Röken var tjock och hade slutit sig tätt om den lilla kroppen.
Dom små svarta ögonen stirrade i panik runt om sig för att hitta den närmaste även ut men var han än sprang så var det eld, rök och hetta som stoppade chanserna att fly. Med stora tårar rinnandes ner för dom bruna kinderna och svansen låg tätt emot magen, dom små tassarna backade långsamt bakåt medans dom vilda flammorna slog honom i ansiktet. 
Cirkeln runt om Nuru blev mindre och mindre, varmare och varmare tills han kunde känna doften av bränd päls. Det gjorde ont så ont när elden slet tag i hans små tassar och sidor. Snabbt blev tog elden över och ett högt öronskärande skri steg i luften och den lilla kroppen kastade sig i marken, i hopp om att kunna släcka lågorna som åt på hans kropp. Men det var förgäves, det gjorde bara ondare tills smärtan var så överväldingande att det inte kändes längre. Han var stel av skräck, kände ingenting längre utom en varm känsla som spred sig inom honom. Dom häftiga andetagen upphörde och den panikslagna sönderbrända blicken blev tom. 

[ensam inlägg]