Namida hade rört sig mot Civitas murar. Hon gick upp mot de tält och handelsplatser som stod uppställda utanför muren. Hon fortsatte upp på de breda broarna som ledde in i staden, låga byggnader i sten och trä kantade runt en bred allé. Ett myller av de varse handelsstånd breder ut sig på gatan framför henne. Namida fortsatte framåt och kollade sig nyfiket omkring. Allt var så vackert och livat. Namida hade hört att i Civitas kunde man alltid hitta något att lära sig. Därför hade hon rört sig hit. Hon kände att det var dags för lite träning av något slag. Men att kolla sig lite om och beundra det vackra fanns det verkligen tid för. Namida hittade ett fint ställe med ett vattendrag som hon la sig vid. Hon tittade på alla de olika vargarna som gick förbi. Vädret var fint och hon kände glädjen som fanns runt omkring henne. Hon kände en god doft komma till henne från ett av alla stånd runt omkring. Hon var faktiskt lite hungrig...

Dagen hade varit relativt lugn, men Timoteij hade för ovanlighetens skull ändå längtat efter att kunna ta rast och komma ifrån en stund. Kanske var det just för att de haft lite mindre att göra som gjort att han känt sig uttråkad, eller så var det på grund av det vanligtvis höga tempot som började ta ut sin rätt. Hur som helst så hade han till sist kunnat gå ifrån för att få en stund för sig själv, eller, så själv som han kunde vara mitt i Civitas. Det var alltid någon som stötte in i en eller som behövde undvikas med en mer eller mindre tafatt manöver, men han behövde åtminstone inte vara mer social än han ville. För en stund kunde han vara någon annan än hjälparen i nöden som gjorde dagen så mycket bättre, för en stund så kunde han bara vara Timo. Han hade nästan glömt bort hur det kändes, att vara sig själv och inte bara gå in helt i den roll han omslöt sig i. Han älskade det, det gjorde han verkligen, men det kom stunder då han bara ville ta det lugnt och göra någonting helt annat, stunder då han saknade att leka fåniga lekar med sina syskon eller bara umgås med sin flock.
Han hade mer eller mindre vandrat fram genom gatorna per automatik, och det var inte förrän han nådde fram till vattendraget där han hade tänkt dricka som hans uppmärksamhet fästes vid någonting. Denna någon visade sig vara en färgglad varg som låg rakt framför honom och hindrade honom i sin tilltänkta färd. Han stannade upp för en kort sekund och kollade på vargen.
''Ursäkta mig'' yttrade han och klev förbi honan för att komma fram till vattnet.

Namida avbröt sina tankar när en hanvargs röst hördes. Hon tittade upp och flyttade sig när det visade sig att hanen ville dricka. "Oj, ursäkta om jag låg i vägen. Det var svalare intill här." säger hon artigt och sätter sig ner istället. Hon granskade den ljus-mörk-bruna vargen. "Mitt namn är Namida. Är ni på väg till något särskilt mål, eller vandrar ni bara omkring?" säger och frågar hon innan hon också tar några klunkar vatten.