Hej alla.

Som ni kanske märkt har min aktivitet gått upp och ner och på slutet har jag både jobbat mycket och samtidigt gått ner i en djup depression som till slut blev för mycket och fick i dag komma akut till psykiatrin där jag fick träffa en väldigt bra läkare som förklarade mycket för mig angående mitt mående och ja jag fick besked jag ännu inte kunnat smälta. Fick diagnosen Bipolär typ 2. Många saker föll på plast och ny medicinering påbörjad men lite jobbigt att "bli stämplad  med psykisk sjukdom som jag kommer få leva med hela livet och medicinerna livet ut  Visserligen skönt att få rätt hjälp och blev sjukskriven 10 v till nästa återbesök men ja jag vet inte  Många olika tankar och funderingar  

Känner att här han jag ventilera lite utan att någon dömer mig för denna diagnos eller ser ner på en för detta. Har ingen runt mig som jag känner att jag kan tala ut med om detta. Visst har pratat lite med min sambo med han förstår inte riktigt och kan vara lite svår att prata med sånt om. Vill inte lägga över mer på min mamma som jag annars har väldigt bra kontakt med då hon har nog mycket med min äldre syster (som lägger extremt mycket på mina föräldrar med dottern sin ) och hennes 5 åriga dotter.

Så min aktivitet kommer vara varierande beroende på hur jag mår och hur det går med medicinering. Försöker vara så skriv jag kan.

Ja det var lite vad som händer i mitt liv. Vet att denna diagnos inte är väldens ände men just nu känns det jobbigt och många frågor om hur det kommer bli sen.

// En förvirrad och nedstämd Loco

Åh Loco, det kommer lösa sig <3 En diagnos kan vara jobbig, men utan den hade du aldrig kunnat få den hjälp du behöver <3 Och om det är till någon tröst är vi flera här som kommer behöva leva med medicinering livet ut, så du behöver verkligen inte känna dig ensam! Jag är en av dem c:

Fokusera du på att må bra och oroa dig inte över hur aktiv du är eller inte är, numoori sticker ingenstans <3

Mängder med kramar till dig! :hands-l: