Snön låg som ett täcke över världen, tyngde lätt grenar, som om de bar på en djup hemlighet till världen. Böjde dem med det djupa i de otalade meningarna. Samtidigt var det så oskyldigt vitt, obefläckat och rent. Lätt när det dalade ner i ensamma flingor som lätt klängde sig fast vid pälsen, som smälte till vätten på nos och tunga.
 Strödda på himlen lös stjärnorna stilla, förevight fast förankrade i mörka himlavalvet. Månen syntes som en mycket tunn strimma på himlen, men lyckades ändå skänka sitt ljus till marken, och varelserna som levde sitt liv på den.
 I det tunna månljuset, vagare i natt än andra nätter, böljade över hans rygg där han stod med den havsblå blicken fäst på systern litet längre bort. Än så länge stod de båda still, stirrandes på varandra i en fast koncentration. De hade kört flera omgångar av leken, och de flesta hade systern vunnit, vilket inte förvånade honom då hon hade sin kraft att förlita sig på. Han hade bara tagit pinnen en gång, och var ändå nöjd med den presentationen. Men det kändes i musklerna nu, och det var sista omgången, mer skulle han inte orka av samma träning, och han hoppades att en sista gång få tag på pinnen, det skulle göra honom gott, bevisa att han iafall kunde nå dit de båda systrarna befann sig idag. Att bli antagen, det enda han någonsin velat uppnå med livet var att bli en jägare, och att bli antagen var det första riktiga steget emot det målet.
 Sixten gav den signalen de båda väntat på, och med ett koncentrerat uttryck flög han fram några steg, med en fintning i beredskap, och ett gäng andra backup planer beroende på vilka val systern gjorde. Man måste ha flera planer i jakten, vad som än händer måste man vara beredd.

[Ett litet roll till Nadie <3 Sådär lagom skuimt dock ^^']