Björk vandrade omkring reviret, längs dessa gränser. Hon försökte lära känna revirets marker. Det kunde hon behöva. Aldrig hade hon befunnit sig i denna skog så när hon gick bland de höga,fuktiga gräset kände hon sig nästan blind.
Trots att hon visste var hon var så kände hon sig vilse. Men honan var glad att hon var vilse på "rätt ställe". Detta var hennes hem nu. Det var konstigt att bara tänka på det; hem. Honan hade aldrig riktigt haft ett hem. Men nu hade hon det. Det hade gått så snabbt. På så kort tid hade hon fått något hon skulle kalla hem.
När Björk fötts, hade hon inte haft ett hem. Hon hade, enligt henne själv, bara fötts bland andra vargar. Andra dumma vargar. Många skulle nog valt att kalla dessa vargar som hennes flock, men de kändes aldrig som hennes flock. Björk kände att hon aldrig hört hemma där, och hon hade rätt, hon hörde inte hemma där. Det hade blivit tydligt när hon med hjälp av en annan varg suttit eld på sin fader, ett försök i att döda honom. Det resulterade dock inte att han dog. Istället hade han legat på marken en bra stund och gnydde. Hon kom ihåg synen då också, hur han sett ut som en askhög med fyra ben. Man kunde knappt kalla honom varg efter det och det gav Björk tillfredsställelse.

Känslan av att hon var förföljd drog henne från hennes tankar och hon stannade abrupt. Blicken vändes upp mot de stora träden, men det enda hon kunde se var skuggor som de stora grenar gav ifrån sig.
Honan klippte lite med de stora öronen. Var det Shady som gömde sig där uppe igen? Björk antog att det var Shady och valde därför att ignorera känslan. En främmande doft rörde sig inte heller nära Björks nos, vilket lugnande ner henne ganska snabbt.

Honan han dock bara ta tre steg innan hon hörde en röst.
"Hade du tänkt att lämna oss redan?" Björk stannade, ännu en gång. Blicken drogs snabbt upp till grenarna, där rösten kom ifrån. Och där, gömde bland skuggorna och nästan helt osynlig för Björk satt hon, en havsvarg. Om det inte varit för de gula fenorna hade Björk aldrig sett den nästan helt mörkgröna vargen.
Björk sa inget utan tittade tyst på honan. Den främmande honan fnös åt Björks brist på svar.
"Ska du inte fråga vem jag är?" Havsvargens röst var hård och bestämd. Dess blick var neutral men den var, likaså, bestämd och tittade självsäkert in i Björks.
"Jag vet redan vem du är." Sa Björk snabbt.
"Oh? Vem är jag da?" Björk stod tyst en stund. Hon visste inte honans namn, men Björk var säker på att det var en flockmedlem.
"En medlem." Den andre nickade långsamt.
"Hur visste du det?"
"Om du inte vore det hade Shady förmodligen redan slitit dig i små bitar." Björk visste inte mycket om Shady. Bara att hon verkade vara som en varg som inte var rädd för att använda klorna och bitas.
Havsvargen nickade långsamt och log mjukt mot Björk. Honan tyckte väl att hennes argument var "fair enough".
Smidigt klättrade havsvargen ned och stannade framför Björk. De båda tittade på varandra en stund utan att säga något innan Havsvargen bröt tystnaden.
"Valerie."
"Björk." De två individerna presenterade sig.
"Kom. Jag visar dig runt." Björk följde lydigt efter.

(Ensamroll mellan Björk och Valerie. Hoppas jag tolkade henne rätt.)