"Jag har gått igenom det här flera gånger i mitt huvud." Han gestikulerade mot prototypen som låg på marken framför dom. Det var tydligt att det var ett ben beståendes av diverse material som han noggrant arbetat fram en protes av. Hastigt såg han mot systern igen med en hoppfull blick och drog upp skinnstycket som klädde hans panna och det övre ögonparet. "Ett test," påpekade han med ett leende. "Det kommer behövas andra material så klart, bättre och tåligare. Den här är bara för att ge dig en idé om hur den kan komma att se ut." Under tiden som han talade vandrade den mångögda blicken mot den nyligen läkta stumpen som Azdell hade kvar där hennes ben tidigare suttit fast till kroppen. En våg av oro och skuld sköljde över honom. "Jag ska fixa det här," sa han menande och mötte systerns blick. "Jag ska lösa det." 

Nyfiket nosade hon på prototypen Gharrow hade kommit med. Han slutade aldrig att överraska henne med att gång på gång överträffa sig själv. Han var kanske inte lika tålig som hon själv eller Nena, men vid gudarna han var nog mer intelligent än de båda två tillsammans. Och med tanke på att hon var väl medveten om att varken hon eller Nena var dumma...
    "Ett test."
Uppmärksamt höjde hon huvudet. Det här var spännande. Att se honom bygga ett helt nytt ben till henne, det var nästan overkligt. När hans blick vandrade till hennes lilla stump följde hon den. Nena hade haft enorma skuldkänslor, och om sanningen skulle fram hade hon det säkert fortfarande, trots att hon gång på gång talat om för henne att det inte var någon fara. Hon bytte gladeligen ut sitt ben för sin systers skull.
    "Jag ska lösa det."
Azdell mötte hans blick. Beslutsamheten i hans ansikte gick inte att ta miste på. Ett mjukt leende föll på hennes läppar.
    "Det tvekar jag inte ett ögonblick på att du kommer göra."
Det fanns inte ett uns av tvivel hos henne.