Minerva tittade på Lucius och lyssnade noga när han började berätta om platsen, så han var född här? Att han öppnade upp sig för henne gjorde henne så glad, att få veta mer om vad han har varit med om. Hon ville veta allt om denna hane, han var så speciell på något sätt. Han fångade verkligen hennes intresse. 
''I really wanted you to see this. I don't know.. but those flowers reminds me of you somehow.." dom orden gjorde att hennes hjärta hoppa till. När han närmde sig henne och kollade henne i ögonen kunde hon knappt andas; "We do really like having you around, I'ts like we don't want you to leave, ever... We've never really felt that way about anyone..." Minervas hjärta dunkade hårt i hennes bröst och hon kändes sig skakig i kroppen; "Maybe that was too early to say..." Minerva tittade på honom med stora ögon. ''No! Not at all!'' brast hon ut men harklade sig sedan, ''I feel the same...'' hon tittade på honom intensivt. ''I've never felt this way before, it's like electricty flashing thru my body everytime I look at you..'' sa hon lite generat. Sen tog hon modet till sig och tryckte sitt ansikte mot Lucius stora bringa och sa med en mjuk röst och en smått vajande svans; ''I really like you, Lucius''.

CI kollade på Minerva lite nervöst, hennes ögon vidgades och han visste inte riktigt om det var bra eller inte ''No! Not at all!'' Han kollade chokat på henne. ''I feel the same...'' hon tittade på honom intensivt. ''I've never felt this way before, it's like electricty flashing thru my body everytime I look at you..'' Sade hon sedan och tröck sitt huvud mot hans bringa ''I really like you, Lucius'' Hanen stelnade till, inte för att han var obekväm utan för att han inte riktigt förväntade sig att detta skulle sluta i ömsesidiga känslor. En del av honom var beredd på att han på något sätt skulle stöta bort henne, att han hade blivit tvungen att ta hennes liv, låta henne fylla hans mage så hon alltid skulle vara en del av honom. LU böjde ned sitt huvud och slickade henne ömt på kinden. Han hade, om någon utav de tre, varit beredd på att ha ihjäl henne och faktiskt längtat efter den stunden, inte för att han inte gillade henne utan för att han drogs till henne på ett sätt som för honom väckte hans aptit. Men det var som att i samma stund som han fick veta, och känna, att känslorna var besvarade förändrade precis allt. CI & US böjde ned sina huvuden inte långt där efter och gosade sig emot henne. "We're so relieved to hear that... You have no idéa.." Och på ett sätt hade hon ingen aning om vad som skulle ha väntat henne. Hanens kropp var varm, fylld med känslor han aldrig känt förut och hon var bara hans. Det måste vara så, det fick inte vara på något annat sätt. 

Minerva log av lycka, hon kunde knappt sitta still när LU slickade henne på kinden. Hon myste in med sitt ansikte ännu mer in i hans bringa och tog ett djupt andetag. Att han kände samma som hon var helt otroligt. ''Is this what they call being soulmates?'' frågade hon sedan med en nervös röst. Enligt henne så kändes det som att hon hade hittat sin andra hälft. Hon satte sig sedan upp och tittade djupt in i US ögon; ''maybe it's time to sleep?''. Solen hade börjat gå ner, tiden hade gått fort.
Hon ställde sig upp och började gå in i det stora trädet men vände bak huvudet och kollade på Lucius; ''you coming?'' sa hon med en mjuk röst och svagt vajande svans.