Chander hade inte varit såhär långt söderut någonsin. Trots att det hade varit kung Hielos vilja att positionera honom vid Tvilingsklipporna kändes det ovant och främmande. Luften var mjuk mot hans kind, och bet inte ens när vinden tog i. Det var fridfullt, minst sagt, och det passade Chander ganska bra. Han kunde stroppa runt, sätta några zombiejägare på sin plats - ibland verkade de glömma av hierarkin - och ta det rätt lugnt när han behagade. En bra tillvaro.
     Det hade regnat under natten, och marken var mjuk. Chander var ganska tung, och grymtade irriterat när han sjönk ner och blev lerig om tassarna. Förbannat, det var vad det var. 
     Isblodet stod på en liten kulle, och blickade ut. Det var hans kungarike - åtminstone i huvudet. Solen värmde hans rygg, och för stunden var Chander helt förnöjd.

[Öppet!]

"Isblod." Ceylon påkallade Chanders uppmärksamhet och stannade till snett bakom honom ovanpå kullen. Han spanade ut över området, men kunde fortfarande inte få en skym av gruppen han eftersökte. Faowind och en större grupp zombiejägare hade gett sig av för flera dagar sedan, och de hade dröjt över på tiden med ett halvt dygn. Det oroade honom. Han hoppades innerligt att ingenting hänt under jakten. Det var inte första gången ett uppdrag dragit ut på tiden, men han brydde sig mycket om vrenen, och han brukade vara bättre på att hålla sig till tider än så här, vad som än hände. 
   "Har Nordriket hört av Faowind ännu? De har aldrig varit borta så här länge förr." Han grymtade något ohörbart, och fortsatte med en bitter sarkasm i tonfallet. "Har de någonsin hört talas om en springare, tror du?"

Chander såg sig över axeln när han blev tilltalad, och fick hålla sig från att rynka nosen. Åh. Faowind var ett problem han inte riktigt kände sig redo att ta tag i. Det var jobbigt att organisera sökpatruller, speciellt när de säkert skulle dyka upp snart ändå. Dessa zombiejägare...
     "Ty'ligen inte", grymtade han till svar, och vände sig om för att möta främlingen helt. En tass slant i leran, och Chander snubblade åt sidan - och föll. Den branta nerförsbacken gav hans kropp gott om momentum, även på den korta sträckan. Med en hård smäll åkte han in i en liten stenmur. Några av de översta stenarna föll ner över hans huvud och nacke. Det krasade till.
     Chander reste sig inte igen, och det kanske var för allas bästa. Han hade varit på väg att säga något rätt taskigt om Faowind.

Olyckan hände så fort att Ceylon inte han reagera innan den unga hanen föll. Han kolliderade med en närliggande mur med en smäll, och Ceylon förstod att han nog inte skulle resa sig igen långt innan han hunnit efter. Han slirade nerför kullen på hasorna så snabbt han kunde, men efter en kortare undersökning stod det klart att han haft rätt. Isblodet var borta. Han suckade tungt. Han hade inte haft någon nära relation till Chander, men det var synd på ett så ungt liv. Han klev samlat undan från den stilla kroppen. 
   "Du!" Ceylon spände blicken i närmsta varg som bevittnat händelsen och var på väg fram för att se vad som hänt. "Kalla på någon av Isbloden. Omedelbart."

[Avslutat.]