Tiden gick i flocken och sedan valparna fått möta sin far hade de blivit tilldelade mentorer som skulle ha ansvaret för deras träning. Arashi hade spenderar en hel del tid med sina mentorer och tränat men ännu hade ingen annan kraft än hennes snabbhet visat sig. Hon kände inget inom sig som kunde tala för någon fler kraft. Dock tränade hon sig flitigt i att öka sin snabbhet och smidighet, för att en dag kunna visa sig värdig en plats i denna flock. En dag skulle hon hon bevisa sig i strid att även om hon saknade en strids kraft så skulle hon bli en krigare värdig TBB, sin far och de blod som rann i hennes ådror. 

Just denna tidiga morgon låg den gråsvarta tiken ensam invid ett stort förvridet träd och de svarta ögonen såg ut i den till synes levande dimman, hon tyckte sin nästan kunna höra hur andarna i Kaiwood klagade denna kyliga morgon. Hennes päls höll på att ändra färg och tassarna blev allt ljusare och den mörkt röda luggen allt längre. Även på hennes rygg, ner på låren och svansen höll på att bli allt ljusare och ljusare, nu skiftade det i en ljust ljust grå färg. Den unga valpen låg ensam och funderade på sin plats i TBB. Hon hade glidit ifrån sina syskon ännu mer sedan de fått mentorer. De band som funnits mellan sig och sin svarta bror känns hon som i princip borta och till sin tvåfärgade syster hade bandet aldrig varit så stark då hon haft sin tvillingbror. Arashi hade insett att hon inte hade några starka band till någon i flocken ännu förutom de blodsband som knöt henne till de släktingar hon hade i flocken. Visst hon spenderade en hel del tid med sina mentorer men än hade inte de band hon hade hoppats på infunnit sig,. På något sätt kände hon sig väldigt ensam och övergiven. Hon suckade och slöt de svarta ögonen och låg där invid trädet och kände sig smått frusen och så ensam. Hon längtade efter sällskap, mer än en mentor som skulle träna henne, hon längtade efter den vän som hon kunde vända sig till då hon kände sig som nu.