Han hade knappt lyckats kravla sig upp i till stående förrän hulkningarna inte gick att hålla tillbaka längre och han kräktes. Spyan lämnade honom inte bara genom munnen utan också genom ett hål i hans helt söndersargade kind. Hans djupblå blick sökte panikartat runt honom. Var var han nånstans? Hur hade han hamnat här? Vem var den väldiga främlingen? Vad hade han gjort med honom?
"Det går över snart, förlåt för det där men du såg ut att behöva en hjälpande tass."
Den andres stämma brummade och dånade i hans öron och han ryggade undan. Raggen reste sig och nosryggen krusades trotts den enorma smärta det sände genom hela ansiktet. Han ville vråla åt den andre att backa, fråga vad vid Chaibos han snackade om, vem han var, men rösten bar fortfarande inte. Istället var det enda han lyckades frammana ett vettskrämt morrande.
Han verkade vara ute på Eriinari, inte längre vid Islagunens utkant, och det fanns inte ett spår av jägarna som nyss tornat upp sig runt honom. Bara han själv och den främmande drakargen. Och hans spya på marken mellan dem.
Vad hade hänt? Vad hade främlingen gjort med honom? Hade han hjälp honom bort, och i så fall varför? Och varför hade Jägarna attackerat honom? Varför hade Jägarna attackerat honom? Hade Prospero vetat hur de skulle reagera? Så kunde det väl ändå inte vara, det måste varit den där fakargen...
Kanske borde han vara tacksam för drakargens hjälp men han kunde inte se på någon med annat än misstänksamhet och rädsla just nu.
"B..Bb-Bort. B-backa!"
Rösten var långt ifrån så stadig som han önskat och verkade inte skrämma den andre det minsta. Han sa något om en helare, om vänner eller familj eller någon som kunde ta hand om honom men Dew bara skakade på huvudet. Han tänkte inte berätta Något för vem än det här var som mer eller mindre kidnappat honom. Rövat iväg honom mitt i hans mest sårbara ögonblick.
"Lämna. Ifred."
Orden sluddrade fram med stor kamp, inget i hans ansikte kändes rätt och det var omöjligt att forma läpparna rätt. Men han förstärkte orden med att låta marken inunder dem mullra och skälva och vassa sprickor öppna sig mellan de två. Det var ett hot. Han skulle inte tveka att försvar sig. Och det verkade fungera.
"Ta det lugnt, om det är vad du vill så drar jag, ingen fara för mig. Men du borde be nån kolla till det där.."
Hanen gestikulerade vagt emot hela hans ansikte och var sedan borta med ett zap.
Och Dew var ensam på en oklar del av Eriinari. Lättnaden över att ha lyckats jaga iväg den andre utbyttes omedelbart mot rädsla. Han var ensam, och han visste inte ens var han var. Hur långt ifrån jägarna de tagit sig. Han behövde hitta skydd omedelbart.

[Ensaminlägg mellan Dew och NPCn Mikaele direkt efter att de teleporterats bort från rollspelet Benbudskap]