::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Lövskogen hade bytts ut emot grässlätten till stenslätten, men inga spår hade den unga hittat av vad hon sökte, hon måste hitta henne, bara måste, far och mor var ledsna, och hon ville göra allt bra igen. Hon saknade henne, Laya, hennes sällskap och vänskap, trots alla de retsamma gliringarna. Vart var hon? Varför kunde hon inte hitta henne, och varför, varför var hon borta? Det var inte rätt, inget av detta var rätt, såhär skulle det onte vara, systern skulle vara hemma, med henne och mor och far. En llåg snyftning lämnade henne, tätt följd av en enslig tår som föll ner till marken av sten under henne, blötte ner den med sorg och förtvivlan, smittade av sig av vad hon kände. Nej, hon måste fortsätta leta, ställa allt tillrätta, få mor och far att bll glada igen, le, och hon saknade henne, hon saknade henne något otroligt mycket. ''Laya!?'' ropade hon ut i dagsljuset, kanske var hon här, kanske hade hon tur. Hennes röst ekade mellan stenblocken på denna plats, men omgivningen förblev lika död som den var, inget levande, inte ens en fjäril eller fågel, och ingen Laya. Stegen förde henne fortfarande framåt, hon var hungrig och trött, men det brydde hon sig inte i, hon skulle fortsätta vandra tills hon hittade henne, och sedan skulle de gå hem tillsammans, och fortsätta ha roligt dagarna i ända. Detta skulle falla i glömska och allt skulle vara bra, hon skulle inte vara borta mer, allt skulle bli bra då hon hittade henne, för det var hon inställd på att göra, tänkte inte ge sig, ett drag som inte alltid var så positivt. Öronen klippte till på hennes huvud då ett ljud nådde henne, ljudet av tassar inte allt för långt borta. Valpen sken upp, övertygad om att hon funnit henne, och snart så slänge hon sig fram i språng. ''Laya!!'' det hon dock såg då hon rundade stenblocket var något som fick valpen att sloka ihop, som om någon just spräckt henne som om hon varit en ballong. Det var ju inte Laya.

(Paxat till Hinata)

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Slaget med björnen hade lämnat många sår. Både fysiskt och psykiskt. Hon kände sig annorlunda. Hon haltar på vänster framtass. Den var som tur var bara stukad. Men en ordentlig stukning. Och det smärtar vid varje steg hon tar. Det är lite skavt på manken. Lite päls har skavts bort och lämnat strävt skinn. Såret har läkts i alla fall. Förhoppningsvis kommer pälsen växa tillbaka igen. Hon linkar vidare. Har nått Ken-Yak.
Det finns något som smärtar mer än den smärta som hon känner orsakats av björnen. En smärta i hjärtat som bara kan läkas på ett sett. Laya har varit borta ovanligt länge. Hina är orolig. Hon hoppas för allt i världen att inget har hänt hennes valp. Zoid är orolig han med. Och Anah. Anah verkar vara borta mer och mer hon oxå. Kanske hon letar efter sin syster? Hina vill inte ha familjen sprittrad. Hon vill att alla ska vara hemma och trygga. Tillsammans.
Hon hör någon ropa en bit bort. Hon känner igen Anah's röst. Hon ropar på Laya. Öronen slokar på Hina's huvud för en stund. Vart kan Laya vara? Hina spetsar öronen och tar sig haltande fram bland stenarna. Mot det håll Anah befinner sig. Hon hör snart ljudet av springande tassar som trummar mot marken. Och Anah's som åter ropar på Laya innan valpen dyker fram från bakom en sten och stannar tvärt. Valpen ser uppgiven ut. Besviken på att inte finna den hon söker. Hina sänker huvudet i valpens höjd och går fram till henne. Haltandes. Hon ger Anah en lätt buff på kinden med nosen.
"Hur är det?" Frågar hon lite lätt. Hon är orolig för Anah oxå. Hon tycker inte om att se sin dotter så olycklig. Hina är olycklig på flera sätt. Men hon vill inte att någon annan ska vara olycklig. I alla fall inte de hon bryr sig om och älskar.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon sjönk ner på marken med en en suckning, och den lilla bröstkorgen ryckte till då och då i ljudlösa snyftningar. Blicken var fäst vid marken under henne och hela hennes hållning skrek ut om hur hon kände sig och inte var det precis lycklig hon kände sig. De turkosa ögonen tårades innan blicken vändes upp emot modern, hon var ledsen, det kunde hon se, och varför kunde hon inte hitta Laya? Då skulle mor bli glad igen, så glad så, kanske till och med stolt, nej, kanske inte, men hon skulle nog ge dem en kram, en sådan stor, varm och mysig kram. Hon hade dock inte hittat henne, inte ännu, gjorde det mor mer ledsen, det fick endast tårarna i hennes ögon att öka innan de sluligen rann nerför hennes kinder. ''Jag...vet...inte...vart Laya...ähäär...'' snyftade hon fram och såg handfallet upp på modern innan blicken vändes ner emot marken igen. Hon svarade inte på hennes fråga, vad skulle hon säga, det skulle endast göra henne mer ledsen, och det ville hon inte, hon ville att hon skulle vara glad. ''Vart är hon, mor??'' hennes rätt ljusa valpröst lät fullständigt förtvivlad, och fortfarande så rann tårarna nerför hennes kinder, det fanns inget stopp på dem, de bara fortsatte att komma. ''Varför kan jag inte hitta henne...så att du och far blir glada igen??'' hennes röst var nästan på bristningsgränsen, och vart och vartannat ord blev endast till hulkningar. Hon förstod det inte, hon ville ha systern hos sig, så att allt var bra igen, så att hon inte behövde vara borta längre. ''Vart är hon??'' det sista hon sade var inte mer än viskningar blandat med snyftningar.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hina kan inte låta bli att le. Ett moderligt leende. Men inte ett glatt leende. Hon ler bara mot dottern. Det är ett leende som bara kommer fram på grund av hennes moderliga instinkter. Hon vill inte att Anah ska gråta. Hon ser så liten ut. Hon är liten. Hon är inte mer än en valp. Hon förstår inte hur världen fungerar. Och Hina vill bara skydda henne från allt ont. Var Laya är vet hon inte. Men förhoppningsvis är hon någonstans och utforskar. Springer glatt omkring och leker med något fjäril som flugit förbi hennes nos. Hina tror på att Laya kommer komma hem igen.
"Hon kommer komma hem igen. Det bästa hon vet är att busa runt med sin syster". Säger hon och lägger sig ner. Mödosamt och försöker inte lägga någon belastning på den skadade tassen. Hon lägger sig framför Anah. Nära henne. Sedan lägger hon huvudet och halsen om den lilla valpkroppen i en kram.
"Det är okej att vara ledsen. Men försök vara glad. Och se fram emot alla roliga bus du och Laya kan hitta på när hon är hemma igen". Säger hon. Hina är ledsen. Hon oroar sig för Laya. Vill inget hellre än att Laya ska komma hem igen. Men hon gråter inte. Hon låter Anah stå för gråtandet. Själv måste hon vara stark inför sin dotter. Stötta henne när hon är ledsen.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon snyftade till och vände sedan upp den turkosa blicken emot moderns så gott som identiska blick, den som nu befann sig alldeles framför henne, och hon skakade vagt på huvudet innan modern sedan lade huvudet om henne. ''Det vet du inte, det säger du bara'' sade hon lågt följt av ett antal snyftningar och hulkningar om vart annat, kanske så var hon på ett sätt väldigt smart för sin ålder, men i grund och botten så var hon inte mer än en liten valp, en som inte förstod sig på vad världen kunde slänga för ens tassar, vad som kunde hända och varför det gjorde det. Det enda hon visste var att Laya var borta, och att hon saknade henne något otroligt mycket. Inte heller var den unga valpen bekant med begreppet död, det existerade ännu inte i hennes verklighet, hon var för ung för att förstå och för ung för att acceptera. Det var därför som föräldrarna inte talat med dem om det ännu, allt skulle komma tids nog, fast kanske inte allt, inte nu, och särskilt inte för Laya. Livet skulle inte bli detsamma utan henne, så mycket visste hon, hon hade inte endast förlorat sin syster, utan även sin bästa vän och lekkamrat, och vem var det som skulle ersätta henne? Ingen kunde det, skulle aldrig någonsin kunna, å så hon saknade henne. Hon flyttade bak huvudet för att möta moderns blick igen, tycktes ha hämtat sig ifrån de värsta snyftningarna och gråten, men det gick på lång väg att se att den unga var väldigt olycklig. Sedan vreds blicken ner emot den tass som modern inte hade använt särskilt mycket, jo nog hade hon lagt märke till det, ''Vad har du gjort??'' stämman lät ynklig, skör som om den skulle brista när som helst igen, och nog kände hon en vag oro för modern också, hon ville inte se någon vara ledsen eller ha ont, hon ville att allt skulle vara bra, att alla skulle vara här. ''Vart är far, är han också borta??'' rösten blev med ens mer osäker, och en stillsam tår rann nerför hennes kind, han var inte här, som Laya, och hon hade inte träffat honom på länge, så, vart var han? Hade han försvunnit som Laya, skulle hon behöva söka efter honom med? Hon hade tusen frågor och nästan inga svar.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Det där moderliga leendet ligger kvar på hennes läppar.
"Tror du inte tanken på att hon kommer tillbaka känns bättre än att tänka på att hon är borta?". Frågar hon och sätter sig sedan upp och ser ner på sin dotter igen.
Den ömma tassen hålls strax ovanför marken. Hon ser ner på sin tass när Anah frågar henne vad hon har gjort. Hon vill helst bespara dottern med smärta nu. Hina är inte någon som vanligtvis ljuger. Men nu kanske det faktiskt behövs.
"Jag har bara snavat och stukad den. Det blir bra igen". Säger hon. För nog är det lite sant i alla fall. Den är stukad. Om än rejält. Och den kommer bli bra. Så hon ljuger inte helt.
Sen suckar hon lätt åt Anah's nästa fråga. Hon skakar lätt på huvudet.
"Han befinner sig förmodligen någonstans på reviret. Jag pratade med honom för inte så länge sedan. Så honom behöver du inte oroa dig för, Anah". Säger hon och ger valpen en slick på nosen. En vargpuss. Sedan ser hon på henne igen. Möter den där turkosa blicken som är identisk med hennes egen.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon vred ner blicken emot marken av sten under henne och suckade lågt, men om hon inte kom tillbaka då, vad gjorde hon då? Hon skakade vagt på huvudet, hon var inte lika positiv till naturen som modern, ett drag som hon faktiskt ärvt ifrån sin far, vilket nästan var unikt att finna då hon verkade vara en näst intill kopia av modern, eller i alla fall sin mors dotter. Utseendet liknade mest Hinas, hade ärvt en kraft av henne, en massa personlighetsdrag och liknande, men nog fanns det tecken på att hon var lik sin far också. Skuggorna svepte tillbaka omkring henne då hon flyttade sig ifrån henne en bit, inte så att hon drog sig undan, utan mest för att kunna möta hennes blick utan att behöva snegla på henne. ''Men den tanken kan ju inte kännas bättre om hon faktiskt inte kommer hem igen, eller??'' hon var inte annat är en förvirrad liten valp, en som hade så mycket att lära sig och uppleva, allting kom med tiden sades det, men ett mer passande uttalande var väll att allting kom med de händelser som berör en. Det är sådant man lär sig av, händelser, tillsammans med träning och misstag man gör, eller ser andra göra, information var visserligen rätt så nödvändigt, men att uppleva det var en helt annan sak, och det var det som i slutändan vägde tyngst i läran om världen. Hon vred ner blicken emot moderns skadade tass då hon talade, stukat den, men skulle bli bra igen, det lät väl bra, ingenting som hon behövde hålla kvar i tankarna i alla fall, inte heller tanken över vart far var, han verkade vara där han nästan alltid var, hemma på reviret, hon hade inte sätt honom på så länge, och fann sig själv faktiskt längta efter honom, för även om det var modern som var bäst i hennes ögon så älskade hon ju ändå sin far, något otroligt mycket. Ett vagt leende lade sig på de mörka läpparna då hon blev slickad över nosen, men det bleknade dock ut igen efter endast någon kort sekund, och ersattes av en tyst snyftning.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Vinden sveper mellan Ken-Yak's stenar och drar mjukt i de svarta vargpälsarna. Som vanligt nynnas den där sällsamma vackra melodin i Hina's öra. En melodi som alltid fyller hennes öron. Något hon inte kan tröttna på.
"Det är väl en sak som gör dig lik din far". Säger Hina med ett lätt flin. Ett mjukt flin dock.
"Livet är en komedi för de som tänker, och en tragedi för de som känner". Säger hon och blicken sveper upp mot himlen för ens stund. Hina minns inte vem som sagt det till henne. Men det är något hon faktiskt har levt efter. Förutom när det kommer till Zoid och valparna. Där känner hon lite mycket. Hon ser på Anah igen.
"Det är rätt att sakna någon som betyder mycket för en. Att inte sakna en sådan person vore något att undra över. Men istället för att livet ska skada en genom att man bara känner så kan man tänka positivt. Le åt tanken att det blir bra. Då mår kroppen bra. Och mår kroppen bra mår du bra". Säger hon. Hon säger inte åt Anah att sluta sakna och oroa sig för sin syster. Men hon ber henne att tänka på att det blir bra. Det löser sig.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Det klippte till i den ungas öron då en vag viskning svepte förbi henne, vinden och dess mystiska sätt, aldrig talade den klarspråk, eller var det skuggorna som viskade denna gång, hon hade verkligen ingen aning, och det hela höll på att driva henne till vansinne, om hon nu vetat vad det var. Aldrig var de begripliga, och konstant så fanns de där, viskandes, men inte mer. ''Varför kan ni inte bara lämna mig ifred'' muttrade hon kort och vred bort blicken ifrån dem bägge, eller tja, ifrån skuggorna, vinden gick knappast att undfly, ständigt närvarande, överallt, där det fanns liv, där fanns det också luft, vind. Hon vred dock tillbaka blicken emot modern då hon svarade henne, men hon kunde inte riktigt säga att hon förstod det hela, fann det konstigt att man skulle ljuga för sig själv för att må bättre, far sa alltid att man inte skulle ljuga, aldrig, och det var någonting som hon försökte lyssna till, men nu så sade mor att det faktiskt var rätt, hur var det egentligen? ''Far säger att man inte ska ljuga, inte ens för sig själv'' svarade hon lugnt, stämman hade nog varit trotsig till tonen om det inte varit för att den fortfarande var sorgsen. Viskningarna i hennes huvud och runt omkring henne tycktes endast öka i grad, och det dröjde inte särskilt länge innan de överöste hennes ännu så svaga psyke. ''Tyst'' gnällde hon och lade sig ner på marken med tassarna över huvudet, ''Lämna mig ifred''.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hon tog inte åt sig av de ord som sveper över Anah's läppar. För hon vet vad som plågar dottern. Hon förstår sig inte på rösterna som hela tiden talar till henne. Hina önskar att hon kunde göra det lättare. Men hon vet inte hur.
Sen skakar hon på huvudet när Anah säger att Zoid sagt till henne att man inte ska ljuga.
"Jag säger inte till sig att ljuga för dig själv. Eller för någon annan. Det skulle jag aldrig göra. Jag menar bara att du ska ändra på ditt eget tankesätt. Det är lätt att fastna i ett tänk och tar känslorna väl över så är det inte lätt att ändra på det. Men det går. Så länge du kontrollerar din kropp med tanken och inge med känslorna". Säger hon. Nej, att ljuga skulle hon aldrig säga till sina valpar. Men hon förstår att det är svårt för Anah att förstå. Hina suckar tungt.
Hon ser på valpen som slänger sig på marken med tassarna över öronen. Hina sänker huvudet och vidrör valpens nos med sin egen. Hon kan höra all kalabalik som Anah tvingas utstå.
"Jag vet att det inte är lätt, gumman. Jag önskar jag kunde göra det bättre". Säger hon och ser på valpen, fortfarande med huvudet sänkt. Valparna vet inte om Hina's kraft. Hon har inte berättat om den för dem. Det kommer hon nog inte göra heller. Istället är det lite roligt att få valparna att tro att mamma vet allt om dem.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon gnydde kort till innan det övergick i ett lågt morrande, varför kunde hon inte bara få ha sitt huvud för sig själv, det vore så mycket enklare, men nej, såklart inte. Skuggorna viskade på det där underliga språket latin som far talat om, eller var det mor, hon visste inte, hon kunde inte riktigt tänka för tillfället på grund av alla röster. Och sen vinden, den viskade till henne på ett helt annat sätt, ett helt annat språk, någonting som hon inte visste någonting om vad det var, och det var inte bara lite irriterande. Hur skulle hon någonsin kunna få någon lugn och ro med alla dessa röster, även om de inte var riktigt såhär intensiva i vanliga fall, någonting som berodde på hennes egna nästan kaotiska tankar, förvirrad och fäst vid tankarna om systern, det var vad som fick dessa röster att reagera, att viska lösningar till henne på ett språk, nej två, som hon inte förstod, och de försökte endast än mer då hon inte förstod. Detta var dock ingenting som hon var medveten om, att det berodde på vad hon tänkte och kände, men tids nog så skulle hon nog lära sig även det, lära sig att kontrollera de krafter som nu helt var utom hennes kontroll, de var för utvecklade för en valp så liten. Far hade förut nämnt någonting om att hennes skuggor var starka för att vara så ung, men hon hade inte förstått det hela, gjorde inte nu heller, det enda som upptog tankarna var rösterna, och skuggornas röster fick som vanligt henne att rysa, de var nästan på ett sätt skrämmande, så som de talade med eko på sina egna ord. Hon lyssnade inte riktigt på det första hon sade, förklarade för henne vad det var hon menade, hon hörde nog egentligen inte heller. Och det andra hon sade var inte det mycket tydligare heller, men lättare att ta in och förstå. ''Kan det inte bara sluta, jag vill inte ha det här'' nästan väste hon fram mellan sammanbitna tänder, det gjorde nästan ont, inombords liksom, värkte och härvade igenom hennes huvud. ''Varför är det såhär??'' frågan var inte ställd till någon särskild, utan endast ut till omvärlden, och det märktes tydligt att hon strävade emot det hela, någonting som bara gjorde det värre egentligen.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hon suckar åter och lyfter blicken mot himlen. Hennes fokus ligger fortfarande på Anah.
Hon lyssnar på vad dottern säger. Hon ser på henne igen. Fäster den turkosa blicken på det lilla ansiktet. Eller ja. På tassarna som närmast täcker ansiktet(?).
"Säg till dem då". Säger hon och menar på rösterna. I början hade Hina inte heller förstått rösterna i huvudet. Och då hade de varit fler än en. Som talade till henne så att hon inte förstod. Hon trodde att hon aldrig skulle kunna stå ut. En dag brast det och hon sa till på skarpen. Skrek ut att de skulle lämna henne ifred. De tystnade. Som rösterna tystnat helt. Som om de lämnat henne. Men snart började de nynna på den där melodin. Endast en röst. Sen dess har det bara varit en samlad röst som talat till henne.
"En sak kan du vara säker på. De kommer lyssna på dig". Säger hon. Förmodligen kommer valpen säga ifrån. Säga att hon har försökt. Att de inte alls lyssnar på henne. Men mamma vet annat.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon suckade djupt och vred sedan upp blicken emot modern, säga åt dem, ja, men hur, de verkade inte kunna höra henne, eller så lyssnade de helt enkelt inte, hon visste inte alls hur hon skulle gå till väga, kunde inte alls tänka särskilt långt med alla de röster och ljud som rusade igenom hennes huvud, som om de medvetet försökte försvåra hennes liv ytterligare. ''Jag vet inte hur...'' svarade hon lågt innan hon reste sig upp, på något vingliga ben att tillägga, och tog de få stegen fram till modern innan bakkroppen sjönk ner på den svala stenmarken och hon burrade in nosen och huvudet i moderns päls där hon satt (?). Hon drog in hennes varma och trygga doft, och för det tillfället så kände hon sig just det, trygg, det var ju mor, vem annars om inte hon kunde skänka henne den känslan, far visserligen, men mor hade alltid varit rätt speciell i hennes ögon, den bästa. Allt det som fanns i livet, allt det som var bra kunde dock tas ifrån en på ett ögonblick, någonting som gick att relatera till att hennes syster var spårlöst försvunnen, och en del av henne, den del som inte var valpigt ung, utan själen, det allra innersta, kände just den sorgen och saknaden som alla andra då en älskad och närstående varg av någon anledning försvann, för gott eller tillfälligt, det gjorde ingen skillnad för nuet. Det enda hon egentligen ville var att få slippa undan allting, Layas försvinnande, rösterna, stämningen, ja allt, och få byta ut det mot en lugn och stillsam dag på slätten, med familjen samlad, alla där och alla oskadda, och särskilt, ingen försvunnen.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hina ser på Anah. Hon förstår henne. Valpen går närmare. Sätter sig nära och burrar in nosen i Hina's päls. Hina lägger den skadade tassen om valpen. Då lägger hon mer tyngd på den friska tassen istället och hon kan fortfarande beskyddande och moderligt hålla om sin dotter. Hon sänker huvudet nosar lätt i valpens lila lugg. Stryker nosen över Anah's huvud. Hina hör allt det som valpen brottas med inuti. Hon hör alla röster. Vindens röst och skuggornas röst. Hon vill hjälpa valpen. Skuggorna kan hon inte göra mycket åt. Men kanske kan hennes vind påverka Anah's vind. Kanske kan hon få Anah's vind att ändra melodi så att säga. Hon koncentrerar sig. Försöker nå valpens vind. Drar med sig en bit av sin egen. En lugnande melodi som är som medicin för själen. Den melodi vinden alltid nynnar för Hina. Det är den hon vill att Anah's vind ska påverkas av. Då kanske det kan bli en röst mindre att försöka förstå sig på, för stunden i alla fall.
"Du kommer snart att förstå". Viskar hon i valpens öra.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon flyttade sig, om möjligt, än närmare modern, hon kände sig trygg där i hennes famn, men särskilt lugn var hon nog inte, för hur mycket hon än försökte så kunde hon inte släppa systern med tankarna, just de tankarna var till och med mer överväldigande än alla röster som svävade omkring i hennes huvud för tillfället. ''Jag älskar dig mor, så mycket'' sade hon lågt och utöver det att det helt tydligt gick att höra att hon menade det så fanns fortfarande en del av sorgen kvar i hennes röst. Hon ville aldrig att hon skulle försvinna, hon visste inte vad hon skulle ta sig till om hon också försvann, som Laya, eller på något annat sätt, detsamma gällande far, även om det inte riktigt var lika olidligt som om modern skulle göra det. Hon älskade dem alla tre otroligt mycket, men mor hade alltid haft en särskild plats i hennes hjärta och själ, och hon kunde inte förneka att den var en aning starkare än till de övriga två, inte mycket, men ändå en aning. Skuggorna hade vid det här laget lagt sig på så sätt att de inte vidrörde Hina även om de fortfarande hade kontakt med Anah, för hon kunde varken styra dem eller få dem att försvinna, inte för att hon heller ville det. Vinden som svepte i lugna brisar omkring de båda vargarna, mor och dotter, där de satt, tycktes med ens bli en aning kraftigare så att det fick de svarta pälsarna att dansa i vinddraget. Det var dock inte det enda som förändrades, utan de där rösterna, de som inte talade latin, tystades ner en aning, nästan så att de försvann ur hennes medvetande. Först blev hon nästan chockad, aldrig hade vinden någonting tystnat på så sätt, om än alls, men hon insåg då hon koncentrerade sig att rösterna fortfarande var kvar, men viskade i en helt annan ton, en sådan som nästan gick att liknas vid en melodi. ''Vad hände??'' hon visste inte om modern skulle förstå vad det var hon syftade på, men hon var allt för inne i att lyssna till detta nya sätt de talade på, fascinerades över hur, vackert, det kunde låta, ingenting som hon väntat sig eller ens kunnat föreställa sig, hon hade trott att det alltid skulle förbli så som det var, ett enda oväsen. Uppenbarligen så hade hon haft fel. Om det var tillfälligt eller permanent var dock en annan sak.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hon ler varmt när hon hör valpens ord. Hon delar även känslan.
"Jag älskar dig med, älskling". Säger hon. Hina har aldrig
delat sina känslor via kraften med valparna. Bara i yttersta fall
när det behövts. Som när de vaknat efter en mardröm och varit
otröstliga.

Hon kan känna och höra Anah's vind rätta sig efter hennes egen.
Efter den lilla strimma av sin egen hon placerade hos valpen.
"Det är en melodi som vinden alltid nynnar för mig. Jag hoppas
den kan skänka dig samma trygghet och lugn som den skänker mig".
Säger hon. Mamma vet allt. Även vad det är som händer trots
att Anah' inte berättar något av det verbalt.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Det kändes på något sätt bra att höra henne säga orden, även om hon inte precis tvivlat på det, kärleken mellan förälder och valp borde vara villkorslös och uppenbar, i alla fall i hennes värld. Så ung och så oerfaren, så naiv och så älskvärd, så valpig. Anledningen var dock den att hon faktiskt bara var en liten valp, inte en särskilt gammal sådan heller, och allt det där, erfarenhet och vishet skulle komma med tiden, allt eftersom hon levde och upplevde saker och ting. Utforskade och lärde sig. Hon begravde ännu en gång huvudet i moderns päls och andades lugnt ut, för stunden så kändes det nästan bra, om inte så i alla fall bra mycket bättre än tidigare. Visst oroade hon sig för systern, undrade vart hon var och ville inget hellre att hon skulle komma hem, men det var ingenting en valp som hon kunde göra någonting åt, hon kunde inte hitta henne, var det för att hon inte fanns kvar? Eller var det för att hon inte ville bli hittad, eller var hon helt enkelt, borta, likt vinden. Vinden, ja den verkade helt annorlunda nu motför tidigare den med, hon kunde inte säga att hon riktigt förstod varför eller hur, men hon var åtminstone tacksam för att slippa en uppsättning tjatter i en redan fylld hjärna. Då hon talade igen så lyfte hon huvudet ifrån henne och vred blicken emot hennes, så gott som det gick. Visst var hon medveten om att modern styrde vinden, och att det var därifrån hon fått det hela, men att det varit hon som fått den att tystna hade hon inte väntat sig, inte ens trott att det var möjligt förrän hon sade det hon sade, även om det inte direkt var i ord. ''Så du gjorde det??'' frågade hon nästan trevande, hon kunde inte vara säker, för så pass utvecklade tankebanor hade hon inte, men de var då långt ifrån primitiva, faktiskt väldigt utvecklade i vissa aspekter med tanke på hennes ringa ålder.

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hina sitter där och ler mot sin dotter som sitter tätt nära och gömmer ansiktet i Hina's päls. Det är en tröst att veta åtminstone var en av döttrarna befinner sig. Men såklart är hon väldigt orolig för Laya. Var kan hon vara någonstans? Hina vill inget annat än att hela familjen ska vara samlad och säker. Att alla mår bra. Hon är orolig för Laya. Men hon tror att dottern mår bra och glatt springer omkring någonstans. Det hoppas hon åtminstone.
Hon ser på Anah när valpen talar igen. Möter den turkosa blicken och hon ler fortfarande.
"Din vind påverkades av min vind". Säger hon som svar. Mer behöver inte sägas. Hennes experiment verkar ha lyckats i alla fall. Det är huvudsaken.

**Havanah** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Hon nickade vagt då hon hörde moderns ord, hon förstod, men ändå inte, kanske var det helt enkelt bara för mycket för hennes unga hjärna att ta in på en gång, alla dessa tankar i virrvarr och miljoner intryck och känslor på samma gång, nej ibland blev det helt enkelt för mycket, även för en sådan sprallig och smart ung hona. Hon ruskade kort på huvudet innan en gäspning slapp ur hennes käftar, utan att hon hade märkt det så hade tröttheten smugit sig inpå henne, och även en viss hunger, hennes tankar hade helt enkelt varit för upptagna med annat för att hon skulle lägga märke till det hela. Hon hade nog egentligen varit vaken rätt så länge i sträck nu, länge för att vara en valp i hennes ålder åtminstone, hon hade bara varit så uppslukad av att hitta systern, och skulle fortfarande vara om hon inte stött på mor. Troligen så skulle den unga valpen ha ränt runt tills hon stupat av trötthet eller hunger, och vem vet vad som skulle ha kunnat hända då, världen var inte allt för säker för någon så ung. Hon slöt ögonen och lutade trött huvudet emot modern igen, och hon hade nog somnat om det inte varit för skuggornas röster, men till och med det skulle nog slutligen inte vara nog för att hålla henne vaken.

| Kort och dåligt |

**Hinata** Död Spelas av : Bellz | Död

Hina ser leende på sin dotter. Anah verkar trött. Det är väl å andra sidan inte så konstigt. Hina vet trots allt vad som tynger valpen och hur trött och hungrig hon är. Hon ger valpen en mjuk puff på kinden. Ger den sedan en mjuk slick.
"Kom älskling så gå vi hem". Säger hon. Hon kan kanske jaga något åt dottern på vägen. Eller så kanske det finns mat hemma som någon annan har fångat åt flocken. Men kommer det något i deras väg så tänker Hina inte tveka att jaga det så att Anah kan få mat i magen.
Hon reser sig sakta. Undviker att lägga tyngd på den skadade tassen. En skadad tass hindrar henne inte från att jaga. Inte så länge hon har vinden på sin sida.

» No sorrow in this beauty[LOKIE]

::: IC: NUMOORI :::

Ken-Yak

Despair and sorrow (P)

::: IC: NUMOORI :::

Ken-Yak