Det var en fin dag, på väg att bli kväll. Vinden susade i trädkronorna, men nere på marken i en liten skogsdunge var det lä. Den låg avskilt från sovplatsen, där stora delar av flocken befann sig. Det var en ostörd plats, och en som hade kommit att bli Nadies favorit när hon ville vara för sig själv. Hon älskade Jägarna, men ibland behövde hon få andas utan tio andra i närheten.
   Nu använde hon däremot platsen i annat syfte. Det var med ett kunnigt, medlidsamt leende hon såg på Nena och Valkyrian som satt framför henne. Nadie hade planerat ett längre tag nu att ta Nena åt sidan och... undervisa henne, men det hade inte blivit av. När den nya, Valkyrian, hade anlänt till flocken visste hon att det inte skulle dröja länge innan han fick en mer verklighetsbaserad bild av flocken. Hon behövde slå till snart, så varför inte slå två flugor i en smäll? Med hjälp av lovande ord om 'riktig kunskap' hade hon fått med sig båda Nena och Valkyrian avsides.
   Den bruna honan gick sakta fram och tillbaka framför de andra. Om det inte hade varit för att Valkyrian var så stor, så hade hon nog suttit med dem, men Nadie hade kommit fram till att ju större och viktigare hon såg ut, desto bättre gick hennes undervisning fram.
  "Innan vi börjar", sa Nadie och såg på de båda med samma leende som innan, "så heter jag Nadie. Jag har varit här sedan Jägarna började, så jag har sett och varit med om allt. Bra att känna till." Hon såg menande på Valkyrian, innan hon vände blicken mot Nena.
   "Jag är här för att lära er det som inte Gädd- err, jag menar Dimitrij lär ut. Kunskap om flocken, och då menar jag medlemmarna. För om man inte passar sig, så kan det gå illa." Hon avslutade sitt högtidliga tal och väntade på en uppmaning att fortsätta.

Nena hade varit skeptisk. Inte för att hon inte litade på sin flocksyster, eller på något sett trodde att Nadie skulle ha något skadligt ofog för sig, men.. ja.. vad skulle hon tro när Nadie fick den blicken? 
Löften om kunskap förde henne bort från flockens slöhögande, ljuva viskningar om mer lockande och mer än nog för att väcka henne nyfikenhet.
Sedan satt hon där, med den nya, och ganska snygga - även om hon aldrig någonsin skulle säga det högt - Valkyrian bredvid sig. Nadie stegade fram och tillbaka framför dem, och Nena väntade spänt på att tiken skulle börja predika, blicken fäst och följande. 
Nenas anlete var skolat i en neutral min, kroppen likaså. Det enda hon inte hade fullständigt pli på var svansen som envisades med att då och då slå mot marken. 
Nadie började tala. Nena lyssnade.
Hon undrade vad tiken menade, exakt vad det var hon pratade om. Nena hade varit en del av flocken sedan sitt första andetag, kanske inte lika länge som Nadie men Jägarna var det enda Nena visste; det enda hon någonsin känt till. Vad var det hon hade missat?
Nena lade huvudet på sned. De ljusblå ögonen såg uppmanande på Nadie, som om hon mentalt försökte kräva mer.

Han hade genast lystrat till Nena när hon sagt att hon skulle lära honom lite riktig kunskap. Nyfiken hade han följt med, hoppades innerligt på att hon inte ville lära honom massa hemliga sånger, han kom ju inte ens ihåg de som han fått i läxa att lära sig. Det gick frustrerande långsamt för honom att lära sig alla konstiga sånger och böner och annat trams(fast det skulle han aldrig våga erkänna) som han ändå kämpade för att lära sig.
Intresserat sneglade han ner på Nena - han trodde i alla fall att det var så hon hette - och såg hur hon var helt kontrollerad. Själv hade han aldrig lärt sig att behärska sin kropp så att han kunde dölja sina känslor på det viset. Istället visade hans ansikte hur nyfiken han var på detta och hur ivrig han var till att få veta allt detta som Nadie pratade om. Han skulle få veta mer om.... medlemmarna.. de individer som han faktiskt hade jättelite koll på.. han hade fullt sjå med att lära sig slåss och alla dessa sånger.
Svansen släpade över marken när han följde Nadie med blicken och han gav henne en kort men nervös nickning.
Han hade dessutom insett att det fanns massor av små vargar i Jägarna, inte nödvändigtvis små som i valpar, utan små som i... små. Trots att han inte vuxit färdigt var han högre än de två vargarna han nu hade sällskap med varav den ena var äldre än honom. Och han som trott att deras familj var normalstor....

Nadie uppfattade deras små tecken och började prata. 
   "Först och främst", började hon. "Glöm allt ni tror er veta. Nena, dig uppför de sig inför, eftersom du är ung och lättpåverkad av dåliga vanor. Valkyrian, du är ny, och alla försöker låtsas vara något som de definitivt inte är, bara så du ska få ett bra intryck." Nadie stannade för att samla tankarna. Hon anlade ett uppmanade ansiktsuttryck.
   "Ni känner väl till grunderna? Arnos HEMSKA morgonhumör? Han och Niyahas äventyr? Tro mig, Niyaha berättar allt för mig. Ni måste väl ha hört den om vulkanen? Inte? Todd? Vet ni vem Todd är?" Naturligtvis visste de inte vem Todd var. Det var ett namn Nadie bara hittat på ur tomma intet, men hon spann vidare. 
   "Vad sägs om Theanos mörka hemlighet? Anledningen till att Orkidé är glad så ofta? Eller kanske hur Niyaha lyckas vara söt dygnet runt?" Efter att ha tryckt ur sig den strida strömmen av ord såg Nadie frågande ut. Ett litet leende lurade i mungipan, men hon dolde det väl. 
   "Nå? Vad vill ni höra?"

Fortfarande med huvudet på sned försökte Nena fånga upp allt som strömmade ut ur tikens glappiga käft. Det var med ögon stora av förundran - hur i hela fridens namn kunde tiken prata så fort? - som hon betraktade skådespelet. 
Och vem tusan var Todd?
Tystnaden sänkte sig. 
Nena hade inte riktigt tänkt på det, men Arno kunde faktiskt vara lite kinkig på morgonen när allt kom omkring. Framför allt om man försökte prata med honom väldigt, väldigt mycket. Gärna samtidigt som någon annan. 
"Jag har en fundering, Nadie." sade Nena när hon funderat klart. Hon rätade på sitt huvud så att alla ögonen var rakt riktade mot tiken, allt fokus samlat på ett och samma ställe. "Vad menar de vuxna när de säger att jag kommer förstå när jag blir äldre?" hennes röst hade en valps självklara ärlighet, en genuin nyfikenhet. "Är det också en av hemligheterna?" lade hon till, och blinkade. 
Nena var precis på gränsen att kallas för valp, nästan så att hon snart var helt för gammal för termen. Det betydde dock inte att hon var vuxen.
Åhh, Nena skulle ha så kul.

Han satt tyst och såg mycket nyfiket på Nadie. Dock pratade hon väldigt fort och han var inte helt säker på att han förstått allt. När hon tystnade och Kyrian ryckte till som om hon fräst åt honom när hon krävde att få veta vad de ville veta. Han sneglade på Nena och sedan tillbaka på Nadie, och just som han öppnade munnen för att fråga om Arnos morgonhumör - han ville inte gärna råka ut för någons ilska på morgonkvisten - tog Nena till orda och han smällde ihop munnen. Åter nyfiket såg han på Nena. Förstå när hon blev äldre? Kyrian rynkade pannan, han kunde inte komma på att mamma någonsin sagt så till honom... hon hade kanske sagt det till Varya eller Vit? Frågande såg han på Nadie.
"Är det en tjejgrej?" frågade han förvånat och såg mellan de båda tikarna.

'Du kommer förstå när du blir äldre?' Nadie hade inte en aning. Det kunde bero helt på sammanhanget. Kanske var det om kärlek? Hur valpar blev till? Minnet av Nadies tidigare undervisning om ämnet fick henne nästan att flina. Endast vetskapen om att hon hade alla blickar på sig fick henne att hålla masken. Dessutom kände hon sig lite besviken på att Nena inte frågat om något av hennes ämnen. Var de inte intressanta? Nadie ville inte göra särskilt mycket vansinnigare historier. De var bara roliga så länge de inte skadade. 
   "Ja, men samtidigt nej", svarade hon Valkyrian, trots att hon också var förvirrad. Nadie kunde inte heller påkalla att någon av de vuxna sagt så till henne. Kanske hade hon bara inte varit en särskilt frågvis valp. Hon bestämde sig för att köra på det säkraste kortet - valpar. 
   "Det är nämligen så att en tik kan bli dräktig på två olika sätt. Det första sättet är det som nästan alla få valpar på." Nadie såg likgiltigt på sina två elever. "En hane och en hona blir kära. De går undan till ett privat ställe." Hon betonade privat, och såg strängt på dem båda. Hon hade då ingen lust att se på. "Där är de intima med varandra." Fortfarande med samma uttryck visa hon en halvdan juckning i luften. Det lyckades hon imponerande nog med utan att flina.
   "Det är den vanliga varianten. Den går bara att ha om båda parter är med på det. Om en part skulle tvinga den andra till valpskapande, så kommer Aurinko att bränna den skyldige till aska. Men... Det andra..." Nadie släppte sitt tomma uttryck, och såg istället orolig ut. När hon pratade igen var det med låg röst. "De flesta här låtsas som om det inte existerar. Svart magi, kallar vissa det. Frågar ni någon här kommer de neka - de vill inte att kunskapen sprids." Nadie nickade för sig själv.
   "Tiken måste bada i en ren bäck under fullmånens ljus fram tills månen står som högst upp på himlen. Då måste hon backa baklänges tio steg ur bäcken, och svinga en död hare runt huvudet sex gånger. Efter det ska hon skrika de namn som hon önskar åt sina valpar, och sedan omedelbart lägga sig ner och sova. Genomförs det korrekt kommer hon vakna upp på morgonen och vara redo att föda inom ett månvarv." Nadie hade pratat relativt långsamt, men tog ändå en paus. "Genomförs det fel, så dör hon i sömnen."
   "Ni får inte berätta för någon att jag berättat den här hemligheten för er. Jag litar på er. Tänk på hur många unga tikar som skulle dö vid varje fullmåne bara för att de tar elva steg istället för tio!" Nadie såg allvarlig ut. "Lova mig."

Nena stirrade oförstående på Nadie. Stirrade som om ett extra huvud hade grävt sig fram på tikens rumpa och ersatt hennes svans med ett extra brett, blodigt vitt leende som strax skulle brista ut i sång.
Nena öppnade munnen för att säga något. Exakt vad visste hon inte. Munnen förblev öppen och ordlös. 
Några sekunder passerade förbi, fortfarande med öppen mun och blanka blinkningar från Nenas sida.
Sedan, för att försöka bevara hägringen av värdighet, stängde hon munnen eftersom ännu inga ord behagat visa sig.
"Så.." började hon trevande. "Så om pappa skulle göra samma sak, skulle vi få nya syskon då..?" sade hon.
Hon sneglade på Valkyrian; kanske för att se om han såg något klokare ut, eller kanske funderade hon på vad han skulle kalla sina framtida valpar.

Förstummat såg han på Nadie när hon rullade ut sin berättelse framför dem... eller recept kanske man skulle kalla det?
Generat såg han sig omkring när Nadie nämnde det privata stället honan och hanen gick till. Hennes halvdanna juckning fick hans ögon att bli stora och förfärade.
Vad var det där?!
 Var det sånt man höll på med vid det privata stället? Valkyrian var inte säker på att han kände för att ha valpar, någonsin.
Sen kom svartkonsten. Valkyrian rynkade tveksamt på pannan. Han hade svårt att tro på att det här faktiskt var riktigt sant.
Förfärat stirrade han på Nena. Nä. Inte skulle väll... eller kunde det?
"Det kan väll inte hända mig?!" frågade han och rösten gled upp i falsett "Eller??" det sista lät nästan som ett kvidande. Förtvivlat såg han mellan de båda tikarna, tiggde om att någon av dem skulle berätta att han inte behövde oroa sig, att det inte skulle hända honom.

"Det kan väl inte hända mig?" Valkyrian var förtvivlad. Nadie bestämde sig för att lugna dem - åtminstone för en stund. Det kanske skulle gå att sälja dem fler historier?
   "Nej", svarade hon och såg mot Nena. "Inte din pappa heller. Unga tikar, sa jag ju!" Med ett litet fniss, det första hon låtit slippa ut, lutade sig Nadie närmare. Det var inte på grund av vad hon tänkte berätta, men hon lät dem gärna tro det.
   "Sixten försökte en gång, innan vi flyttade hit", viskade hon och såg sig om. "Väckte halva flocken!" Ett brett leende drog över Nadies läppar, som om hon verkligen mindes det lustiga minnet.
   "Visste ni att han tänkte döpa tre av dem till Nadie? Så fint, inte sant?"

Nena såg kisande på Nadie, ungefär som om hon inte betrodde vad hon själv upplevde med sina egna välfungerande sinnen. Eller som om hon missbetrodde Nadies fullständiga sinnesnärvaro och vart enda ord som flög ur tikens mun.
Vad hon fann mest osannolikt var dock den sista delen, att Sixten skulle ha döpt tre av valparna till Nadie. Inte en chans! 
"Du är galen." sade Nena med en konstaterande röst. Inget klaner eller klagande, bara ren sanning så som den uppenbarats för henne.

Valkyrian kände lättnad sprida sig när Nadie berättade att det inte kunde hända honom, och kände sig genast dum när hon påpekade att det varit det första hon berättade.
När hon började berätta om att Sixten försökt rynkade han pannan. Sixten var ju så... vuxen. Han tänkte fråga vad som hänt Sixten när Nadie berättade att han hade tänkt döpa tre av dem till Nadie, det verkade faktiskt lite befängt. Nena bekräftade hans egna tankar och Kyrian kunde inte hjälpa det utan började fnissa när han sneglade på Nena. Fnisset fick hans skuldror att skaka och han bet sig i läppen för att inte börja gapskratta.

"Galen?" utbrast Nadie, och spelade förnärmad. "Inte då! Visst, han kanske tänkte på lite andra förstanamn, men minst tre andranamn skulle vara Nadie!" Hon ignorerade Valkyrians fnissande, men tvingades marschera i en liten cirkel för att vända ryggen till och dölja leendet. 
     "Fråga Oberon, om ni nu tvivlar! Inte Sixten, dock. Han skäms fortfarande." Hon litade på att Obbe kunde spela med, men var inte lika säker på att Sixten skulle backa upp hennes historia. Sixten var rolig, så han skulle nog snarare skoja tillbaka.
     Nadie såg upp mot himlen. Det hade börjat mörkna rejält nu.
     "Kom", sa hon. "Det är nog dags för träning snart." Jägarna var övervägande nattaktiva. Nadie var van, men hon kände medlidande för Valkyrian. Det måste vara en tvär omställning från hans tidigare liv. Tillsammans började de dra sig tillbaka mot den övriga flocken.