RUN FOR YOUR LIVES

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Momento är en hane som inte lärt sig hur man passar in. Han föddes till världen med föräldrar som ingen vill ha. Med föräldrar som lika gärna skulle kunna vara hämtade direkt ur helvetet. Med en fader som får den hemskaste mardröm att te sig patetisk i jämförelse, och med en moder vars psyke var så förstört att hon knappt visste vad som var upp och ner. Kärlek existerade inte, och vad han än gjorde så var det fel. Bara en så självklar sak som att få mat var ovanligt för honom och hans syskon, och då maten serverades var det till att slåss om födan. Att få så mycket själv att man överlevde, eftersom man aldrig visste när man fick mat igen. Han växte upp under misshandel, krossades under sina föräldrar, för oavsett vad han gjorde, så blev dem aldrig nöjda.
Att fly var enda lösningen, och även om det skrämde honom så tvekade han inte att vända dem ryggen och fly så fort han fick chansen.

Från det att han lämnade sina föräldrar har han levt ett liv i vandring. Han stannar aldrig på en plats längre än nödvändigt, eftersom han är rädd för att någon ska komma honom inpå skinnet. Eftersom han ständigt jagas av mardrömmarna. Han letar efter en plats som kan ge honom frid. En plats som kan ge honom något att vilja stanna för. Något att vilja kämpa för. För just nu har han ingenting. Han lider av sömnbrist på grund av mardrömmarna, eftersom han hellre väljer att vara vaken då mardrömmarna inte kommer åt honom i vaket tillstånd. På grund av sina mardrömmar har han också oerhört svårt för att vila eller sova tillsammans eller i närheten av andra individer. För då han somnar vaknar han i princip alltid upp skrikandes och livrädd av mardrömmarna som förföljer honom.
Momento har även svårt för att äta i andras sällskap, eftersom han vet hur han blir. Kanske sitter det som en reflex i ryggmärgen att försöka roffa åt sig så mycket mat som möjligt? Kanske är det helt enkelt så han tror att man ska göra? Ändå har han blivit bättre genom åren, eftersom han tvingats till att lära sig jaga själv, och därmed vet att mat går att få tag i även om han råkar bli utan vid ett tillfälle.

Han litar inte på andra, eftersom han aldrig lärt sig det. Att klara sig själv är vad han alltid gjort, och vad han tror att man alltid måste göra. Ärren från hans uppväxt sitter djupt, och än idag har han svårt att se sin egen spegelbild eftersom han ärvt samma ögon som hans far. Det innebär också att han avskyr sin ögonfärg, och att få så kallade komplimanger om sina vackra ögon får honom att må illa.

Han har alldeles för lätt för att missförstå saker för att kunna vara ett säkert sällskap för andra. Osäker och ständigt beredd på att bli attackerad är tillsammans med rå styrka en dålig blandning. Råkar man röra sig för fort så kan han hur enkelt som helst se det som en attack, och tvekar aldrig på att svara. Han svarar på alla attacker med allt han har att komma med. Alltid med ett försök till att göra så mycket skada som möjligt, eller till och med att döda den individ som gav sig på honom.