Zey-So la sig på den mjuka mossan som täckte stenarna och klipporna vid vattnet och gned ryggen mot underlaget för att torka. Det gick inte tyvärr, mossan var fuktig och för mjuk för det men det gav en behaglig massage. Karginnan sträckte på sig och slängde en blick mot valpen som igen började vada ut i vattnet. De gula ögonen såg hur valpen drog till sig tassarna och genast sjönk ner igen, som en yxa.
"Du kanske borde ge upp.."
sa hon fundersamt.
"Simning kanske inte är något för dig.. Du har inga krafter säger du? Men vilka krafter har dina föräldrar?"