Design och bild av MoonPhanter

Namn: Luna
Ålder: 15 m-år
Kön: Hona
Ras: Silanni
Mankhöjd: 37cm
Vikt: 2kg
Kraft: Älvsand (sövande och helande)

Personlighet:
Luna är en ung och ännu oerfaren individ. Hon är busig, men kan vara naiv och en aning dumdristig. Hon har dock oftast turen på sin sida och kan fly när hon hamnar i trubbel på grund av sina bus. Trots sin busighet så är hon oftast tyst i andras sällskap, och visar hellre vad hon menar via kroppsspråk än ord, exempelvis genom att tyst nicka när hon håller med. Luna blir sällan arg, och har ett övervägande lugnt temprament. När hon väl blivit arg är hon dock ganska långsint.

Utseende:
(se bild)
Luna är en liten och nätt varg, med korta ben och ett runt, mjukt ansikte. Hon har klara, orangea ögon och en oftast lekfull blick. Hennes kropp är grå, med ljusare ben, buk och ansikte, och mörkare hjässa, rygg och svans. Från hjässan och ner över höfterna kläs hon i regelbundna gröna ränder. Från ryggen reser sig ett par stora fjärilsvingar, med blå och svart topp och brun botten, vilka till stor del liknar fjärilar av arten Papilio ulysses. I avslappnat tillstånd hålls vingarna vilande rakt ut från kroppen, eller rakt upp, tätt hopfällda mot varandra.

Krafter:
Lunas krafter är Älvsand av två olika slag. Den ena typen av älvsand verkar sövande, medan den andra verkar helande. Älvsanden faller från Lunas vingar när hon väljer att använda kraften, och verkar först då den når någons slemhinnor, som i ögonen, i näsan eller i munnen.

Historia:
Luna växte upp tillsammans med sin familj i Ötamon. Hon var redan som valp väldigt busig och äventyrslysten, men fick aldrig lov att lämna hemmet eller gå någonstans själv då föräldrarna ansåg att hon var för liten för den stora världen. De ville att hon skulle stanna hos dem, då de alla var säkrare tillsammans, men Luna ville inte stanna i skogen. Hon ville upptäcka världen.
     Så hon rymde hemifrån. Hon kände sig instängd av deras regler och ville styra sitt eget liv. Varje gång hon sade något så tyckte de att hon hade fel, att hon inte alls borde gå på egen hand och att hon var för ung för att förstå. Därför har hon valt att inte säga så mycket alls. Så länge hon inte säger något, så kan ingen tala om för henne att hon har fel.