Pågående Event
Senaste ämnen
» Its on [P]
Aldrig ensam EmptyIdag på 00:19 av Matvei

» Vålnaden i dina spår [Zaria]
Aldrig ensam EmptyIgår på 19:47 av Lurlei

» På kollisionskurs
Aldrig ensam EmptyIgår på 19:30 av Lurlei

» Ett nervöst bakhåll [P]
Aldrig ensam EmptyIgår på 19:22 av Lurlei

» Skapandet av en Yeti [Lune]
Aldrig ensam EmptyIgår på 19:12 av Lune

» Ingen återvändo
Aldrig ensam EmptyIgår på 18:48 av Lune

» Orosmoln [P]
Aldrig ensam EmptyIgår på 18:45 av Lune

» Moonmoon//Loony Lune
Aldrig ensam EmptyIgår på 18:24 av Lune

» Frustration
Aldrig ensam EmptyIgår på 08:39 av Kian

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Aldrig ensam Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Aldrig ensam Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Aldrig ensam

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Oscuro

Oscuro

Spelas av : Emmsa

Aldrig ensam Empty
InläggRubrik: Aldrig ensam   Aldrig ensam Emptylör 12 jan 2019, 17:16

[Ensamroll för Oscuro, inga svar tack.]

Oscuro hade sökt sig norrut. Varför visste han inte riktigt. Kanske var det för att vara ifred, kanske var det för att söka efter något. Men han hade vandrat norrut, lämnat Qu bakom sig för stunden. Självklart skulle han återvända, han hade ingen plan på att lämna flocken. De gav honom ett hem, en trygghet, och han hade inte hjärta att lämna Nephania. 
Nej, han kunde inte lämna Qu, även om han inte kände sig hemma där. Vad som låg i framtiden var något som Oscuro ännu såg som ovisst, men i nuläget kunde han inte lämna Qu. Något sade honom att det var den platsen han skulle befinna sig på, att han hade något att uträtta där. Och därför hade planerna med denna vandring aldrig varit andra än att återvända inom några dagar. Han hade gjorde klart för dem också, sagt det åt sin syster så att hon inte behövde oroa sig. Han skulle komma tillbaka.
Men för stunden var det något som drog i honom, och han ämnade följa den dragkraften.

Det kändes som att det gick väldigt fort att nå Raukakekedjan. Vid foten av de höga berg som utgjorde en gräns i landet hade Osucro stannat, bara sett upp mot de höga topparna. Låtit tiden passera utan att direkt fundera över något. Hur länge han satt där hade han ingen aning om, men plötsligt blev han medveten om att solen var på väg ned från himlavalvet. Han kunde se det vackra skenet som spred sig över himlen, men bergen var till viss del i vägen.
Det var då han beslutade sig för att klättra.
Av någon outgrundlig anledning kände han en så stark längtan efter att se solnedgången. Inte var det något han vanligtvis brydde sig om, men nu kändes det som ett måste. Så han hävde sig uppåt genom det allt mer steniga landskapet, fann en liten stig som han följde tills han slutligen nådde en mindre platå. Fortfarande var han långt ifrån de höga bergens toppar, men från platån fanns där en glipa mellan bergen så att de inte längre skymde solnedgången, och hans kropp fylldes av en behaglig känsla. Det var detta han ville se.
Och de röda ögonen vilade fokuserad på det färgsprakande skådespelet som bredde ut sig över himlen medan natten blev allt mer påtaglig.

Och precis som hans tankar hade börjat vandra mot att han skulle leta upp en sovplats, precis när solens allra sista strålar försvann bakom horisonten, det var då det hände.

Som från ingenstans, ur tomma intet, uppenbarade sig den vaga skepnaden framför Oscuro. Det var inte mer än en siluett, en ljus skugga, som vandrade fram ur mörkret som låg omkring dem. Ett häpet andetag drogs samtidigt som den unga stäppvargen flög upp på tassarna, redo att försvara sig. Runt honom glödde luften, då han krafter lät honom utsöndra ett svagt ljussken, samtidigt som han samlade eldförmågan inom sig, redo att slå tillbaka.
Men inget mer hände, och när rösten uppenbarade sig försvann all illvilja och alla tvivel hos Oscuro. En mörk stämma ekade över området, en djup röst som talade till honom. Berätta att han inte behövde vara rädd, att han inte skulle tveka, att han hade fått en välsignelse från Gudarna och att det här alltid hade varit planen.
Och när Oscuro äntligen förstod vad som stod framför honom föll blicken till marken och kroppen böjdes i en bugande gest.
Vilken ära.
I huvudet bad han en bön om tacksamhet innan blicken åter höjdes. Nu var skepnaden borta. Endast nattens mörker och månens kalla sken fanns kvar i hans omgivning. Men han kände inte hopplöshet. Det hade inte varit det sista mötet, endast det första.

Som ängeln hade uttryck det: "Början på deras resa tillsammans."
Till överst på sidan Gå ner
 
Aldrig ensam
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Bergen :: Raukakekedjan-
Hoppa till: