Gwyn hade nog aldrig någonsin haft sådan tur. En stor varg hade släpat in ett helt vildsvin på området, och även efter att hans sällskap festat på köttet i timmar så hade kadavret lämnats kvar med mer kött kvar på benen än Gwyn sett på länge. Även efter att några bekanta till gruppen bjudits in och tagit för sig fanns det fortfarande kvar. För ett ögonblick blev hon orolig att ännu fler skulle ta sig dit och rensa skelettet på det återstående köttet, men när den andra gruppen väl lämnat så blev gräsplätten öde. Gwyn skyndade sig fram och högg in med god aptit. Det var inte förrän hon ätit sig proppmätt som hon letade upp det fetaste stycket hon kunde hitta och slet loss det för att ta det med sig hem till Ydris.
   Nersolkad av blod och med ett stort stycke vildsvin mellan käkarna begav hon sig tillbaka genom den dunkla kvällen. Ännu hade solen inte riktigt gått ner bakom molnen, men det återstående ljuset var likväl välkommet. Gwyn var inte mörkrädd - hon hade trots allt växt upp på Azhekaslätten, och hade överlag god syn, men efter vad som hänt så hade hon funnits sig uppskatta dagsljuset allt mer. Dessutom hade hon inte utvecklat ett perfekt lokalsinne ännu, och mer än en gång hade det dröjt onödigt länge innan hon hittat tillbaka till deras provisoriska vindskydd.
   Gwyn skulle ta sin nyligen funna genväg mellan två baracker när hon stannade till. En stor, bevingad varg, troligtvis en drakarg likt henne själv, stod i vägen. Hon kom inte förbi, och honan verkade inte ha lagt märke till henne. Gwyn släppte ner köttet på marken, och kallade orädd på främlingens uppmärksamhet.
   "Flytta på dig."

Den stora tiken vandrade försiktigt fram bland gatorna och stånden som hade packat ihop för dagen. Tidigare under dagen hade hon tittat på lite fina stenar och smycken men hade inte hittat den rätta, och nu när ett av hennes horn hade gått under attacken på Templet av så var hon tvungen att vänta tills våren kom. Hon kunde känna att den andra var påväg att trilla lös men hängde fortfarande kvar. Den skulle nog lossna om hon stångade i ett träd nog hårt.
När kvällen kom så hade hon börjat röra sig lite längre bort från centrum och befann sig bland lite baracker och mindre byggnader. Helt uppslukad av allt det vackra och livliga skuggor från facklor och lägereldar, utan att lägga märke till att någon befann sig bakom henne.
- Flytta på dig!
Mirage ryckte till och vände snabbt huvudet emot tiken bakom henne. Spärrade dom ljusa pupillerna i främlingen tills hon förstod att det inte var en fientlig situation, inte ännu iallafall.
"Jag hörde dig inte." sa hon med en lugn stämma och började röra sig ut från barackerna. Det var inte fören nu hon kunde se den andra tiken lite tydligare och ett stort leende sprack fram. Aldrig förr hade hon sett någon som påminde om henne själv i utseendet. Förutom denna bar mindre ögonskärande färger och mer päls. "Du är en... jag?" Hon tippade det orangea behårade huvudet på sida och granskade den andra lite mer. Ja nog tyckte hon att dom var relativt lika. Den långa blåa svansen piskade lite lyckligt bakom henne tills hon råkade slå till en husknut och en irriterad vit varg kom ut och skällde på dom. "Förlåt frun!"
Mirage såg på den andra med ett lite generat uttryck och försökte hålla svansen stilla.

När den vita vargen försvann in i baracken igen så hade Gwyn tagit sig flera språng bort med köttet i högsta hugg. Hon hade ingen lust att hamna inom räckhåll för en arg besökare, men hon försvann in igen lika fort som hon kommit ut. Gwyn slängde en blick mot den blå drakargen, som hade stillat sig avsevärt. Egentligen hade hon inga planer på att stanna kvar. Hon hade en bror att dela sin mat med och det började bli mörkt, men någonting den andre sagt hade väckt en liten gnista av nyfikenhet.
   "En vadå?" Vad hade hon menat med det? En jag? Gwyn såg tillbaka på henne från håll. Vad hon än menat verkade det göra henne glad. "En drakarg?" Hon synade fjädrarna på honans vingar. Hon hade aldrig sett en drakarg med fjädrar, visserligen, men det kanske fanns sådana också. Hon hade knappast mött alla drakarger som existerade i landet. "Och?"

Den vita främmande vargen tittade lite surt på dom båda drakargerna och försvann med ett muttrande in i byggnaden igen. Lite nervöst nickade hon och log. "Ja, en Drakarg. Jag har aldrig träffat på någon som du och jag." Mirage närmade sig den andra tiken och tippade försiktigt på svanstippen. "Det enda flygande jag har sett är ett oöndligt antal av Silannins. Och dom ser inte direkt ut som du eller någonting jag träffat på."


[åh hjälp, jag... försökte.. åh gud haha]