Hans ord.. Allt han sade träffade honom direkt i hjärtat, hur mycket han än försökte kämpa mot det. Han fick inte visa sig svag, inte visa sig känslomässig. Stå emot.
- Jag kommer inte svika dig. Aldrig någonsin.
Sade han stelt, men han vågade inte riktigt hålla ögonkontakten med honom. Det låg inte i hans natur, men att bara få yttra dom orden var en ovanlig sak från Damon's sida. Så kanske hade dom tagit ett steg framåt trots allt?
- Ja. Han har ingen annanstans att ta vägen. Men jag tror inte Mivria dödar honom. Inte än.
Sade han stelt och såg smått mot Achilles håll.
- ..och han kommer inte våga röra henne, och skulle han göra det så skulle han inte ha en chans mot henne.
Han log något svagt i ett försök till att lugna den yngre. Han kunde höra en viss tveksam stämma och något tydde på att Achilles verkade orolig.

Achilles nickade och försökte dämpa sin oro.
- "Jag vill bara inte att han för med sig för mycket bekymmer till henne, du vet. Hon har haft det jobbigt nog, och anledningen till att hon lämnade Qu var väl för att slippa all smärta. Jag önskar nog bara att han kunde låta henne vara egentligen." Han tystnade något. "Men du har rätt. Hon kan ta hand om sig själv. Jag borde inte vara orolig. Nu har vi gett Mivria valet, genom att låta honom gå."

- Jag tror egentligen hon gav sig av för att läka sig själv, och efter all den här tiden tror jag att hon har rest sig igen. Starkare än förr.
Han tog ett steg fram mot Achilles och slog honom lätt med pannan mot halsen. Nej, Mivria var ingen han oroade sig över än så länge. Hon var nog starkare när hon bara hade sig själv att tänka på. Bara sig själv att försvara.
- Du vet att hon alltid är med dig fast du inte ser henne. Som månen på dagen.
Han log ännu en gång och blicken riktades ner mot hans tassar.
- Finns det något annat som bekymrar dig eller har du några andra funderingar?

Achilles log igen vid Damons tröstande ord. Damon hade rätt igen. Det var nog bättre att fokusera på flocken här och nu. Mivria skulle klara sig. Och han var säker på att han tids nog skulle träffa henne igen, en dag.

Han hörde Damons fråga och skakade svagt på huvudet som svar.
- "Nej. jag har fått sagt vad jag ville ha sagt. Jag hoppas bara du känner att du kan känna förtroende för mig. Jag vill hjälpa så gott jag kan. Mitt år med Iwaku som tränare i Draguai gjorde mig redo."

Ett kort skratt lämnade honom hon återigen sträckte han ut halsen och höjde huvudet.
- Du är en exemplarisk krigare och försvarare, jag tvekar inte en enda sekund på dig.
Han nickade instämmande med sina ord innan han långsamt började röra på sig igen. Det var dags att ta sig vidare.
- Kom nu, det är en lång väg kvar.

{AVSLUTAT!! Qu har nu rört på fläsket, det är fritt att rolla kring solstäppen(närheten av stormstäppen) Huyana har även följt dem från Tårarnas träd till Stäppen