[Utspelar sig strax efter mötet med Taher, då Shady inte ser >:'D]

De svarta tassarna hade lett den mörka vargen åt helt fel håll, och efter någon timmes gående hade han varit borta ur Shady's synhåll. Han hade inget emot henne, han uppskattade hennes sällskap mer än någon annans, men han behövde vara lite ifred. Tänka över saker och ting, drömma om det omöjliga som inte för länge sedan hade hänt. För honom hade hans syster varit död - vart annars kunde hon ha tagit vägen under alla dessa år? - och helt plötsligt hade hon dykt upp, livs levande, från ingenstans. Trots all den hemska träningen han snart skulle få genomlida så levde han i en fantasivärld. Han visste att hans åsikter skulle ändras ganska snart, men just nu.. Om det inte hade varit för orden vek och svag som han hade fått kastade på sig så hade han hoppat runt som en glad valp.

Det röda ögats blick drogs uppåt, mot platsen där solen skulle ha skinit om den inte hade varit täckt av moln. På en sådan dag som denna så behövdes inte det svaga ljusskyddet, men han hade omedvetet lagt på det ändå. Av vana från tiden då han hade återhämtat sig.

Varghanen hade stannat, slagit sig ned strax intill en bäck som ringlade sig förbi. Hans gestalt speglades suddigt i vattnet, och han bröt bilden då han böjde sig fram för att dricka.

[Jag. Kan. Inte. Skriva. Rubriker. P till Doris C:]

De många ögonparen kastade blickar av och an, oberoende av varandra. Tungan svepte som hastigast över hennes nos när hon stannade till. Hon höjde huvudet. Öronen ställde sig upp när hon lyssnade. Vinden viskade i gräset och de träd som här och var bildade dungar. Doris hade upptäckt ansamlingarna av träd för ett kort slag sedan, och hade dragit slutsatsen att det antagligen fanns vatten i närheten. Kanske hade Alice tagit det här hållet. Kanske hade hon stannat för att dricka. Hon ruskade på kroppen och gäspade stort innan hon fortsatte. Den toviga pälsen gungade runtom henne för vart steg hon tog.
    "Alif?" Rösten var låg och en aning hes efter att ha ropat namnet många gånger. Gräset böjde sig framför henne när hon satte ner de breda, långfingrade tassarna på marken. Hennes gång var en aning styltig. Då och då böjde hon fingrarna och stödde mot knogarna istället.
    "Aaaliiiif?" Även om hon ville ropa högt så blev rösten lägre och lägre. Var var Alice? Hon kunde inte försvinna sådär plötsligt. Hur skulle Doris då hitta henne?

På himmelen ovan hennes huvud rörde sig molnen i sakta mak. Ett tjockt täcke som skymde solen och den blå skyn. Dagen var grå och luften kylig, men inte kall. Kyligare än dagen innan. Kanske var det avsaknaden av vännen som gjorde det kyligt. Doris övre ögonpar blinkade och vände sig bort från himlen igen. Hon behövde fokusera. Om hon varit Alice, vart skulle hon gått då? Till Doris. Varför hade hon försvunnit? Vart hade hon tagit vägen? Med ett djupt gny längde helveteshunden på stegen. Hon slöt tre av de mittersta ögonparen. Med ens var världen mörkare, men fick tydligare konturer. Hon gäspade igen. En osäker gäspning.

[Känner att jag inte har rollat Doris på en evighet, så tar nog en stund innan jag kommer igång. Hon läspar kraftigt, så alla "s" ljud blir till "f".]

Midnight höjde blicken. Det röda ögat hade fått syn på en svart, större gestalt på väg dit. Huvudet drogs upp och han hade stannat till, likt en staty men inte fullt så stelt.
Det var inte konstigt att andra djur drog sig till vatten, och om han hade tänkt att inte bli sedd var det den sämsta platsen att befinna sig på. Det visste han, men han hade inte orkat bry sig om det.

Gestalten, varelsen såg ut som en varg, men någonting med den kändes annorlunda. Fel.
Mid lät den väl dolda gnista nyfikenhet han bar på styra honom. Inom kort hade han vadat över bäcken för att få en närmare skymt, och gömd i skuggan av ett par träd flera meter ifrån granskade han den sedan fascinerat.
Det var inte ofta man fick se en sådan här.. varg?

Han satte sig ner. Blicken vilade fortfarande på den unika och hans huvud hade tippat på sned. Det röda ögat blänkte avslöjande till.

[*kort*]

Hon närmade sig bäcken med lufsande steg. Huvudet höjdes en aning när hon såg vattnet, men sänktes snart under mankhöjd igen. Hon ruskade på sig. De något slappa öronen flaxade. En tung suck lämnade hennes nos med ett nästan brummande läte. Det översta ögonparet slöts så att enbart de två understa var öppna. Båda paren fokuserade på vattnet som glimmade svagt. Rinnande vatten tycktes alltid glimma, oavsett väder. Som Alice. Doris läppar spändes över framtänderna, stramade lätt runtom betarna utan att hon tänkte på det.

Så snart hon kom fram till vattnet sänkte hon nosen till ytan och luktade på det. Gräset växte ända ner till kanten och bäcken försökte envist dra med sig några av stråna, trots att de satt fast. Träden skuggade inte mycket en grå dag som denna. Den klumpiga helveteshunden satte sig och såg ned i vattnet. Det rörde sig för mycket för att det skulle bildas någon spegelbild. Hon stoppade den ena, långfingrade tassen i den lätta strömmen. Det var kallt. Hon drog snabbt tillbaka tassen och stoppade de nedkylda fingrarna i munnen.

[Ääh, tycker inte alls det var kort. Snarare lagom C:
Och kort är oftast bra ändå. Blir mer flyt i rollspelet om man inte upprepar en massa saker bara för längd~]

Den större svarta passerade förbi honom, fram till det rinnande vattnet, och han fick syn på de ännu mer annorlunda tassarna. De såg ut som.. Han kunde inte sätta tassen på det. Fel var det, i alla fall.

Men det var nog för idag.
Mid svepte runt, vände sig mot horisonten istället. Shady väntade på honom. Han behövde henne, hon behövde honom. Han kastade en blick bakåt, på den konstiga. Ett kort skratt lämnade honom, och sedan var han på väg bortåt halvspringande. Det hade varit kul att hälsa, men Midnight ägde inte all tid i världen.
Nu skulle han istället till den djungelliknande skogen i söder.

[Tja.. Midnight har ingen anledning att gå fram och hälsa, så detta bli nog ett kortroll ^^' du får skriva ett till inlägg om du vill, men annars kan det här nog anses avslutat C:]

Hon satte ner tassen igen när ett ljud fångade hennes uppmärksamhet. Hon kunde inte helt bestämma vad det varit, men tyckte det påminde om ett skratt. Hon öppnade alla ögonparen när hon vände huvudet efter ljudet, endast för att se en mörk skepnad springa därifrån. Snabbt kom hon på fötter och öppnade munnen, endast för att bli stående. Ögonen blinkade och slöts sedan långsamt. Det hade inte varit Alice. Och den mörke visste säkert inte vem Alice var. Hon satte sig ner igen. En djup suck lämnade hennes nos.
    "Var är du Alif?"

[Avslutat C:]