HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Mejländring
Igår på 23:22 av Xejja

» Vattendroppar (Cerulean)
Igår på 21:14 av Huyana

» foggy landskape
Igår på 20:25 av Andúnë

» Keisuke
Igår på 20:16 av Keisuke

» Akuma x Shiva valpar
Igår på 18:21 av Shiva

» Plask-plask [Vera]
Igår på 18:05 av Oreliel

» Sol och fågelkvitter [CHI]
Igår på 14:55 av Chi

» Zodiacs x Winds sista kull
Igår på 11:49 av Wind

» Måne [Amanita]
mån 16 okt 2017, 18:48 av Blair

Vem är online
Totalt 3 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 3 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Don't you ever wonder

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
Gå till sida : 1, 2  Nästa
FörfattareMeddelande
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Don't you ever wonder   lör 17 sep 2011, 20:47

Tyst drogs blicken över platsen, studerade den tyst, hon hade kommit vandrande, i sin ensamhet ifrån det så kallade okända. Den plats som ännu inte riktigt fanns på kartan, som ingen riktigt brytt sig om att söka igenom och markera ut. Men hon visste vilket helvete en del utav stället bestod av, döda och kala träd som sträckte sig flera meter upp i luften, där väldiga ormar slingrade sig uppåt, långsamt, för att sedan ligga där och invända dem innan de bet de förbipasserande, snabbt men smärtsamt. Mycket lik hennes egen teknik faktiskt.
Men då blicken fastnade på en rosenbuske, trots att hon redan skådat flera likadana i skogen, släpptes tankarna på det förflutna och gångna. Tankarna flöt undan och hon lät blicken noggrant granska de vita rosorna som prydde busken, mycket riktigt, de rosorna som växte på den taggiga stjälken var vita. Det var antagligen det som lockat varginnans intresse, det såg så rent, så oskuldsfulla ut där de, vackra som få, växte.
Men hon visste bättre än så, aldrig att den allra vitaste ros var oskuldsfull. Antagligen var den fullproppad med gift, vilket var anledningen till att den var så underbart vacker, den lockade till sig sitt byte, som förblindades av dess skönhet och bara skulle vilja ta en närmare titt, om och om igen, tills den kom alldeles för nära inpå. Då skulle bytet stupa, giftet skulle döda den oskyldiga och blomman behålla sin oskuldsfulla vita färg. Även detta påminde henne så om henne själv.
Lockade dem, med ett gift, en charmerande aurora som låg kring henne och fick henne att lysa. De skulle älska henne högt innan hon slet huvudet av dem, hon skulle visa dem ett svek, en lögnaktighet och sedan kort därpå låta dem försvinna och tonas bort ifrån denna värld.

Alla dessa tankar på mördande, svek och jakttekniker gjorde den nätta varginnan hungrig, tyst drog hon åter blicken över skogen, trots att hon inte förväntade sig finna något att sluka emellan sina käftar, hon skulle kunna jaga lite senare, om det ens fanns att jaga i dessa snåriga marker, men det borde det göra. Denna plats borde locka byten, både av dessa tja, charm och vackerhet, men även det faktum att det ändå borde finnas gått med mat åt vegeterianer, bytesdjur vill säga, och en del gömställen.

Men hennes jakt fick alltså vänta, hon låg tyst och studerande kvar på den väldiga grenen några få meter ovan mark. Bara andades, bara var.

Pax Diablo
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   sön 18 sep 2011, 20:21

Diablos tassar hadde fört honom hit utan någon som hällst anledning, Itrozo den rosbeklädda skogen som han många gånger som liten besökt och bott i något år.
Marken var kall likt många andra ställen, det kändes verkligen att snart var det kalla påväg och då skulle det jobbiga att börja.
Vintern var inte hans favorit väder precic, varige vinter som hadde varit så hadde Diablo alltid fått en slgs förkylning.
Det var som om han var allergisk emot vintern, men var det ens logiskt? nej de kan vell inte stämma...
hanens vandring var obestämd, så Diablo vandrade kring i nummori för att finna det han söker.
men allt dödande där han träder fram.. det känns som om han bara gör det till ingen nytta.
Vad får han ut av det egentligen? det är egentligen bara menningslöst att döda de som inte gjort honnom någonting..
Diablo's blick riktades upp emot de silverfärgade och höga pilträden, himelen var klar men han tyckte sig skymta något regnmoln längre bort emot bärgens håll.
Blicken sänktes och hanen fokuserade på vägen framför honnom, inte för att det fanns någon stig att följa precic men att kolla upp emot himelen på en plats man inte varit på flera år på kanske inte var det bässta man kunde göra. Den blodröda blicken sökte sig till någonting levande, någonitng att äta.. men vad visste han inte, en varg eller vad som hällst skulle passa fint jusst nu, bara bytet inte var en fågel eller liknande smådjur som bara var aptit retande. När han varit valp så var byterna här stora för honnom efter han varit så liten, men nu när han är så stor som han är idag, då verkar byterna som var så stora då så liten och patetiska nu.
En lätt och sval vind slet i hanens päls en aning, vilket var skönt då han saknade kylan lika mycket som han hatade den och de gjorde så att han hatade den ennu mer.
Sedan några minuter sen hadde han känt en doft, en doft som skrek föda och sällskap, fasst han var ju inte i behov av något sällskap precic nu. Diablo kunde på doften avgöra att det var en tik lite längre bort, kanske bara några hundra meter ifrån. han började att öka takten en aning, mot den ljuvliga doften. Hona eller ej, det räckte för att släcla hans huggande hunger.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   mån 19 sep 2011, 21:35

Hennes blick dröjde sig kvar vid en speciell trädkrona, dess blad tycktes krökas till en cirkel, hon studerade dem en kort stund, inte för att de egentligen intresserade henne, mest för att få henne att sätta igång tankarna, få henne att börja göra någonting av tiden. Hennes sekunder av att bara vara var nu över och hon skulle sätta igång hjärnan igen.

En skarp doft slank snart in i hennes nos och hon spände plötsligt sin kropp och kastade en vaksam blick omkring sig, för hon var ej längre ensam. Tanken på att någon främmande rörde sig i närheten av henne och omkring henne, ja den tanken skrämde henne på sätt och vis, den var irriterande och hon visste att hon aldrig skulle vara stark nog att försvara sig själv, nej inte än i alla fall.
Blicken möttes snart av en rörelse i ögonvrån och hennes blick fördes ditåt och hon lät ögonen snabbt dra sig över en mörk varelser, men röda ögon, med ett uttryck som om han ville sluka henne, men den främmande tycktes för stor och tung för att han egentligen skulle vara någon match för henne så länge hon höll sig på avstånd.

OFF
kort, men det får räcka C:
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   lör 24 sep 2011, 13:13

Diablos blick var fäst på honan som fortfarande låg synlig på den lagomt tjocka grenen. Men egentligen var det inte nödvändigt att döda henne.. han var bara beroende, att döda vargar och sedan dricka deras blod, äta deras kött hadde blivit som ett beroendeframkallande grej för Diablo. han var ingen vampyr, nej verkligen inte. Men ibland, kunde man ju undra varför han från början ens började med denna kannibalism. kanske var det för att få känna njutningen av sina segrar, eller den energi och kraft ifrån blodet som hans offer ägde. Den skära tungan fuktade läpparna och samt nosen då den gjorde en snabb rörelse. Hursomhällst, vad spelade det för roll om de svaga dog? ingen skulle endå sakna dem. Diablo log brett och yttrade sig tillslut till den vita varginnan. -vad gör en så liten varginna helt själv här ute? hmmm~? Diablos röst var lite tillgjord, men mild och vänlig. (Rösten lät ungefär som Scar i lejonkungen då han gjorde till den) Diablo's blick var lurig, men avslappnad på utsidan. Insidan var den utan tvekad iskall och ytterst hård.

[Gomenasai! D: men mitt internet har cpat sejj så jag inte har kunnat svara tidigare. hoppas detta duger ^^'']
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tor 29 sep 2011, 20:19

Hon fnös åt den svartas dumma ord, liten flicka? Var han någon typ utav idiot eller? Även om hon inte var knappt hälften så stor som honom betydde det inte att hon behövde vara ensam och inte kunna klara sig på egen hand, hon var stark, egensinnig och klarade sig. Då var man väl trots allt ingen 'lite flicka' som denne hade uttryckt sig? Hon ruskade till lite på det vita huvudet innan hon kastade det åt vänster så att den ljust lila luggen lade sig endast över hennes vänstra öga. Sedan drog hon in en hel del luft i lugorna och gav ifrån sig en djup suck och himlade lite med ögonen innand e föll ned på den svarta med kyliga ögon.
- Liten flicka? började hon med en vacker röst, som dock var kall som is. Jag är inte någon 'liten flicka' bara så du vet, du borde tänka innan du kallar främlingar för sådana saker.
sade hon och fnös åter igen till och vred bort sin blick, han såg inte trevlig ut, inte heller verkade han trevlig. Bara som om han ville förnedra henne, håna henne. Hon ville helst slippa hans närhet, men om hon skulle gå nu, skulle hon likna en svag lite fegis. Så var det alltid, bara för att man störde sig på någonting eller något och ville lämna det så kunde man verka rädd, så som det alltid varit förr i tiden, stack man var man feg, svag. Stannade man hade man ungefär 5 % chans att överleva, och vilket var bäst för någon i hennes blodsband? Att stanna såklart, att visa sig svag var ett nederlag större än döden.
Ett dumt sätt att se på saker, det visste även den vita på trädgrenen, men inte kunde man väl säga emot sättet man var uppfostrad, sättet man hade levt på hela sin barndom, ja faktiskt hela livet?
Nej det gick liksom inte.
Så hon fortsatte att ligga där, för han verkade trots allt för stor för att komma och göra henne sällskap.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   sön 02 okt 2011, 19:35

-Säg inte till mig vad jag ska göra kära du, det kan sluta illa..för dig... Diablos röst var isande hes och lömskheten låg kvar där som ett täcke över rösten.
Diablo vred på huvudet en aning, och log -Varför kommer du inte ned? hans leende hadde försvunnit och han hadde satt sig ned.
Denna plats var sval, inte tillräckligt varm för honnom. kalla platser var någontong hjan avskydde, de kunde vara fina men det fanns någonting i dem som han hatade.
Dess kyla kunde helt enkelt slöa ned honnom, men sålänge hans krafter var vakna och redo för allt så fanns det ingenting i ärlden som kunde sinka honnom.
han rätade på sitt huvud och blivkne var fäst på honan
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tor 06 okt 2011, 11:14

Hon skakade lite smått på det ljusa huvudet samtidigt som ett leende slank över hennes ansikte, ett på något vis otäckt leende trots att det var vackert som få. Kanske var det just det som gjorde det otäckt nog att många inte ville se det, eller inte kunde sluta.
Hennes blick låg nu djupt försjunken in i hans blodröda ögon. Likt hennes leende såg de på honom med ett otäckt och vackert sätt, någonting skapades bakom henne, en hypnotiserande charm, om hon skulle sätta denna svarta i hennes våld, genom att låta honom charmeras på ett onaturligt sett, det återstod att se, beroende på vad han hade tänkt göra härnäst. Orden han precis sagt hade hon funnit som ett hot, trots att hon inte hade beodrat den andra något, hon hade bara berättat för honom vad han borde tänka på, vad han borde fundera över innan han agerade. Det var så livet var, täkte man innan fick man ut så mycket mer, man visste vad man ville. Då frågan ställdes emot henne växte leendet sig en aning, han ville att hon skulle komma ned. Men hon rörde sig annars inte, stannade uppe på sin gren och svarade honom med en lugn och samlad, nästan lite oförstående röst.
- Jag ser ingen anledning till att stiga ned, jag har det så trevligt och kan samtala med dig trots att du är nedanför mig.
När hon nämnde de sista orden lät det nästan som om hon menade att han var sämre, längre ned i näringskedjan. Som om hon hade en högre rank i världen än denna mörka. Leendet dämpade sig då hon lät blicken studera honom ingående en gång.
- Hurså?
Lät hon sedan en fråga fällas emot honom och vred bort blicken samtidigt som den åter igen föll på de lockande rosorna.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tor 06 okt 2011, 18:34

Hanens blick förblev iskall, riktad på den främmande honan som var en aningen uttråkande, hon var nässtan som alla irriterande honor.
-Nåväl, gör som du vill.Var det enda som han sa innan han lade sig ned och slet blicken ifrån henne, han vilade sig efter den långa färden, helt orädd på vad som honan skulle kunna göra.
vad hon än hittade på skulle det säkert bli en barnlek, men även om hon inte såg så speciellt stark ut så ska man inte lura sig av det yttre. men endå, hon var knappast så stark så att hon skulle kunna a död på honnom.
Han nös till -jag orkar helt enkelt inte se upp till dig. sa han barskt. hans tonart var inte särskillt öm, men inte heller otrevlig.
han struntade helt enkelt i vilken tonart hon talade till honnom till, han hadde alltid sina tankar djupt därinne som övertalade honnom att han var den domenante hanen som kunde göra vad han vela. ja under ledarens tillåtelse vill säga. men bortsett ifrån det så var det ingen som sa att han inte fick 'leka' runt lite här och där och skapa nya fiender. Det är roligare med fiender än med vänner, han hadde inga, inga nära iallafall.
Ingen skulle få komma nära, inte så nära så de skule få reda på hans bakrund.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tor 06 okt 2011, 22:22

Hon höjde lite svagt på sitt ögonbryn, vilken vek anledning till att be henne att komma ned, fanns det inget med som han ville henne? Nehe, då kunde hon väl stanna här ovan honom, då fanns det inte heller någon anledning för henne att gå ned för att han vad henne. Orkade inte kolla upp, stackarn.
Hon lät blicken dra sig tillbaka till honom, han hade nu lagt sig ned nedanför henne och blicken hade han sökt sig iväg med, bortåt. Hon lät blicken dra över den kanske en aning övermusklade kroppen, för att det faktiskt skulle vara hennes smak av egen kroppsbyggnad, hon trivdes bättre som snabb, lätt och smidig. Men det var såklart oliga från varg till varg hur man trivdes att leva och röra på dig. Hon reste sig upp på grenen, den rörde sig inte en milimeter trots hennes ganska plötsliga rörelse. Hon smög ut, närmare den mörka, eftersom hon nu låg snett över honom bestämde hon sig, helt utan anledning, för att röra sig längre ut på grenen och lägga sig ovan hans huvud, eftersom grenen sträckte sig ut över honom.
- Skulle du ha något emot att tala om för mig vad som fört dig till denna vackra plats, hrm ?
Sade hon mjukt emot honom, medan blicken drogs över rosbucketterna som prydde buskarna i deras närhet. Trots att hon hade fått trevliga vibbar utav den främmande ifrån början så var det ingen anledning till att samtala lite smått, se om han bar på någon eventuellt intressant information, även om han såg ganska trist ut - alldaglig. Stor, mörk och lite sådär ondskefull helt enkelt, men vad visste hon, kanske fanns det något intressant där inne ändå?
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   fre 07 okt 2011, 22:01

Hans röst mjuknade en ainng -Om jag ska vara ärlig emot dig främling så hadde jag bara mina vägar förbi, egentligen var det inte menat att stanna här så länge. och du själv då? Hanen hadde riktat blicken upp en millimeter även om han kunde se på skuggan att hon rörde sig, om hon skulle anfalla hans huvud var det bara att öppna käftarna och låta dem göra allt jobb. Men vad vet han, hon kanske är kvicktänkt olikt många andra vargar han mött på sin färd. Ögonen smalnade något då han kände hungern stiga honnom åtvansinnes håll, men han sade ingenting. Att döda henne vore meningslöst, varför döda henne? det skulle inte vara kul ens en gång, han var inte på den sortens humör längre. vinden drog i hans lejonman. han log, blicken var som normal igen. Ennu en gång av de väldigt få gånger i sitt liv var han lugn. lugn och wn aningen sansad. han tänkte på hur han egentligen hamnat här från första början. var det rosorna som lockat honnom så sjukt mycket? han blundade några sekunder innan han lät blicken slita sig och rikta sig in på de få rosor som växte brevid honnom.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   sön 09 okt 2011, 00:50

Jaså där ser man. Han hade alltså inget ärende i denna skog, vad synd. Inte fanns det förmodligen då något intressant djupare in heller, även om hon inte skulle ha något emot att ta en närmare titt allt djupare in bland rosor och deras taggiga blad.
Då hon hörde frågan komma tillbaka la sig leendet tryggt över henne, hon kunde inte låta bli att låta sig le åt sig själv, som om hon log emot någon annan för att den var så hemskt korkad. Hon log alltså förnedrande emot sig själv medan hon sa.
- Någonting lockade mig hit, kanske var det rosorna, men något lockade mig hit och lockar mig djupare.
sade hon lugnt, kanske tyckte den mörka att hon pratade rappakalja, bara sa dumma och onödiga saker, men vissa hade den synen på saker och ting, och vad skulle han kunna göra åt det?
Hon fortsatte att le emot sig själv en kort stund innan det tonades bort till ett suddigt litet leende som sedan föll ned till en neutral och ganska stel min. Ville hon nu ta reda på något fick hon väl ställa rätt frågor till denna främmande, inte slösa tid på onödiga saker, fråga honom på ett döljande sätt, de frågor som han kunde ge intressanta svar på.
- Vet du något om denna skog? Är det någon som har beslagtagit den, markerat ut den som deras mark, deras revir till exempel?
sade hon, en enkel fråga som förmodligen skulle få ett enkelt svar, beroende på hur väl han kände till sitt land, sitt hemma.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   sön 09 okt 2011, 18:55

Hanen lade sig lite bekvämare med en suck -Känner du inte till flocken som har sitt revir här? frågade han med en lugn stämma. och han antog att hon inte visste sså han tillade nässtan direkt med ett skrockande -Nåväl, Treontha håller till här. en flock jag verkligen avskyr. han fnös till, hanen reste sig inte upp. inte tänkte ha göra det än på ett tag om inte honan gjorde något dumdristigt som kunde skada honnom. Men det var vell knappast möjligt att han skulle få äran även idag att få leka lite? Han granskade omgivningen en aning med de nu lila ögonen som skiftat färg, vilket var ganska konstigt. han brukade alldrig lugna ned sig så fort.
vinden slet en aning i hans man, den ruffsades till. Diablo ruskade på sig så att manen lade sig tillrätta igen. platsen var ganska ssolig och vacker för att vara Itrozo, denna plats brukade allti ha ett litet mörker över sig. Men whatever, om platsen var fin jusst idag så klagade han inte. det var vell bara ett gott tecken, eller?
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   sön 09 okt 2011, 21:14

Hon hörde hans ord, och struntade i att svara på första frågan då hon antog att svaret redan var funnet utav den andra i frågan från början. Hon lyssnade därför vidare och fick snart svar på frågan, Treontha alltså? Endast hade hon hört lite svagt om denna flock, inget mer bara flockens namn nämnt i en mening för länge sedan. Hans kommentar om flocken gjorde dock Aeshma själv lite nyfiken. Hon klippte till med öronen och tog till ord igen.
- Åh, så du gillar inte Treontha?
sade hon med ett leende och fortsatte snart.
- Skulle du ha något emot att svara på, Varför?
sade hon emot honom och la sig ned över grenen och lät den ganska långa svansen slängas ned och hänga fritt i luften, trots att den svepte fram och tillbaka långsamt på grund utav att hon ändå kände någon typ utav behag i främlingens närvaro nu. Han bar information, det var tydligt, så hon såg därför ingen anledning att lämna honom ännu, och eftersom hon började känna att hans sällskap ändå blev trevligare gjorde även det att hon inte kände för att gå riktigt än.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tis 11 okt 2011, 08:54

-För ett par år sedan träffade jag Angelus, en av Treonthas medlemmar. Vi rykte ihop och började slåss, jag hadde övertaget enda tills Locura och Yoru lade sig i. jag var fast besluten att döda honnom, men då all min kraft tog slut bröt Yoru ena min vinge. Jag blev liggandes i 2 dagar därför att både kroppen och min energi sa ifrån. Diablo talade med en allvarlig röst. -och sedan, några år efter Angelus rykte jag ihop med Murder. Då jag träffade Angelus och Murder såg jag inte ut såhär, jag var helt annorlunda. Striden emellan mig och Murder pågick ett tag, tills jag dumdristigt bet sönder energiklotet som blandade sig med sin extremt explosiga eldgas, jag fick inre skador och några yttre. Hon bröt också mitt bakben, några revben och jag tvingades fly medhjälp av mina krafter. jag öppnade ett hål i marken, fyllt med lava, tog mig dit och dök ned. Och det är inte allt... efter några timmar öppnades marken i Numoorislätten, lavan pressade upp min skadade kropp till mark och slöt sig bakom min rygg. under omvandlingen tappade jag mina vingar, hornen och manen började att växa fram och mina krafter blev allt starkare. Somsagt så är treontha ingen omtyckt flock, varken hos mig eller i flocken jag tillhör. Diablo hadde talat ganska milt, men bestämt. han brydde sig om att hon nu visste att han hadde förlorat båda striderna. -Men om Angelus små vänner inte hadde lagt sig i så hadde han varit död och uppäten nu.. Han kollade pp på den liggande honan, hans blick var mild men inte alltför snäll. En sån blick gav han inte till någon. En mild blick kunde han ge många, men att ge ut en både mild och allför snäll blick gav han inte till många.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tis 11 okt 2011, 15:08

Hon lyssnade nyfiket till hans historia, och nickade lite smått då han berättade, faktiskt hade han lyckats fånga hennes intresse, trots att han rabblade namn som hon inte hade en aning om vilka det var. Men hela den där förvandlingsgrejen gjorde henne nog mer intresserad än hon skulle vara utan dem. Men mest intresse fann hon dock i de fighter som han verka ha beblandat sig i, hon drog lite i mungiporna sedan log hon emot honom, roat då han talat klart.
- Jag beklagar, och hoppas du får slå tillbaka på dem.
Hon lät orden klinga vacker samtidigt som hon gav honom en början till ett leende som var vackert utan att verka otäckt, men det var endast en svag vink. Inte mer.
- Jag förstår, så det skulle inte vara så illa som blev alltså?
Sade hon och lutade huvudet på sned, han behövde inte svara på hennes fråga egentligen, det var snarare mer som ett påstående för hennes del, men ville han kunde han se det som en fråga. Det fick han välja själv.

- Du sa att du tillhörde en flock?
sade hon plötsligt, eftersom hon inte tänkt på det själv förens nu. Hennes blick som åter igen hade drömt sig iväg återvände stålfast till honom. Men såg inte mer hotande eller rädd ur för det. Men det fann hon även i intresse, om han nu tillhörde en flock kanske han kunde ge henne information om vart nu den flocken befann sig, då den inte verkade underbar att komma på kant med, mestadels med tanke på att de alla kunde vara som denna. Och hon ville inte störa dem som hon antog att denna Angelus hade stört den främmande framför, eller snarare under, henne.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tis 11 okt 2011, 16:39

-jag tillhör The Dark Nation. jag är nykomling och står under en prövnadstid för att visa vad jag går för, mitt mål är att jobba mig så högt upp som möjligt. han log och ställde sig upp.
Hanen ruskade på sig, för att få bort lite skräp som fastnad i hans päls. han kom på att han varit ganska oförskämd eller vad man nu ska kalla det, han hadde inte ens presenterat sig.
tyckte hon att han var konstig pågrund av det? han skrickade -Ursäkta mig kära du, jag har ju inte ens presenterat mig än. Mitt namn är Diablo, trevligt att träffa dig varginna. han log och tog några steg till trädet där hon befann sig. -Och du då? hans blick var mild, de lila ögonen såg så varma och familjekära ut. även om han alldrig haft några valpar förr så ansåg han sig själv ibland som en bra familjefar. även om han hadde vissa problem med valpar, han kunde bli väldigt aggressiv. Han hadde ätit valpar förr, utan någon somhällst medömkan eller att sedan känna sig usel, det var den dåliga tiden ifrån förr, nått år tillbaks. men nu, hoppades han på att det alldrig ska hända igen.. men vem vet, kanske händer det att han slaktar någon som står han nära?
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   tis 11 okt 2011, 20:12

The Dark Nation? Den flocket hade hon hört om, ordet ekade kvar i hennes huvud ett tag medan hon redde ut vad hon visste om flocken. Om hon inte hade helt fel hade det en ledarinna kallad Key, och hade sitt revir längre söder ut, om det inte var vid lavaöknen ?
Hon hade aldrig varit där, men vissa saker fick man helt enkelt reda på ganska snabbt, via rykten och liknande. Hans fortsättning gav henne också en tanke, prövning?
De testade alltså honom till att se hur mycket användning han kunde bli för flocken? Det lät faktiskt ganska logiskt, det skulle vara korkat av dem att ta emot någon med öppna armar utan att sätta denne på prov först. Men hon hade en känsla av att denna varg skulle klara sig, han skulle nå sitt mål att jobba sig högre upp. Det var bara ett intryck hon hade fått helt enkelt.
När han reste sig upp sjönk ett besviket uttryck över henne, hon trodde med ens att han skulle lämna henne, tycka att han helt enkelt hade sagt för mycket. Men en lättnad la sig över henne då han helt enkelt skulle presentera sig. Hon log tillbaka emot honom, lättat på något vis. Hon hatade känslan av att bara bli lämnad, utan att riktigt veta varför.
Hon la snabbt namnet på minnet, Diablo. Och nickade innan hon besvarade hans fråga.
- Jo, jag kallas Aeshma...
sade hon med leendet lekande över hennes ansikte. Det slog henne då han presenterade sig att man brukade fråga efter namn, man brukade tala om vad man kallades, även om hon själv inte brukade bry sig om att fråga förens det behövdes. Men kanske kände den andra som ett behov att veta, hon visste att vissa ville veta. Och det var egentligen inget konstigt, det var snarare konstigare att hon inte brytt sig om att fråga.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 08:33

-Aeshma... Upprepade han några gånger för sig själv innan han sa -Det är ett vackert namn. Diablo började att tänka på sin mor för nåon konstig anledning.
han mindes inte henne, han visste inte vem hon var eller hur hon såg ut. Det enda han vet är att han ärvt hennes Lila ögon, och faderns muskelbyggnad.
men hans far var inte God som många påstod han vara, han var ond, rakt igenom. Men det insåg inte Diablos mamma förns det var försent coh hon var på smällen.
Diablo föddes och skärde upp moderna inre med sina vingar, några timmar senare så dog modern, och Diablo var vrålhungrig. Så faderna rev upp moderns bröstkorg så at den lille skulle få mat.
Diablo åt upp hennes hjärta, och lite därtill. Men Ett sånt stort hjärta var lite för mycket för den lagomt lilla kroppen. Han spydde inte upp det utan behöll det som tur var.
och då fadern tänkte ta honnom till Numoorislätten anfölls han av många främande, blodsögda vargar. Fadern dog och Diablo gömde sig, i tre dagar var den lille utan mat, tills han fick en sjuk ide.
Den lilla kroppen som nyss lärt sig gå gick fram till fadern och blottade sina redan starka och sylvassa tänder, Diablo grävde sig in till faderns hjärta, åt upp det.
Diablo visste ingenting om sin far, inte heller att faderns blod var extremt giftigt. Den lilla kroppen fick i sig mycket av det onda blodet, men han dog inte som alla andra hadde gjort.
Utan i 10 dagar växte han fortare än vad valpar brukar göra, han blev starkare och kunde jaga själv redan vid en väldigt ung ålder då valparna fortfarande borde söka skydd hos sin moder.
Då han bara var några månader fällde han sitt första rådjur, och såklart så var det hjärtat som rök först på bytet, det enda han inte mindes var som hände sen under hans uppväxt.
En främmande varg hadde tagit hand om honnom, tagit an Diablos sjuka problem som han ärvt efter fadern.
Denna flashback fick diablo att tänka efter en aning, varför hadde han skaffat sig vänner då han riskerade att kunna döda dem han älskade messt av allt?
och flocken, som han änkligen blivit meddlem i. Om han började att nafalla dem skulle han bli utvisad. Hanen ruskade på huvudet, och han gav ett milt leende till Aeshma för att dölja hans lilla oro.
-Nå, tillhör du någon flock? Frågade han och kollade på henne. Men messt var han rädd för att han började döda okontrolerat igen, utan att någonsin bli nöjjd.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 10:16

Hon log emot honom, då han kommenterade hennes namn, kanske borde hon själv kommenterat hans, kanske inte. Det spelade väl egentligen ingen större roll.
- Tackar.
sade hon, fullt tacksamt, helt ärligt.
Hon kunde se på honom att han tänkte och gav sig själv inga planer på att avbryta, hon skulle låta honom tänka, hade inget emot det eftersom hon själv kunde spekulera fritt i sina egna tankar. Som mestadels rörde sig kring hur detta land kunde vara bildat, hon hade rört sig ifrån en främmande del utav landet, utan namn, ' det okända ', därifrån hade hon ju endast tagit en liten titt på några skogar, lava öknen och ett vattenfall, vad var det nu igen det kallades? Byomifallet om hon inte misstog sig.
Hon hade planer på att dra söder ut nu, längre nedåt landet och se vad som fanns att finna där. Även på att vandra rakt över landet - till dess östra sida. Men vissa saker kunde komma i vägen för planer, och hon trivdes ganska bra med att agera inpulsivt, utan att planera allt i minsta detalj, man visste aldrig riktigt när något kunde störa ens planeringar - då var det nästan bättre utan.
Hon släppte sina tankar då hon hörde Diablos röst och tog inte lång tid på sig att ge honom ett svar.
- Nej, jag är ny i dessa trakter, jag vet ännu knappt vilka flockar det finns. Jag har endast hört om några få...
sade hon, även om hon hade haft tankar på att sluta sig till en flock om hon nu fann någon som kunde locka henne, se samma som henne. Inte vara som hennes gamla, fasta i en underlig syn på världen och därmed tvinga henne till detsamma. Nej, då skulle hon behöva en flock som henne, som ställde krav på henne, utan att tvinga henne att ändra sig efter deras behov. En flock som helt enkelt lät henne passa som hon gjorde.
Kanske kunde det bli svårt, kanske fann hon en sådan direkt. Tja, livet kunde göra sina vändningar så hon fick helt enkelt låta bli att planera som sagt. Hon skulle ta det som det kom, den dagen det kom, om det kom - helt enkelt.
- Men skulle jag finna någon som jag tycker verkar bra, som kan låta mig se saker och världen som jag ser den. Skulle jag nog inte tacka nej om de erbjöd mig en plats.
Sade hon utan att låta hemskt intresserad. Som om hon inte ville anstränga sig för att de skulle vilja ha henne, även om hon skulle göra det.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 10:46

Diablo lyssnade, hur såg hon världen på för sätt? Han funderade ett tag, gav ifrån sig ett tänkande, utdraget -Hmm... hans blick granskade henne och han log sedan -Aeshma, hur ser du världen på för sätt? En viss nyfikenhet fanns i rösten, och han var faktiskt nyfiken på vad för sorts svar han fick. kanske men bara kanske så skulle han kunna placera henne i en flock i hans egna tankar. men de såklart, om hon såg på saker och ting som en Treonthare skulle han alldrig nämna det för henne. Hon som var så trevlig, skulle bli hans fiende isåfall. Och det, var uteslutet.
Diablos blick vandrade smått över området medans han väntade på svar, mat vädrades i luften och för en sekund där tänkte han fråga henne om hon vela dela middag, men han ångrade sig. hon kunde ju få för sig fel saker, att han gillade henne eller så. han gillade henne som en främling lutat på gränsen till en bekant, samt vän. men han gillade inte henne på det andra sättet. Kärlek fanns inte i hans hjärta, inte ennu, och alldrig någonsin skulle det göra det heller. kändes det som. hanens mage kurrade ilsket och han blickade ut över skogen, allt som fanns att äta inärheten var ju honan, men då skule han inte ha någon kvar att prata med om han åt henne, plus att han inte skulle ha mage till att ha ihjäl henne. hon hadde trottsallt inte gjort någonting. Och Diablo var en Extremt stor hane, och han behövde minst två älgar för att mätta hans hunger, han antog att det inte fanns många som åt så mycket. Men det var den mängden mat han behövde för att klara sig och få den energin han behövde. Trottsallt så brände han många kalorier per dag, och allt fett som vart där hadde ersatts med muskler. och de såklart, mat var någonting han alltid älskat.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 11:38

Frågan fick det att dra lite i mungipan på henne, att finna ett bra svar på den frågan men lät sig helt enkelt tala det som kom, utan att behöva tänka på det något vidare.
- Jag tror på gudarna, men ser ingen anledning att behöva dyrka dem. Alls. Varför dyrka och älska några som inte gör någonting. De bara finns, knappt det. Det är för mycket böner som är obesvarade för att de ska existera, typ.
började hon, osäker på om detta skulle förändra hans syn på henne.
- Jag tror inte på slumpen, inte på rättvisa. Den starkaste överlever, tar allt. Tur tror jag knappt heller på, jag tror på strategi och styrka. Intelligens. Vargar har endast kommit på turen för att finna hopp för sig själva, för att de vet att de är för svaga, men inte vill sluta hoppas att de kan leva.
sade hon, och lät själv osäker och fundersam medan hon talade, tänkte inte de två samma kanske det kunde förstöra något, kanske kunde båda två känna att det inte var någon mening att tala vidare mer om de nu hade allt för skilda åsikter. För var denna varg en dyrkare till gudarna var hon nog körd inom hans umgängeskrets.
Hon gav ifrån sig något som liknade en suck medan hon försökte tänka vidare, men det var svårt att finna ord att beskriva hur det var för henne.
- Det är svårt att förklara.
sade hon sedan och bestämde sig för att ställa samma fråga till honom.
- Och du? Hur se du på vår värld?
sade hon mjukt emot honom.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 12:59

Diablo granskade honan medans hon talade om sin åsyn om världen och hans annsiktsuttryck var en aningen stelt o blicken var granskande.
Han mjuknade efter en stund då hon fortfarande talade, hanen satte sig ned och lät ett leende pryda hans svarta läppar.
-Så du tror på gudarna, men samtidigt inte? han konstaterade bara först och de såg ut som om han såg missnöjd ut över hennes svar på hans fråga.
Men han log till sist och tillade med en stämma som var både öm och hård, allvarlig. -Den enda gud som jag tror på är Helvetets gud, Chaibos. men dyrkar gör jag vell inte, jag anser bara att ju fler själar han får Destu mer makt får han. Trottsallt så kan han döda vem han vill. men jag, dödar åt honnom. jag vet inte riktigt hur jag ska förklara min tro, inte heller vet jag hur jag ska förklara hur jag själv ser saker och ting på jorden. de starkaste överlever och får mer makt än de svaga som blir utplånade av de onda, väldigt underbara varelserna. Sa han och kollade sedan bort -jag vet ärligt talat inte hur jag ska förklara mig, det är så svårt att få till det så att det låter rimligt. men somsagt så är Chaibos den enda för mig, den gud de goda tror på är för svag, för vek för att mäta sig med Chaibos makt och syrka!. Diablo skrockade och suckade en aning -men det är vell bara jag som har en sådan galen syn och tro på saken. Sa han och kollade på henne. han skrattade till en aning typ som 'hah' och sedan slöt han ögonen och ruskade på huvudet sakta. sedan lät han blicken granska området.
Till överst på sidan Gå ner
Ayame

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 13:21

Hon nickade lite halvt till hans fråga, ungefär. Förmodligen fanns dem, men hon tänkte inte på dem, ägnade dem inte tankar, det var inte hennes skyldighet.
Hon lyssnade sedan intresserad till hans ord, nickade bara lite smått, men sa eller gjorde inte mer. Hon sparade informationen hon fick, han trodde alltså vid guden kallad Chaibos, dödens gud? Men resten hade ingen mening för honom?
Intressant.
Hon nickade lite smått, hon hade glömt namnen på gudarna då hon slutade tillbe dem, försöka få dem att hjälpa henne, då hon hade fått ta tag i saker själv. För det är väl så världen ska vara, man får göra det själv. Inte be någon förmodligen icke existerande gud.
- Intressant Diablo. Jag tycker inte din teori låter så konstig som du själv verkar påpeka... Det är svårt att förklara våran tro, för tja. Vi vet egentligen inte om vi har rätt. Vi har inte fakta, inte facit.
sade hon tillslut med leendet lekande över hennes läppar.

OFF
kortkort men det fick gå.. Fel karaktär också (A)
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar

Spelas av : Nilla

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 15:08

-Våran säger du? såå, du tror också på Chaibos? Frågade han direkt efter att hon var klar. -ja det förståss, det är bara gudarna, eller snarare guden, som har den riktiga faktan, de kompletta facitet. han suckade -vilken sida tillhör du? frågade han. det var någonting ahn undrat ett bra tag nu, först trodde han att hon tillhörde de Goda, men då hon började tala som hon gjorde visste han inte längre. Att döma någon efter utseendet var inte rätt, därför pekades Diablo ut som ond direkt där han trädde fram. det var fel, han kunde vara snäll, riktigt omtänksam om han så bara vela. men förgäves, hur nära man än kommer någon finns oron hos den andre fortfarande kvar. Riktiga vänner hadde han alldrig haft, inte ennu. Han hadde alldrig orkat sig skaffa några heller. Alla svek och slag som han fått tagit, ja han litade inte på någon längre.
Till överst på sidan Gå ner
Aeshma

avatar

Spelas av : Tatchit

InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   ons 12 okt 2011, 18:47

Hon lyssnade till hans ord, och visste inte riktigt hur hon skulle svara. Precis som hon trodde om de andra gudarna trodde hon att han kanske kunde existera, men i så fall långt bortom vårt medvetande, inte alls så nära som alla trodde. Hon såg fundersamt på honom innan hon gav honom ett svar.
- Typ ja. Chaibos finns säkert för att ta emot de själar som lämnar sina tunga kroppar, men jag låter mig inte fälla honom mycket tankar, han finns knappt han heller för mig...
sade hon, funderade över sina ord. De lät fel, men de var sagda och hon orkade inte lägga ner ytterliga ord på att förklara vad hon menade, han fick ta det som han tog det. Nästa fråga svarade hon snabbt på, för det fanns egentligen inget riktigt svar.
- Jag vet inte, jag tror inte jag är något, jag bryr mig inte heller. Jag är inte en ond, kallblodig mördare, men ingen god, vänlig och varm vän till alla inte heller tillhör jag båda. Jag är något annat, jag är en mördare, men endast då jag måste. Jag är en vän, men endast till de som visar sig värdiga. Jag vet inte riktigt hur man skulle klassa mig.
sade hon och lät blicken ligga fastklistrad vid honom, han var så mycket trevligare än hon förväntat sig, även om hon borde lära sig att sluta döma efter första anblick så kunde hon inte låta bli att vara förvånad, samtidigt glad, över det.
- Och du?
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Don't you ever wonder   

Till överst på sidan Gå ner
 
Don't you ever wonder
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 2Gå till sida : 1, 2  Nästa

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Itrozo-
Hoppa till: