Xerxes kunde både höra och känna hur vargarna bakom honom följde efter hans steg.
  Det hade tagit relativt kort tid för honom att hitta vargar som ville träffa Iwaku, vargar som inte kände Iwaku. Xerxes hade förmodligen samtalat mer under första veckan av uppdraget som Iwaku gett honom än vad han någonsin gjort under sin totala tid i Draugai. Men han klagade inte: Han hade snart fulländat sitt uppdrag och han kände att han kände att han hade en starkare gemenskap med flocken nu när han kände fler. Inte för att han kunde kalla dem fyra som gick bakom honom vänner. Möjligtvis Loki; vrenen som han spenderat mycket av sin tid med. 
  Det var nog inte bara på grund utav att Loki var vren, ändå fast det hade varit den främsta anledningen till att Xerxes närmat sig honom när han såg honom för första gången, utan också på grund utav att de var så lika i den mån att de båda inte var så pratglada. Uriko och Nibber kände han inte tillräckligt väl för att kunna avgöra om han tyckte om dem. Men en sak var säker; han ogillade dem inte. De hade trots allt samma ledare. 
  Nagini... han visste att hon inte velat vara otrevlig när de träffat varandra för första gången men det stoppade inte Xerxes från att tycka att hon var irriterande. Dock kände han henne så pass lite fortfarande att han var oförmögen att ha någon konkret uppfattning om henne.
  Så han kanske inte kände vargarna bakom honom särskilt väl, men tillräckligt för att kunna leda dem till Iwaku.
  När de började närma sig platsen saktade han ned. Han var relativt säker på att Iwaku skulle vara där någonstans. Det var trots där han träffade hanen för första gången.
  När Xerxes stannat till helt höjde han huvudet uppåt och ylade högt; ett försök att locka till sig Iwaku.

[Privat med Iwaku, Uriko, Nagini, Nibber, Loki]