HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Under tunga moln [Alénya]
tis 15 aug 2017, 22:09 av Alénya

» Continue [Shiva]
mån 14 aug 2017, 20:14 av Shiva

» Stillsam sommarnatt [Even]
sön 13 aug 2017, 20:55 av Amanita

» Varje given plats [Arno]
lör 12 aug 2017, 22:33 av Arno

» Återförenade [Jägarna]
lör 12 aug 2017, 14:23 av Arno

» Kära dagbok... (P)
fre 11 aug 2017, 23:59 av Even

» Fate is inching closer [P]
tor 10 aug 2017, 15:47 av Even

» Kända skepnader i regnet [Jodano]
ons 09 aug 2017, 12:13 av Laali

» Bistick [Tenána]
sön 06 aug 2017, 20:34 av Blair

Vem är online
Totalt 3 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 3 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 In times like this (P)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar


InläggRubrik: In times like this (P)   sön 14 aug 2011, 16:35

Numoorislätten låg till största delen tyst och stilla, nästan att tycka att det var för mycket i det skymningsljus som den sjunkande solen kastade över slätten. Endast några enstaka bytesdjur gick att skymta där de oberört stod och betade, med en och en annan fågel kretsande högt ovanför dem på vindar som skänkte slätten en sval men behaglig luft. Det var nästan som om något eller någon motat bort den vanliga graden av livlighet, för nog brukade det vara ett rätt så populärt ställe att passera över, för vargar såväl som för andra djur, men inte just denna kväll. Helt tomt var det dock aldrig, och inte heller nu. För i det tilltagande mörkret vandrade gick det att skymta en mörk gestalt, utan vidare större problem. Hanen kunde nog säga att den här tiden på dygnet var uppskattat efter en rätt så varm dag under skinande sol, och bättre skulle det hela bli, speciellt då det kom till känslan att känna sig svag och orkeslös. En låg suckning lämnade honom innan han stannade upp, lät blicken svepa över omgivningen. Han kunde fortfarande inte släppa den försvunna dottern med tankarna, han oroade sig över att någonting kanske hänt henne för hon hade varit borta rätt länge nu, för länge, hon var ju fortfarande bara en liten valp. Samtidigt som han oroade sig så önskade han att så inte var fallet, men det gick inte att veta, hon var spårlöst försvunnen, och tro att de hade letat, men utan framgång. Det smärtade att ens tänka tanken. Aldrig hade han förut trott att han skulle kunna bry sig så mycket om någonting, älska till och med, det hade på ett sätt varit helt otänkbart, men nu föll det sig endast naturligt. Ögonen slöts för en kort stund innan han lät stegen börja föra honom framåt igen, smärtan i kroppen hängde fortfarande kvar, skadorna, värst var det än en gång skadade revbenet som ständigt lyckades påminna honom om att han var skadad. Resten var inte lika farligt utan sådant som han kunde uthärda, så som såret i nacken, det såg troligen värre ut än vad det var, även om det nu börjat läka. Tankarna kunde han inte få någon ordning på, de fortsatte endast att kretsa omkring i hans hjärna rörande allt möjligt, vilket på ett sätt verkade vara lite av en vana nu för tiden. Livet var som det var, till en början så var det inte mycket att tala om, inga riktigt positiva saker alls, endast en, och för att sedan få det taget ifrån en, visserligen så hade han kvar sin plats i flocken, och det var han tacksam över, men allting annat verkade alltid föra med sig negativa saker för honom, och ytterst lite positiva. Han hade fått en andra chans till ett liv, och det var han också tacksam över, och även en otrolig lycka under en tid, bara för att nu få allting raserat igen på två sekunder, vart fanns rättvisan i det. Han skakade vagt på huvudet och vred upp blicken emot de svarta skepnaderna som svävade omkring honom, lyssnade till de ord de hade att säga, han var visst inte så ensam som han trott, och namnet, nej, namnen de nämnde var bekanta, det ena mer än det andra. Utan att tveka eller ens tänka över det så styrde han stegen åt det hållet vargarna befann sig. Det var nog vad han kunde behöva för tillfället, lite sällskap.

| Paxat till Mivria och Achilles |

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Mivria
Moraltanten the Admin
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   mån 15 aug 2011, 00:25

Mivria närmade sig sin vän, Sleazoid. Dom hade känt varandra länge nu även om det kändes som de nyss träffats ibland Tiden går fort insåg hon. För fort. Många vänner hade hon fått lämna bakom sig nu, alla dem som hon sett stupa under i krig, eller fallit för sjukdom eller som helt enkelt lämnat flocken för att aldrig återvända.

Zoid verkade vara försjunken i tankar ofta nu för tiden, och detta tillfälle verkade inte vara annorlunda.

"-Zoid.." Sa hon för att se om han reagerade på att hon var där. Hon ville inte störe om han ville vara ensam.

[Kort - får skriva mer sen när jag kommer hem om jag inte får tag på internet under veckan]

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Achilles
Buddy bro chummy chum pal homeslice breadslice
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   mån 15 aug 2011, 00:29

Achilles hade suttit stilla och ensam och funderat under natten. Han försökte släppa de tankar som följde honom i hans drömmar. Nu hade han ingen levande släkting som han kände till (osäker på huruvida hans relation till ares är om han vet att han lever osv), inte via blod åtminstone. Han såg Aisu som en syster och Mivria som en mor, men det var inte riktigt samma sak som hans blodsband han haft till sin far Dolor.

Achilles hörde röster på håll, och vaknade till. Han kände igen de välbekanta rösterna och dofterna, så han reste sig för att bege sig dit.


(Kort. Achilles kommer inte dit direkt så miv och han kan prata ensamma en stund, men ville skriva ett inlägg så att jag lätt hittar rollet med honom =))
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   mån 15 aug 2011, 13:20

Tankarna ville hela tiden på att vandra iväg, men han försökte att bortse från det för tillfället, även om det inte var det lättaste. Han var medveten om att han troligen varit väldigt distanserad ifrån det mesta på senaste tiden, och bland den hopen av saker fanns flocken och dess medlemmar, det var inte hans avsikt att nästan försumma dem, det bara blev så när det var som det var. Han kunde nog säga att han ångrade det faktiskt, för de var fortfarande någonting som han klassade som familj, trots att han både funnit, och förlorat, vargar från det förflutna, och dessutom skaffat och fått sig en ny familj. Ingenting av det skulle dock någonsin kunna få honom att bortse flocken från den kategorin, de betydde för mycket för det, och hade gjort det under en rätt så lång tid nu, de var de första som han faktiskt kunde vara sig själv med, och samtidigt bli accepterad, den tacksamheten satt djupt rotad. Mivria var en varg som han känt rätt så länge också, sedan dess att han först gick med i flocken, det kändes som igår även om det på ett annat sätt kändes som evigheter sedan, men trots det så kände han inte henne alltför väl. Han hade aldrig varit den där sociala typen som sökte efter gemenskap och relationer, åtminstone inte till det yttre, men det fanns där någonstans inom honom, han var bara så otroligt dålig på att uttrycka sig och visa saker. Om det inte varit för att han dött så skulle han ha varit äldre än vad han nu var, det var en rätt underlig tanke, samma sak gällande det dryga året som gått honom förbi, omedveten om vad som skedde då, och det var vetskap som han nog inte skulle få, inte allt åtminstone. Han hade dock alltid varit äldre till sinnet än vad han var, så det var knappast förvånande att se nu. Ibland hade han funderat på vad som det blivit av honom om han inte dött, men de tankarna ledde oftast ingenvart, annat än det faktum att han inte skulle ha det liv han hade idag, inte med Hina åtminstone. Han stannade upp då han fick syn på Mivria och slog sig närmast mödosamt ner på marken, för smärtan gjorde sig ännu en gång påmind. Han nickade emot henne då hon hälsade, eller nämnde hans namn åtminstone. ''Miv, trevligt att se dig'' hälsade han med samma respekt i rösten som vanligt, det verkade var någonting som aldrig riktigt falnade.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Mivria
Moraltanten the Admin
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   fre 19 aug 2011, 14:18

Mivria besvarade hans hälsning med en lätt bugning. Hon visste inte riktigt varför han alltid varit så respektfylld mot just henne. Kanske för att hon var beta eller för att han var uppväxt med sådana seder, men hur det än var så hade hon aldrig riktigt vant sig vid det. Hon hade aldrig sett sig som högre än någon annan, utan såg alla som sin familj i qu. Hon besvarade förstås respekt med respekt, och uppskattade hövlighet månvarg som hon var.

Zoid hade aldrig varit mycket för att tala, men vissa saker var svåra att dölja för mivria, speciellt i månskenet.
"förlåt om det inte passar sig, men jag måste fråga.. Har du.. Ont?"

Mivrias förmåga att känna känslor hos vargar hade blivit starkare ju äldre hon blivit. Nu menade hon inte möjligen fysiskt ont utan lika gärna psykiskt. Men hon kunde inte känna av hur eller riktigt vart han hade ont, hon kunde bara känna hans smärta, och månen Duraneir sade henne att något skulle hända. Hur illa visste hon inte, men hon kände att det var kopplat till zoid, och därför hade hon nu sökt upp honom.

(kort, skrivet från mobil)

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   lör 20 aug 2011, 14:09

| Har typ feber och en massa annat, så har inte en alltför stor inspiration till att rolla |

Respekt, det var någonting som han gav alla de som förtjänade det, de som stod honom nära hörde till den kategorin, men även de som han inte kände alltför väl, men som ändå betydde någonting för honom, och det var nog aldrig fel att visa det, ville han tycka. Kanske särskilt mycket eftersom han inte var något vidare på att visa känslor överhuvudtaget, och verkligen inte att tala om dem. Med andra ord så var det ingen vidare ovanlighet att se honom visa respekt för de inom flocken, men ändå så var han inte en sådan som endast slängde det omkring sig, många gånger så var det någonting som behövde bevisas och förtjänas, vilket alla de han visade det emot hade gjort, på ett eller annat sätt. Han såg det närmast som en ära att få kämpa vid sidan av denna honan, varför visste han inte riktigt, men så var det. Respekten berodde dock inte på rangen i flocken speciellt mycket, utan snarare individen, för det var det som räknades i denna värld. Om han inte hade kunnat känna att han litade och respekterade de i flocken så hade han nog inte stannat från första början. Blicken vreds emot solen då dess sista strålar försvann under horisontens rand, och ögonen slöts i en lättad suckning, det var precis vad han behövde, och inte ännu en sak att tänka på, nu väntade endast många timmar av liknande känsla, att slippa känna sig än svagare än vad han redan var. Den nu glödande blicken vreds tillbaka emot Miv då hon talade och han vickade vagt på huvudet, ''Det kan man säga, både fysiskt som psykiskt...'' orden dog ut en aning då hans tankar återigen fästes vid dottern, det fanns inga svar någonstans, och det var nog det som smärtade honom allra mest, ovissheten över vad som hänt henne, vart hon tagit vägen. Han mötte hennes blick innan den kort vreds ner emot hans högra sida, ''Jag knäckte revbenet igen, av en björn denna gången'' fortsatte han och vred upp blicken emot henne igen. Det hade just läkt någorlunda från den första skadan till dess att björnen drog det över honom igen. ''Och jag kan säga att det gör väldigt ont emellanåt, men ändå, det är ingenting i jämförelse med den psykiska smärtan, du har nog hört, och märkt, att min ena dotter saknas'' han suckade lågt innan han skakade vagt på huvudet.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Mivria
Moraltanten the Admin
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   ons 07 sep 2011, 22:43

Mivria såg på honom med tungt hjärta. Det gjorde ont i henne när hon såg och kände hans smärta. Det värsta var att hon kände sig så hjälplös. Hon visste att hans dotter var borta, vilket plågade henne mycket. Det var många som var borta nu, och Mivria hade den obehagliga känslan av att fler skulle lämna henne..

"Jag önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt... Om det finns nåt jag kan göra.." Hon avslutade inte meningen. Men hon antog att han skulle förstå.

Hon vände blicken mot månen och suckade djupt samtidigt som hon slöt ögonen i tystnad en stund. Hon baden still bön till Duraneir. Bad om råd och styrka. Det såg ut som att hon lyssnade till vinden.

"Det är tyst. Mycket mörker som dämpar synfältet." Hon böjde ner huvudet för att fokusera mer.

Hon visste inte riktigt vad hon gjorde, och visste inte om zoid skulle förstå heller. Men hon ville försöka få vägledning, ett svar, nånting.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   sön 02 okt 2011, 20:49

Hans blick svepte över de mörka skepnaderna omkring honom, som om han försökte finna ett svar bland deras viskande röster, men hans eviga följeslagare hade ingenting att säga honom om saken, ingen förändring där. Den randiga svansen svepte till bakom honom innan den sedan lade sig stilla intill honom. Orden som han hörde Mivria yttra fick dock ett vagt leende att lägga sig på hans läppar, för även om det inte låg någon riktig glädje bakom det hela så gick det att se att han uppskattade hennes ord, ''Tack'' svarade han och nickade vagt. Honan framför honom var nog en av de få vargar han kände som han skulle kunna klassa som en vän, trots att han inte kände henne alltför väl, så i alla fall någonting i närheten av det. ''Det är jobbigt, att inte veta'' han suckade lågt och blicken drog sig ännu en gång ut över slätten, kanske så hade det nog ändå varit bättre att veta vad som skett, även om de nyheterna varit otänkbara och hemska, men det var i alla fall någonting, och inte endast en stor förvirrande cirkel av oro och tankar. Som det var nu så visste de ingenting alls om vad som hänt henne, och han såg vad det gjorde med Hina, och Anah, och till och med han själv. Han kunde inte riktigt förstå vad det var hon talade om därefter, men han hade sina aningar, på något underligt sätt som han inte ens förstod själv, eller det kanske han gjorde, men han bestämde sig för att inte gräva ner sina tankar i det alltför mycket. ''Hur är det i flocken??'' frågade han med samma lugna stämma som han så ofta talade med, kanske var det så att han ville skingra de eviga tankarna, bara just för stunden, för de drog över honom natt som dag som det var nu, och endast korta ögonblick av att slippa tänka på det kunde underlätta, med risk att det nästan lät hårt, men han undrade faktiskt, han hade varit iväg ifrån reviret en kortare tid, ett par dagar kanske, och sökt efter dottern, fortfarande utan någon framgång. Han visste inte hur mycket han klarade av, alla hade sin gräns, frågan var bara vart hans gick.

| Dåligt... |

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Mivria
Moraltanten the Admin
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   sön 09 okt 2011, 18:46

Mivria var fortfarande kvar i sina tankar när hon svarade, försökte fortfarande se tecken. Framtiden hade alltid varit svår å förnimma, men hon hade haft rätt många gånger förr, även om hon aldrig kunde få tydliga bilder. Hon tittade framför sig, men hennes blick var långt borta i ett virrvarv av bilder i en värld ingen riktigt vet hur den fungerar. Hon började fundera på hans fråga. Hennes röst var fortfarande lugn och samlad. Det hördes att hon talade som från en annan värld när hon var inne i sin mån-värld med Duraneir.
"Qu kommer att klara sig, som vi alltid gör. Om vi bara håller ihop genom hårda tider så kommer vi klara oss. Förluster har vi tagit många, och vi har överlevt värre."

Hon tystnade en stund igen, för att sedan fortsätta.

"Jag ser ljuset nu. Jag ser henne.. Det finns hopp.. Om du letar, så kommer du finna henne en dag." Sa hon sedan och log svagt, men leendet försvann igen för att fokuset tog över. "Men du får aldrig ge upp. Ger du upp så vet jag inte hur det går. Jag ser bara vad som händer om du fortsätter i samma spår som nu. Jag kan se hennes söta nos igen."

Hon blundade igen, och man nästan såg henne rycka till när hon kom tillbaka. Hon blinkade med ögonen för att vara säker på att det var denna plats hon såg och som hennes medvetetande befann sig på. Hon såg nästan medtagen ut. Hon såg på Zoid snabbt och log ursäktande.

"Förlåt.." Sa hon bara spontant för att hon hade kommit in i sig själv. Hon brukade oftast vara för sig själv när hon lyssnade på månen. Hon var inte heller riktigt säker på vad hon hade sagt.

Mivria blundade kort igen för att hämta sig lite, hon kände sig nästan lite yr, men det var normalt.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   mån 10 okt 2011, 22:49

Han lät för en kort stund blicken falla på henne, en väldigt frånvarande version av Mivria var vad den mötte, som om hon faktiskt inte var helt psykiskt närvarande, vilket nog stämde rätt väl, förlorad i tankar, eller någonting annat. Då hon sedan talade, svarade på hans fråga, så nickade han vagt, även om hon troligen inte skulle märka det. Svaret var det han hade väntat sig att höra, de redde sig, som vanligt, och höll ihop i goda såväl som hårda tider, det var en sak med flocken som han alltid älskat, sammanhållningen, samtidigt som den inte var sådan att den kvävde den enskilda individen. Det där hon sade med att de överlevt värre kunde han verkligen hålla med om, och även personligen så var det något han kunde relatera till, överlevt den död man tillhört. Han fann det fortfarande underligt att tänka så, efter all den tid som förflutit, men det var väll helt enkelt en av de där sakerna som man aldrig skulle kunna få tankarna ikring. Han hade knappt lagt märke till att hans tankar vandrat iväg innan hon började tala igen, och hennes ord kunde han nog säga förvånade honom en aning, det var inte ett begrepp han använde ofta, men nu var det sant. Han visste inte riktigt hur han skulle ta det där, förstod det knappt och ansåg det vara en rätt liten chans att det skulle inträffa efter att hon varit borta så pass länge redan, men han skulle aldrig förlora hoppet, det skulle för alltid vara det sista som övergav honom när det kom till det. För nog var det så, han hoppades på att hon inte endast var i livet utan att han en dag skulle få återse henne, heller skulle han aldrig sluta söka, inte förrän han hittade henne, antingen i livet eller i döden. Utan att han tänkte över det så hade ett vagt leende lagt sig på hans läppar, ett som var av den där mer faderliga sorten, ett sådant som hans döttrar omedvetet hade dragit över honom. Det övergick dock i ett vagt vänligt ett då uppmärksamheten fästes vid Miv igen, han skakade vagt på huvudet, ''Du har ingenting att be om förlåtelse för''. Skuggornas stillsamma viskande stegrade i hans sinne vilket fick honom att klippa till med de svartvita öronen av en ren reflex, det verkade visst som om ungvargen snart var nära nog för att korsa deras väg.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Achilles
Buddy bro chummy chum pal homeslice breadslice
avatar


InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   mån 31 okt 2011, 22:45

Achilles hade oroligt vandrat över slätten när han fått syn på två bekanta. Sleazoid, den en av de äldre som han sett upp till under hela sin uppväxt, och Mivria, vargen han nu mera kallade för mor. Achilles hade inga minnen av sin riktiga moder Laulu, så detta var det naturliga för honom. Mivria var hans mor, som Dolor var hans far, och han hade därför sett Aisu och Morg som sina syskon. Speciellt nu när han inte hade kvar sin bror längre.. Och nu blev de andra i flocken ännu viktigare när inte ens hans far skulle komma tillbaka igen. Han hade haft svårt att acceptera detta.

Han vandrade fram till dem med lätt släpande steg, medan oron och trsitessen lyste över honom Han var inte gammal än, vilket lyste igenom ibland i hans otålighet, hans sämsta egenskap. Tålamodet avr något som lämnade honom snabbt. Han ville att allt skulle hända nu direkt, och han avskydde att stå utanför allt som skedde, ovetandes om allt som hände, med känslan om att vara oviktig eller hjälplös.

Han hälsade genom att buga lätt åt Zoid och med att buffa Mivria på huvudet medan hon log åt honom. Han satte sig sedan bredvid dem ovetandes om han hade stört eller avbrutit ett viktigt samtal.

Mivria genomskådade honom fort som hon alltid gjorde förstås, men frågade inte om hans välmående för stunden för att kunna läsa av honom i det tysta. Hon var orolig för honom, men var duktig på att dölja det för Achilles. Eller så var han den som var dålig på att läsa andra än så länge.

Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: In times like this (P)   

Till överst på sidan Gå ner
 
In times like this (P)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten-
Hoppa till: