Var kunde hon vara? Det var som att leta efter en nål i en höstack att försöka hitta någon här. Ezekiel sträckte på sig för att få bättre överblick och var tvungen att kämpa för att motstå impulsen att breda ut vingarna och helt enkelt flyga över folkmassan. Han hade lite dåligt samvete för att han lämnat henne på läktaren och nu inte kunde hitta henne. De hade ju trots allt gått hit tillsammans. Han hoppades att hon inte skulle vara arg på honom, men å andra sidan, hur skulle han kunna hålla koll på alla? 
    Aliital hade inte varit kvar på läktaren när han återvände dit. Så nu var han här och försökte hitta henne. Det gick inte vidare bra, men han hade inte letat länge. Det kändes som om större delen av hans vistelse här hade tillbringats med att leta efter folk, och hans sökande hade övergått till ett mer lojt vandrande runt bland stånden där han ointresserat studerade vad som erbjöds samtidigt som han givetvis höll utkik efter ett bekant ansikte. 
    Ez suckade, lämnade ståndet han stått vid — i ungefär tio sekunder — och såg sig omkring. Just då lyckades han med konststycket att traska rakt in i någon, och han drog sig snabbt bakåt. "Ursäkta, det var inte meningen", sa han förläget och gjorde sig beredd att antingen fly eller be ännu mer om ursäkt när vargen ifråga vände sig om.