Den lilla låg nöjt under ett ensamt träd intill vattnet medans vinden kittlade henne lite lättsamt i pälsen. Hon vilade huvudet på framtassarna och hade huvudet lätt på sned halvsovandes. Solen började äntligen gå i moln efter att ha legat på under dagen, hon uppskattade bra väder, men det kunde bli för bra enkelt.
Ett kryps surrande störde henne i drömmandet. Hon klippte till med öronen och hoppades på att den skulle lämna henne, men inte. Den ville väl berätta för henne att det var dags att stiga upp, så hon gäspade så gott hon kunde, hennes gap var inte speciellt stort. Hon blinkade flera gånger, lite halvt förblindad utav solljuset och skakade på huvudet för att väcka sig själv lite mer.
Hon blinkade ett par gånger till innan hon bestämde sig för att resa sig upp. Hon sträckte på sig väl, flera gånger åt alla möjliga håll innan hon började se sig omkring. Just det ja, vatten. Hon gick försiktigt ner emot det, såg nästan ut att smyga. När honan var nära vatten kände hon sig bara... Osäker. Hon var inte rädd, eld var det som var skrämmande, vatten gjorde henne bara lite mer försiktig än vad hon annars var. Det kunde å andra sidan bara vara bra, för hon kunde inte ens minnas senast hon tänkte efter innan hon gjorde något. Hon släppte tanken och sänkte huvudet intill vattenytan, hon behövde inte böja sig för att komma intill. Det var någon hennes korta ben var bra för, hon slapp böja sig när hon drack. Trots denna enorma fördel kunde hon inte låta bli på att känna avund till de vargar som ståtligt vandrade omkring på sina milslånga ben och örontoppar bland molnen.

*borttagen text*