[*suck* Att det skulle sluta såhär, Missah? Aja, jag avslutar nu, så jag får bort det här rollet. Idén om vad som skulle hända mellan Kage och Eqii får kastas i papperskorgen, du kommer ju ändå inte kunna rolla med henne mer, och vi hade ju inte startat något än.]

När hon inte svarade ruskade han lite på huvudet, orkade inte tvinga henne att svara. Det var ju trots allt ingen viktig fråga eller liknande.
Han slog till med de svarta fågelvingarna och dök neråt igen, men denna gång var det mer av en segling mot marken. Trädtopparna närmade sig, inte alls lika snabbt som senare, och han svängde in mellan dem, ner mot marken. Med lätta fötter nuddade han marken igen, tog några steg innan han lyckades sakta in till stopp.

Han vände på huvudet bakåt när han släppte av henne, nickade mot sin vän och höjde huvudet mot himlen.
"Jag tror jag måste lämna nu, Eqii. Jag har saker att göra." Egentligen ville han inte avbryta mötet, men han hade inte mycket av ett val. Han hade saker att göra på andra platser, och att visa upp sin värld för en vän var ingen av det sakerna.
Han gav henne ett litet svagt snett leende, fällde åter ut sina vingar och lyfte från marken.
"Jag hoppas vi ses igen, min vän," var det sista han sa till henne innan han lyfte från marken, med tunga vingslag försvann han upp mot det blå.

Så lämnade han skogen i silver bakom sig, flög bortåt och njöt av vinddraget uppe i luften. Han älskade att flyga. Och nu hade han visat sin vän hur underbart det var.

AVSLUTAT