[Du får gärna använda bilden ;D]

Chayan hörde värmen i tikens ord, och förvirringen inombords blev omedelbar. Värme var svaghet, värme var enbart för de starkaste som hade förtjänat respekten. Den värme Chayan hade kännt från andra hade alltid bara varit falska spel, något att spela med i för att inte märka ut sig själv. 
Den naturliga reaktionen var att lista ut vad tiken hade att vinna på det, vad han hade att förlora. 
Utanför sinnets murar var det bara en vag spänning av kroppens muskler som antydde hur det låt till, men kort efter slappnade hanen av på nytt.
Detta var inte TBB.
Det var inget spel.
Han var ingen pjäs.
Ögonen vändes mot Winds håll, studerade henne åter igen med dunkel blick. I tankarna smakades kommande ord på noga innan de uttalades.
"Man glömmer lätt, vad som är då och nu." svarade han, nästan kryptiskt. Exakt hur mycket Wami och Lihai hade berättat om hans bakgrund visste han inte, men han misstänkte att det inte var helt omöjligt att anta att det var relativt lätt att antyda mörkret från hans förflutna. Det var inte lätt att lämna år av vanor och reflexer, även om de inte behövdes i denna nya flock.

Hon kände hans värme mot sin och hon drar några djupa andetag och tankarna for inom henne som en storm. Men hon tänkte inte låta det förflutna ta överhanden, det som har hänt har hänt och det är bara en själv som kan ändra på framtiden, ingen annan. Hon lyssnade på hans svar och drog lätt på munnen - det har du rätt in..

Hon hade inte hört så mycket om hans bakgrund och Lihai och Wami hade inte berättat så mycket heller. Hon ville inte fråga heller på grund av att det var hans ensak och av respekt. .
Hon rycker till smått när det tjuter till och knakar utanför och hon flyttar sig automatiskt närmare Chayan och hon rodnar kraftigt när hon inser vad hon gör. - förlåt mumlar hon

Hanen stelnade till när han kände honan trycka sig närmre. Den fysiska värmen var ovan och främmande, men han kunde nog inte i ärlighetens namn säga att han inte var angenämt.
Chayan harklade sig och ruskade lätt på kroppen.
"Det... gör inget." Orden lät nästan som en fråga, som om han inte var säker själv på vad det var han sade.

[Vad awkward söta de är xD ]

Hans varma kroppsvärme gjorde att hon själv slappande av och hon kände att det här var en varg hon kunde lita på, om hon skulle behöva hans hjälp skulle hon inte tveka att fråga honom om den, visserligen skulle hela flocken hjälpa varandra men om man inte hade flocken i närheten eller någon annan man litade på?

Hon lyfter på honom och granskar honom med sin olikfärgade blick och ler milt mot honom, hon sträcker fram huvudet och nafsar hon lätt i ena örat, - om du någon gång behöver hjälp eller råd så är det bara komma och fråga. Ja hon skulle ställa upp för vem som helst som bad om hjälp eller råd i flocken, hon litade på dem alla och de hade hennes lojalitet. Visst går dem till flockledarna i första hand men när de inte var tillgängliga så ställde hon upp tills lederna är tillgängliga. Hon är ju bara rådgivare, men är stolt över sin roll.

Öronen rycker till lite vid mullrandet igen men hon ligger stilla bredvid honom och lyssnar på allt ljud omkring dem, regnet utanför, mullrandet från himlen och hans andetag bredvid henne.

[Ska vi ta och avsluta här kanske? känner att rolle tär ganska gammalt och om inget annat händer i rollet så känns det ganska bra att avsluta här eller vad säger du? ;D]