[Ensamroll. Finns bara till av den anledningen att jag vill ha rollat i tystnaden xD]

Regnskogen var ovanligt livlig. Syrsorna spelade ikapp och apor kastade till varandra. Fåglar sjöng och till råga på det så regnade det, vilket resulterade i ett lågt, smattrande bakgrundsljudet.
Blair låg i sin lya och försökte sova. Han var trött och ville inget hellre än att sluta ögonen och glida iväg, men ljudet gjorde det omöjligt att slappna av.

Oväsendet stegrade, blev högre. Blair tryckte tassarna mot öronen och försökte ignorera oljudet. Det var svårt. Till och med nu trängde det igenom hans skydd och störde honom. Blair morrade irriterat och slöt ögonen i ett nytt försök. Om han bara kunde vänja sig vid de ovanligt starka ljuden kunde han vaggas i sömn av dem.
Det blev obehagligt när ljuden steg allt högre och högre, som om något närmade sig. Sedan, helt plötsligt, var allt som existerade tystnad.
Regnets droppande avtog samtidigt som fåglarnas kvitter försvann. Även surret från insekterna och suset från vinden tynade bort.
Blair höjde långsamt på huvudet. Det var stilla. En olustig känsla växte upp inom honom och det kröp i skinnet på honom. Han makade sig så långt bort från utgången som möjligt.

Ungvargen kände det djupt inom sig.

Det här var bara början på något dolt.