De var båda helt slut efter den långa språngmarschen. Det var Valkyrian som utmanat Del för att se vem som snabbast kunde ta sig snabbast till sjön. Nu bredde den stora vattenmassan ut sig framför dem och Kyrian sjönk ihop med framtassarna i det kalla vattnet.
Hela flocken hade varit orolig ända sedan Kenai kom tillbaka med sina dålig nyheter. Sedan dess hade Kyrian fått veta av Hector att Kanai var Delshay, Niyaha med fleras förälder, så han förstod varför en ensam varg hade orsakat så mycket känslor. Man kunde se de nya blickarna i flockens ögon när de tränade.
Valkyrian hade vara velat se Delshay le, han såg så spänd ut nu för tiden, och när träningen inte funkade tänkte han att ett uttröttande lopp kanske kunde göra susen. Trots sina långa ben var han inte så snabb, mest för att han hade svårt att väja för alla träd som hamnade i hans väg när de sprang genom skogen.
En kall, hård vind drog över sjön och han ryste till när den svepte över de båda.
"Tror du det någonsin kommer bli vår igen?" frågade Kyrian med ett leende och såg på den brune med ett leende.

Delshay sträckte ut sig i den frusna sanden bredvid Valkyrian, och följde hans exempel när den andra doppade framtassarna i vattenbrynet där isen släppt över dagen. Trots att det var vinter, och vattnet i vanliga fall nästan för kallt att dricka, kändes kylan skön mot de varma trampdynorna. Pulsen hade ännu inte riktigt lagt sig från språngmarschen och den vänskapliga tävlingen vännen bjudit in till. Delshay var oftast den siste att tacka nej till en inbjudan, men ännu mer så på senare tid. Både han och syskonen verkade göra sitt bästa för att fylla dagarna så mycket det bara gick för att slippa tänka på vad som hänt några månader tidigare. Det var fortfarande svårt att förstå.
  Delshay skakade snabbt av sig tankarna och drog ett djupt andetag när Valkyrian plötsligt talade. Han mötte vännens leende med ett lättsamt skratt.
  "Ibland känns det inte så." Blicken vandrade längre bort på stranden, där flera gropar och högar av sand hade fryst fast när vintern lagt sig. Delshay älskade att gräva. Det var hans favoritsysselsättning bortsett från att spendera tid med flocken, särskilt när någon bestämde sig för att hjälpa till. Ibland kunde han stöta på lustiga föremål nere i marken - en sten, en knölig benknota, någonting som glimmade men var omöjligt att identifiera. Han hade flera små samlingar av konstigheter utspridda över Sacrari. De finaste hade Delshay hängt upp utanför Arno och Niyahas lya, när hans syskonbarn fötts. Det gick förstås inte att gräva på vintern, såvida inte vädret blev varmare - något som drog ner betyget på årstiden ordentligt från hans eget håll. "Men du gillar väl kylan?"

Valkyrian frustade till i ett skratt innan han svarade.
"Jodå visst gillar jag kyla, men det här är kallare än kyla," skrattade han "nu känns det ju snarare som att sommaren aldrig har varit här." Han lyfte den blå blicken mot himlen och studerade den långsamt sjunkande solen, den försvann så tidigt under vintrarna.
"Och solen försvinner så fort att man knappt hinner se världen som det var tänkt att man skulle se den innan solen försvunnit igen. Det är nog det som är sämst med vintern." sa han fundersamt och såg tillbaka på Delshay "Vilken årstid tycker du bäst om?"

Delshay skrattade kort. Jo, det var trots allt sant. Det kunde bli väldigt dystert med de mörka vinternätterna, särskilt då de allt som oftast höll sig vakna just nattetid. Det kunde bli lite deprimerande, ibland. Han behövde inte fundera länge över frågan.
  "Sommar." Delshay mötte Valkyrians blick med ett varmt leende. "Jag har alltid föredragit ljusare nätter. Det påminner mig om Acherati." Blicken blev drömsk när den vandrade ut över sjön. Det kändes som en hel livstid sedan. Han drog snabbt ett djupt andetag, och rätade på nacken. Han hade ingen lust att grotta ner sig i det förflutna. Inte längre. "Dessutom..." Delshay dunkade demonstrativt en tass i den frusna sanden. "- så är det inte särskilt spännande att gräva runt i.. det här. I alla fall inte om man vill ha klorna kvar."

"Åhh"
Han visste att flocken bott i Acherati innan de kom hit, men han kunde inte föreställa sig flocken någon annan stans än här. Med tankarna åt ett annat håll följde han Delshays blick ut över sjön. Det var en vacker syn, sjöns yta krusade sig bara när vinden drog igenom dalen, annars låg den väldigt stilla och på många ställen kom träden nästan hela vägen ner till vattenbrynet. Det var ett ställe så olikt Ötamon men Valkyrian kände ändå att det var här han hörde hemma, hans födelseplats var bara ett smärtsamt minne han inte gärna skulle återvända till.
Han skrattade till när Del nämnde att man förlorade klorna om man försökte gräva i tjälen.
"Det låter som att du har personlig erfarenhet utav grävande som resulterat i en förlust utav klor." han sneglade på Delshay innan han drog upp tassarna ut vattnet och vet in dem under sig, flyttade hela kroppsvikten så att han låg mer på sidan.
"Kan du berätta om Acherati för mig? Jag har aldrig varit där, men du måste såklart inte.. om du inte vill."