Åter vankade han av och an i den höga gräset, hjärnan gick på högvarv och den mörka kroppen kunde bara inte står still. Solen hade sjunkit litet på himlen och kvällen var i antågande, skuggorna blev allt längre och han undrade hur lång tid det kunde ta. När de kommit hade de även forslat med sig en ljus varg, som han inte sett mer av då han ombetts om att inte komma i närheten. Var någon av dem också skadad? Damon hade sett litet mörbultad ut men de andra var okej, till synes. men tänk om fadern blivit skadad ändå. En skada Sirocco inte skulle ha sett. Tänk om han skulle förlora honom också? Grässtråna hade vikit sig där han gick och låg nu mot marken. Oron frös honom ett ögonblick, ja det skull inte vara omöjligt då vargen lyckats skada Damon, och Damon var ledare och inte utan anledning. Det skulle mycket till att skada den stora vargen. Han började gå igen, men nu mot lyorna, han var bara tvungen att kolla hur alla mådde.
När han närmade sig gav han ifrån ett skall för att förvarna om ankomsten, han hoppades att fadern skulle möta upp honom.

|Kort men ändå.. Pax till Zoiden|