Arashi höll som vanligt på att träna med sin snabbhet. Hon tränade stenhårt både att höja sin hastighet som att bli mer uthållig och orka använda sin kraft längre stunder. 

Hon höll just på att manövrera sig mellan de uråldriga träden då hon tyckte sig höra en röst. Tvärt stannade hon in och lät de svarta ögonen svepa över den tysta dimmiga skogen. "Vem där?" Hennes röst var stadig och halvt befallande att den som var där ute skulle ge sig till känna. "Visa dig din fegis" Fräste hon med en kall irriterad stämma då ingen gav sig till känna. irriterad över att ha blivit stört. "värdelös" Viskningen var så svag att hon knappt kunde utgöra dess innebörd. Med ett ilsket morr snodde hon runt för att föröka finna källan till viskningarna. "Visa dig din loppbitna byracka" Morrade hon och åter snodde hon runt för att finna en doft, höra något som kunde avslöja den varg som hånade henne. "Så svag" Kom viskningen igen. "Så ensam" hånade den henne och Arashi vrålade ilsket och snodde runt. "VISA DIG SÅ SKA JAG SLITA DICK I STYCKEN" Rösten skrattade avlägset men Arashi kunde inte lokalisera vart den kom ifrån. I ren ilska började hon springa men rösten verkade komma från alla håll och ingen stans. Hånande och skrattande. Arashi sprang för allt vad hon var värd tills hon utmattad lade sig ner bredvid ett stort förvridet träd allt jämt som rösten knappt hörbar hånade och skrattade "Ensam, värdelös, patetisk, svag, vek, oönskad"orden kom och gick. Arashi rullade ihop sig till en boll och lade tassarna för öronen utan att det hjälpte. "FÖRSVINN" Skrek hon rakt ut och tårarna brände bakom de stängda ögonlocken. Då hon knep ihop ögonen som hårdast kunde hon se för sin inre syn i mörkret två giftgröna hånande ögon. Skrattet och hånet fortsatte medan Arashi alltjämt började gråta och låg skakandes inför detta nya hot hon inte verkade kunna komma ifrån. 

(Vill nån svara så är det ok annars får detta bli ett ensamroll)