadana ut men vi är färgglada" en ninja var det förklarar saken. men hur dom kunde vara så snabba med deras storlek det var ett mysterium.

Nace nickade förstående. Färgglada. Azkar var sannerligen en varg med mycket färger. En del av honom kände sig avundsjuk för alla hans kulörer. Hans simpla, vita utseende kändes tråkigt i jämförelse.
     ”Jag önskar jag hade färger lika vackra som dina!”, erkände han.