Natten hade passerat i en tung och djup sömn - inget hade stört Keren där han vilat under de stora trädens kronor. Han sträckte på sig och försökt få lederna att vakna till liv. Nätterna var kallare - och så blev även hans leder. Magen var något som kunde jämföras med ett halvtomt glas vatten som törstande efter mer. Tankarna på valpen som han lämnade i kaninhålan var sedan länge förgångna. Dagarna sedan händelsen var enkla att räkna, men han hade en vana av att gräva ner och glömma det som inte intresserade honom allt för mycket. Visst hade valpen väckt ett visst intresse hos honom, men endast ett så lätt att det blåstes bor med en vindpust.


Nosen vändes framåt, blicken skärptes och öronen restes upp på hjässan, det var dags att fånga en frukost som förhoppningsvis skulle räcka ett tag. Han kunde ännu inte säga vad de bästa jaktmarkerna fanns då han egentligen jagade på tur och de få spåren han fann efter djur. Men han hade dagen innan lokaliserat ett rådjur, och med lite tur kunde han finna det igen. Spåret som han funnit fanns inte långt borta den platsen som han hade slagit läger, avståndet var så kort att den endast räckte med några få steg för att komma dit. Han visste åt vilket håll rådjuret hade vandrat och följde den riktningen.