Hon hade skiljts från sin konungs sida för en kort stund efter deras framträdande på arenan. Gillade det momentum som den samlade gruppen gav, det var ett kraftfullt intryck att se Hielo med fyra vitklädda isblod. Men det var inte alltid praktiskt, ibland rent avskräckande. Och Meme var här för att lära känna andra och platsen, komma nära inpå. Det var ibland svårt när man sågs som en sluten grupp. Så hon rörde sig med mjuka steg genom folkmassan, man gjorde plats för henne där hon steg fram. Många kände igen henne, vissa viskade och sneglade storögt, andra hejade och fnissade efteråt. Somliga betedde sig också som vuxna och nickade kort eller såg rakt igenom henne. Hon uppskattade denna plats, även om det var lite väl intensiv ibland. Och att slåss bara för våldets skull var kanske inte det som låg henne närmast hjärtat.
Hon såg viktigt ut där hon steg fram, skägget delat i två delar och sammanflätat med hennes imponerande mankam. Över axlarna en vit renhud med krage av fjällhare. Det gick ingen förbi att hon var ett Isblod, även om det smala blå ärret på hennes ena framtass inte var lätt att få syn på.

[Gehenna]

Trots sin storlek så rörde sig vrenen fram oberört bland ansamlingen av vargar. Hennes auktoritära hållning och uppenbara tillhörighet till flocken som anordnat hela spektaklet fick många att ta ett steg tillbaka när hon gav dem en blick och ville passera.
Gehennas mål var den vren hon sett tillsammans med Hielo på arenagolvet, och nu skymtat bland åskådarna. Det var svårt att missa den bleka fällen som stod ut i ett hav av färg. 
"Isblod." Konstaterade hon när hon mjukt slöt upp vid Alcmemes sida och satte sig. Blicken fäst vid en punkt på motsatt sidan av skådebanan.
"Är underhållningen till Nordrikets belåtenhet?"