"Jag vet inte hur man gör det här-"
"Jag har sett er. En... av er. Det jag såg har vänt på hela min världsbild. Det jag trodde var sagor visade sig vara sant. Antingen det eller så är jag fullkomligt galen."
"Om ni verkligen finns, så vet ni också vad jag har gjort. Jag var med och rev mångudens tempel till grunden. Jag har skadat. Jag har skadat de jag älskar. Jag har dödat."
"Om straffet ni valt är att ta Maksim ifrån mig så har ni lyckats, för inget har krossat mig mer än idén att han kan vara död. Att han är borta för alltid, och att jag aldrig får se honom igen. Och att hans död är mitt fel. Mitt. Jag kan inte tänka mig ett bättre straff. Att tvinga mig att leva med vad jag har gjort och låta min son betala priset."
"Moriko. Ditt namn kallar mig mest. Jordens gudinna. Lugn. Och trygghet, eller hur? Maksim är bara ett barn. Han är ren, han är godhjärtad. Han är oskyldig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag ber till dig att rädda honom. Ta tillbaka honom. Om han är där ute, led honom hem och skydda honom."
"Om han- om han redan satts i din jord så gräv upp honom igen, jag bryr mig inte. För det är jag villig att betala ett högre pris. Ett offer, ett liv i kedjor. Döden. Ett jävla tempel. Bara du ger min son tillbaka."
"Sedan lever eller dör jag som du tycker passar."