Dag 7; dygnet när skyn är röd

Nadie såg ner mot sin svans. En pinne satt fäst i hennes svans och det kändes mycket underligt. Hon hade lust att vifta av den, men hindrade sig själv. Självkontroll, uppmanade hon sig själv och kastade en snabb blick på det nu inte gröna himlavalvet, utan sprakande röd.
   Såklart skrämde skyn henne. Den djupröda färgen reflekterades i havet och fick det att se ut som ett hav av blod. Det var underligt och hon vägrade gå i närheten av det, eftersom det gav henne en känsla av att det här var de sista dagarna hon fick leva. Men hon hade lärt sig att de inte kunde stoppa upp med att leva sitt liv. Saker skedde, men det var ingenting de kunde påverka, så varför grunna över det? 
   Nadie såg upp mot Orkidé. Tiken hade även hon en pinne, men den var fäst mot Orkidés ben.
   "Beredd?" Nadie böjde på frambenen och gick in i lekposition. Blicken fokuserades på den svarta tiken och hon log.
   "Klara, färdiga..." Hon spände bakbenen. "Gå!" Så sköt hon iväg mot Orkidé och nafsade efter pinnen.

Hon står redo och den skogsgröna blicken hålls fäst på Nadie som står framför henne. Hon fixerar pinnen som sitter fäst på den andres svans. Det är målet. Själv har hon en pinne på benet för att hon helt enkelt saknar svans. Stumpen på hennes bak vippar komiskt från sida till sida. Det känns konstigt med en pinne fäst på benet. Men det är kul.

Orkidé sjunker ner i lekposition när Nadie frågar om hon är beredd. Hon nickar och trycker ner trampdynorna i marken. Klorna är indragna och de breda tassarna är mjuka. Öronen står spetsade på huvudet.

Sekunden som Nadie skjuter iväg med benen och siktar in sig på pinnen som sitter på Orkidé's ben såg för Orkidé detsamma och siktar in sig på pinnen på Nadie´s svans samtidigt som hon försöker hålla sin egen pinne iväg från Nadie. Hon skrattar till och hoppar åt sidan, vänder helt om och skjuter ifrån rakt mot Nadie igen. Pinnen är målet. Samtidigt försöker Orkidé lägga band på sig själv för att hon är medveten om att hennes egen styrka kan vara för mycket ibland och hon har fortfarande svårt att styra det.

Som väntat, väjde den andra tiken undan och Nadie missade pinnen. Med ett litet skratt ryckte hon undan svansen så att den inte dinglade framför Orkidés mun. Den svarta gjorde ett utfall mot henne och hon valde att, istället för att svänga undan som väntat tog hon istället ett skutt bakåt, så att Orkidé var framför henne.
   Det hade kanske varit bra, om hon inte snubblat till över en ojämnhet i marken och fallit omkull. Hon kom snabbt på fötter, men nu med damm i pälsen. Ett förvånat litet skratt slapp ur henne innan hon ruskade på huvudet, klippte med öronen och dansade åter efter Orkidés svans.

[Orkidé's ben! Pinne! X'D]

Orkidé skrattar till när Nadie faller omkull men ser ut att ha klarat sig. Det såg väldigt lustigt ut och den svarta tiken tappar fokus för en stund men kommer på sig själv och skärper sig samtidigt som hon hoppar åt sidan och svänger rUnt för att hålla sin pinne borta från Nadie. Hon fintar ovh kastar sig sedan åt andra hållet, håller på att snubbla över sina egna tassar men med en klumpig dans och lite trippande skutt lyckas hon hålla sig uppe. Hon morrar busigt till och sjunker ner på frambenen samtidigt som hon skjuter ifrån med bakbenen och åker kana en bit framåt mot Nadie och nafsar efter hennes framben för att försöka få henne ur balans.

[Då jag är en tönt som glömt av att svara väljer jag att fråga; vill du fortsätta det här? Annars räknar jag det som avslutat.]