Aiko blev den mörkaste i kullen och hon är nog den som har svårast att smälta in i omgivningen,vist hennes bror Akira är snö vit och har helt röda ögon som skär genom skälen på en.Men Akira smälter in när det är vinter det gör inte hon,hon sticker ut i snödrivorna och blir synlig för alla.På somrarna kan hon inte göra så mycket för solen tar kol på henne,fast det finns mycket negativt om hennes pälsfärg så finns det ändå positiva saker med den.Hon syns knappt  på natten. Hennes mönstret som lyser svagt upp när hon blir arg, irriterad,glad eller i mörka grottor och hålor.Det stör henne lite gran men hon gillar det ändå,att lysa upp i mörkret.Det gör att hon känner sig annorlunda

För tillfället är hon immun mot gifter och kommer nog vara det hela livet men det kommer att avta lite och det gör att hon kommer inte att klara av lika mycket gift som hon gör nu i valpstadiet.

Olika gifter är hennes lilla förmåga och hon använder den gärna om någon retar upp henne tillräckligt.Hon kan ibland glömma bort vad hennes bett kan göra mot andra vargar och varelser.Det räcker att hon nafsar till någon annan så har hon spridit giftet som flyter genom hennes kropp. Effekterna är att varierar,de kan  börjar må illa och sedan efter en till två minuter börjar den kräkas.De kan också vara att de blir yra och förför sig att de ser saker som inte finns där.Det brukar vara i en dag och sedan är allt som vanligt igen.
Mest åren går och träningen har blivit mer intensiv kommer

effekterna blir det samma men det håller i sig längre.

Hon försöker träna på egen hand men har ingen aning vad hon ska börja med.Hon ville gärna lära sig så snabbt som möjligt men.Men hon har inte insett att det tar tid.

Hon har ett häftigt humör när hon blir arg och kaxigheten kommer lite då och då. Men hon har också sina snälla sidor och omtänksamma fast man inte ser dem ofta. Aiko är ingen som gillar att sitta still och göra ingenting.Det ska alltid hända någonting och gör det inte det går hon och letar upp lite på egen hand.

Hennes syskon kan gå henne på nerverna och hon själv är nog rätt så duktig på att gå på deras nerver.Men hon gillar att leka med dem för ensamheten kan bli för lång och tystnaden varar för länge.Hon blir alltid glad när hon får syn på en av syskonen fast hon inte visar det på ytan så är hon det inombords.

Men ändå blir ensamheten lite som hennes bästa vän och syskonen är bara syskon för henne,roliga att vara med en stund och sedan när hon börjar bli uttråkad går hon därifrån och hittar på något själv. Det är sådan som hon är och det kanske ändras i framtiden eller så gör det inte det,vem vet?

Föddes upp i en lya med sina syskon och kunde inte få en bättre mamma eller pappa.Tiden har gått snabbt men inte tillräckligt,hon vill komma bort från reviret och upptäcka numoori.

Hon vill också komma bort från hennes två mystiska sykon Akira och Aosora som värka vara mer lika varandra än vad de är med de andra syskonen.Tankarna snurrar nog runt i alla syskonens huvud och frågar sig själva om de verkligen har samma föräldrar allihop eller är det något som Lihai och Wami döljer för dem?

Kommer de någonsin att få reda på sanningen eller kommer de få ta reda på sanningen på egen hand?