Mitt första roll på denna sidan så ska se om det kan bli bra ^^
Chiot går igenom Nordanskogen letandes efter något utan att veta vad

Chiot vandrade genom den nu mörkaskogen letandes efter något hon inte riktig visste vad. Hon hade bara haft en stark känsla utav att hon var tvungen att komma hit. Hon visste inte varför men hon bara följde sin instink, som hon vanligt viss gjorde. Mörktet hadde lagt sig och månnen var uppe lyssandes på henne. Det gjorde så att hennes vite päls lysste och hon satte sig ner med en duns. Hon var trött och hungrig. Hon hade inte ätit något på flera dagar.

Blicken svepte långsamt mellan trädstammarna men fann inget tillräckligt utstickande för att den skulle dröja sig kvar. Tassarna rörde sig i lugn takt över marken och vittnade om att hon inte hade bråttom. Hon hade sällan det. Svansen pendlade lojt från sida till sida i takt med stegen. Hon tycktes djupt inne i tankar och det var inte helt långt ifrån sanningen. Tankarna vandrade gång på gång iväg till en viss individ och med den följde en känsla av saknad. Mörkret hade lagt sig likt en slöja över skogen men trots det hade hon inga svårigheter med att se. Månen sken och dess ljus letade sig ned mellan trädens barrbeklädda grenar. Hennes silvriga päls glimmade svagt i månljuset. En främmande doft nådde hennes nos och hon höjde huvudet och vädrade in den. Främmande varg. Nästintill automatiskt spred sig ett leende i hennes ansikte. Hon hade aldrig något emot sällskap. Gången ökade i tempo men inte onödigt snabbt. Blicken fästes på en vit individ. Hon stannade på behörigt avstånd ifrån denne.

"Var hälsad"
hälsade hon artigt och vänligt på främlingen.

Fågelkvitter hördes i fjärran och frosten hade börjat leta sig över den barrtäckta marken.
Temperaturen var sval och skön, perfekt för de varelser som trivdes i svalare klimat och inte
ville ha solens heta strålar i ryggen. Djurlivet var rikt och man kunde lätt få sig ett byte om det var
så att hungern rev innan för den tjocka pälsen. En ugglas hoande ekade igenom skogen och dom
vitsvarta öronen klippte till på det flervärgade huvudet. En ugglas hoande talade om att allt var
frid och fröjd och det inte fanns något att frukta så länge fåglarnas kvitter sjöng ikapp med vindens
svala lockade vindar. Dom röda ögonen såg sig om och den höga unga hannen ruskade på sig och
den svartvita pälsen dansade till innan dom la sig emot kroppen igen. Den blåa nosspegeln vädrade
i luften efter dofter men fann inge intressant, en energi hade länge stört honom men det hade inte
funnit de som nå intressant. Bara en liten tik som befann sig i närheten någonstans, tyvärr kunde
kan inte känna doften av denne då vinden inte stod på hans sida denna gång. Men med hjälp av
sin energi kunde han utan några större problem känna av var hon befann sig och vilket humör
hon hade. Ytters hjälpsamt då man inte kunde lukta sig till dom. Även mörkret runt om honom
uppfattades inte utan den unga hannen såg lika bra under natten som på dagen tack vare glöden
inom honom och energin. Någon som gjorde att ögonen inte uppfattade mörkret lika bra som dom
andra.

Med en gäsp stannade hannen upp och sträckte en aning på sig.
Han hade vandrat runt länge nu utan nå vidare mål men hade börjat finna det, även om han befann
sig helt åt fel håll så visste han vad han höll på med och kände inge ånger eller obehag.
Den långa lena svansen svepte till över marken och han rätade på sig innan dom blåa tassarna
åter började att röra honom framåt mellan barrträden.
In, längre in i mörkret. In emot den slukande skogen.

Chiot lyfte på huvudet och såg en främmande varg. Hon backade osäkert och tittade på den med sinna vackra blåa ögon innan hon bestämde sig för vad hon skulle göra.
Hej, vem är du?