Inamorta
Död
Spelas av : Ink | Död
|  Rubrik: Ditt utseende stör mig [E]  tis 27 feb 2018, 20:22 | |
| [Ensamroll för Inamorta. Etzlenil (länkat) medverkar tills döden infaller. Det är PP på befalling. Eller tja, jag volonterade så det var frivilligt från min sida. Med nöje faktiskt.]Man kunde inte säga att Eriinari var Inamortas egna personliga territorium men hennes hemska attityd och beteende lekte som om det var fallet. Inamorta hade inte gått långt förrän en märklig doft seglade bortåt i hennes riktning. Den var svår att identifiera så hon närmade sig doftens källa med motvillig nyfikenhet. Nyfikenheten tog till slut helt överhanden och hon travade stelbent i riktningen. Till slut skymtade hon den som doften tillhörde och denna verkade notera hennes närvaro efter en liten stund. Plötsligt så ändrades doften lite. Inamorta kunde nu helt säkert avgöra att detta var en tik, och det såg ut som en också. Inamorta stannade cirka två meter ifrån tiken. Hon sade inget. Tiken stannade också. "Morsning, främling", hälsade tiken med ett leende på läpparna. Inamorta studerade henne noga. Det störde Inamorta att tiken var så självsäker i kroppshållningen. Det var en slank figur. Lång lugg. Inamorta hade inga som helt komplex över sitt utseende, hon brydde sig inte alls om sådana världsliga saker. "Hej", mumlade hon hest till svar. "Vad sa du nu?" frågade den främmande tiken retsamt. Inamorta harklade sig ilsket. "Vad konstig lugg du har. Ditt utseende stör mig", sade Inamorta med klar röst. "Se så, inte vara så otrevlig nu, vännen. Vad heter du?" frågade tiken, med en nästan högfärdig ton, vad Inamorta kunde avläsa. "Okej, nu är jag bra leds", sade Inamorta hastigt. "Vi skiljs åt nu." Av någon anledning blev hon plötsligt väldigt irriterad av i stort sett ingenting. "Nejmen..." sade tiken och blockerade Inamortas väg lite när hon försökte knuffa sig förbi främlingen. "Utan att säga mig ditt namn?" Inamorta skällde till så att spottet yrde. Det fräste till någonstans framför henne. Det måste ha varit främlingens päls. "Rör mig inte!" röt Inamorta förtvivlat. "Jag gjorde inte-" började tiken förvirrat och väldigt bekymrat. Ja vem skulle inte vara bekymrad. Giftvargen var verkligen inte någon som varken gav andra chanser, eller rättvisa chanser. Hon var väl inte vid sinnenas fulla bruk. Hon hade inte varit det på länge. Hon var så trött. På att man underskattade henne, såg ner på henne, talade till henne, fanns i hennes närhet. Hon var så frustrerad. Utan att hon hunnit tänka efter - bara någon sekund innan främlingen hunnit avsluta sin mening - så högg hon vilt, flera gånger, mot tikens kropp. Främlingen var med ens i smärta och Inamorta valde att gå snäppet längre. Inte för att främlingen gjort något särskilt direkt, än att irritera henne bortom all sans. Inamorta lät tänderna gräva sig djupt i nacken på sitt nya objekt att hata passionerat. Hon vred om och lät giftet förenas med blodet som pulserade ut ur sticksåren som hennes tänder åstadkommit. Sedan knuffade Inamorta tiken till marken. Hon försökte att kontrollera sig. Inamorta flåsade panikslaget. Hon hade så fruktansvärt ont. Hon behövde kontrollera sig, hon måste. Hon måste gå sin väg. Det dödliga giftet fick sköta sitt. Det skulle ta kol på främlingen, hon kände det. De sista minuterna skulle vara obarmhärtiga, men Inamorta hade inte tid att se det. Hon hade sett nog med död, och något sade henne att hon inte var klar på det spåret. Hon var själv ju inte död än. Hon kollade inte bakåt. Inamorta var klar här.[Troligen en mycket dålig imitation av Etzlenil. Jag ber 1,000,000 ursäkta jajaja][Edit: inlägget gäller inte då Richie inte verkar vara intresserad av detta längre] |
|
[ 
