|| ÖPPET! ||

Äntligen så slapp hon att se deras ansikten, i alla fall för stunden så var hon fri. Dom mörka ögonen såg sig om och munnen var öppen på vid gavel av fascination och förundran. Mycket hade passerat förbi dom mörka ögonparen men denna plats var så vacker att hon inte fann ord att beskriva det på. Trädkronor som brann och ett djurliv så fridfullt, var detta en plats som Den Svarte skapat för att slå sig ner och vila ifrån sitt arbete. Hon skulle i alla fall valt denna plats att slå sig ner på efter en tung och slitsam tid, skulle aldrig slita blicken ifrån dom fantastiska kronorna. Drottning är vad som skulle sköljas över henne, drottning över denna fantastiska skog är vad hon var just nu.

Dom mörka benen rörde sig i ett lugn takt och varginnan lunkade fram över marken. Trotts sitt ovuxna utseende så rörde hon sig med någorlunda glans, vilket var svårt att tro då man såg henne. Långa seniga ben som hålls upp av stora grova tassar klädda i långa vassa klor, en senig smal kropp, en lång smal svans. Huvudet är kantigt och smalt men på ett vackert sätt, stora breda öron och ett par stora runda ögon och en aningen bred nos. Men det fanns någonting unikt över den fagra Vreninnan, ja för nog var hon fager minsann men bär Vrenens typiska och fascinerande utseende. Och ännu var hon ung och ovuxen, pälsen dolde det mesta av den seniga kroppen.

Den rödsvarta luggen svajade lätt i gunget och vinden låt stilla i skogen, svansen svepte stilla med och hon stannade inte fören en mindre sjö trädde fram och träden blev färre men mycket större. Försiktigt stannade hon vid ett större träd och såg ut över sjön. Två vita svanar gled sakta över den blanka ytan och den svarte klev fram framför trädet för att slå sig ner.


[Derp...]

*petar efter någon frivillig*