Den lilla svarta valptiken gick med osäkra steg i den stora lövskogen. Trädens löv var fortfarande gröna och praktfulla och solen stod högt på den blåa himlen och kastade sitt ljus över den stora skogen. En lätt bris fick löven att vika sig för brisen och den sval och ljummen, en härlig dag som sagt.


Den lilla tikens svarta päls är svart som natten och skimrade ibland i blåsvart nyanser, en lång grön lugg och man hängde ner över hennes hennes hals och ögon, vars smaragdgröna till färgen. En vacker tatuering ramade in hennes ena öga och redan nu var hon en söt liten tik.

Den lilla tiken såg sig omkring och slickade nervöst på nosen med sin skära tunga, Hon hade kommit bort från från sin mamma och resten av syskonen och nu letade hon efter dem, hon känenr sig osäker och rädd i den stora skogen.

Hon hoppades att hon inte hade gått in på någons revir, men hon vågade yla eller ge ifrån sig några ljud alls, rädd att någon annan skulle höra henne, någon som kanske är hotfull och vill henne något ont?.

Men trots att hon är rädd och ensam så har skogens lugna energi en djup inverkan på henne och hon ler lite för sig själv. - Mamma! Syskon? är ni här någonstans viskar hon tyst i vinden.

(paxat till Thaerien)

Skogen var vacker och himlen var klar och molnfrå. Klart blå. Dock hade den li,lla rödgula valpen annat i tankarna. Han hade lyckats smita undan från sin mor nu deå hon letade efter hans lilla syster och han skuttade okring i skogen. De udda ögonen betraktade nyfiket skogen och den korta svansen svepte bakom honom. Hans päls var rätt kort och sträv och på hans huvud och nacke stod början till en grön mankam upp. Den bruna nosen ryckte då han drog in alla främmande men så spännande dofter.

Snart såg han dock något svart i skogen och han smög närmare för att sedan ta ett språng framåt. "Haha hittade dig!" Sade han med en stolt men valpig röst.

Hon drog in skogens dofter och klipper lite med sin små svarta öron och slickar sig om nosen. Hon känner många olika främmande dofter och hon stannar upp och ser sig omkring, hon hörde några fåglar kvittra bland träden och hons er sig omkring och spetsar öronen när hon får syn på en ekorre. Hon ler lite för sig själv-

hon börjar smyga efter ekorren, hon kunde ju öva lite på att smyga på bytesdjur, och dessutom kanske ekorren var rolig att leka med? Hon smyger sig närmare när hon hör några prassel bredvid sig och sedan ser hon en rödbrun pälsboll med grön man och lugg som kommer farandes ut från buskarna och skrämmer slag på både henne och ekorren. Hon ser modstulet efter ekorren och riktar sin smaragdgröna blick mot broderns udda ögon och ser surt på honom - Du får inte skrämmas sådär!

Hon blänger sedan surt på honom och sätter sig på marken och klipper lite med öronen. vad gjorde henens bror härute själv? hade han kommit bort från mamma också? letade hon efter dem båda nu? - var är mamma?

Han skrattade till då han såg att han lyckades skrämma henne och sedan föll hans blick på ekorren. Han lade huvudet på sned. "Jag vet inte vart hon är... sist letade ohn efter dig" Han såg på sin syster igen och han log mot henne. Han klippte med öronen och lade huvuet lite på sned. "Vadå är du rädd att hon sak försvinna?"

Hon himlar med ögonen åt hans kommentar och ser på honom och fnyser en aning. Hennes tatuering påminner lite om rankor, och hon är speciellt stolt över sin tatuering så hon sträcker på sig och betraktar brodern en smula. Hon kunde inte vara arg på någon länge, hon de brukade ju skoja med varandra.

hon flinar lite lätt mot brodern och skakar smått på huvudet. - man vet aldrig, det är ju en stor skog! Hennes blick är retsamt och hon buffar lätt på honom på halsen sen. - jag trodde du var barnvakt till syskonen. hon ler retsamt mot honom.

De udda ögonen föll på systern och han lade huvudet på sned. "JA skogen är stor.. Tänk om någon elaking kommer och tar mamma" Han sade detta mest för att skrämma sin syster men samtidigt var han en liten valp också så leendet dog sakta. "Mamma är stark hon kommer hitta oss" Han sade detta delvis för att försäkra sig själv och sin syster.

"Varför skulle jag vara valpvakt? Vi är ju lika gammla" Han flinade.

Hon fnyser åt hans skämt, men samtidigt så kommer skrämmande tankar upp i hennes huvud. Hon hoppades att inget skulle hända deras mamma, hon möter broderns udda blick igen och slickar sig om nosen- ja hon hittar oss alltid hur vi än försöker gömma oss. Hon ler snett mot honom och buffar sedan mjukt på hans hals.

hon fnissar till och hennes smaragdgröna ögon får något retsamt i sig. - jasså? du är ju äldre än mig och de äldsta syskonen skall ju passa sina yngsta.