Pågående Event
Senaste ämnen
» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Hoppsan [Nuksimvalpar]
ons 20 mar 2024, 16:55 av Maksim

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 11 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 11 gäster.

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Frände  Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Frände  Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Frände

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Frände     sön 18 okt 2015, 23:56

Bilder av hennes två bröder svepte förbi den skogsgröna blicken under stängda ögonlock. Hon saknade dem så innerligt. Ghadams löjliga leende och Numphs varsamma uppsyn. Hennes söta, små töntiga bröder. En suck av lättnad fick luften framför hennes nos att färgas vit i kylan som låg över skogen, och hon öppnade ögonen med ett leende som färgade hennes mörka läppar.
Under hennes resa så hade hon hunnit besöka många nya platser. Allt från fuktiga skogar med träd som sträckte sig högt ovan träden hon vuxit upp med i Höstskogen, till landskap med vidder täckt av sand och badandes i olidlig hetta. Fascinerande platser absolut, men det var inga platser hon direkt önskade att besöka igen.
Men detta område var så långt norrut som hon någon tidigare varit. Istället för löv så bar träden här gröna, tättsittande stickor längst sina grenar. Barr. Och nattens mörker tycktes svälja himmelen många timmar tidigare än vad den gjort i den andra områdena. Inte för att hon klagade, med mörkret kom månen fram.
Men än var dagen inte vid sitt slut. Alin hade vandrat under en längre tid när ett flertal dofter nått den rödbruna nosen. Hon hade fortsatt, följt vargarnas spår i hopp om att det fanns någon bland dem som hade kunskapen hon sökte efter.
När hon till slut nådde fram till en liten, öppen glänta så var en av dofterna så pass stark att hon nu kunde se en av individerna vars dofter hon spårat. Hon tog några varsamma steg efter att ha stannat upp vid åsynen av den brun-nyanserade individen.
"Hej." Alin placerade bakdelen mot marken och lutade lätt på huvudet med vänligt uttryck i sitt anlete.

[Kenai]
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     ons 21 okt 2015, 17:28

Nordan var en mörk skog. Höga, tätgrenade barrträd som skymde det mesta av himlen lämnade området skuggigt och dunkelt. Den nordliga kylan hade kommit plötsligt. Efter mer än ett år i varmare, sydligare klimat så var kölden chockartad, även för honom som var uppvuxen bland bergens karga landskap.
     Den tvefärgade blicken fixerade sig bland det ihåliga mörkret emellan trädstammarna. Någonstans bland dansande skuggor försökte han glömma sina bekymmer och förpliktelser. Det djupnande dunklet fick honom att sjunka tillbaka i sitt sinne. Fragment av tankar, ljud och känslor drev förbi inombords. Mitt i det stilla fladdret dök ansiktet på hans broder upp. Återigen upplevde Kenai den starka doften av blod, blod som fick pälsen i Nahuels ansikte att klibba i tuvor, och återigen kunde han höra hans varsamma gråt, och återigen kunde han höra hur han drog det sista, rasslande andetaget.
     ”Hej.”
     Nästan yrvaket höjde bergskorsningen huvudet för att mötas av åsynen av en främmande tik. Viltrödbrunfärgad. Uttrycket av vemod och förskräckelse suddades ut för att dölja känslostormen.
     ”Hej”, ekade han tillbaka. En underliggande ton av osäkerhet spelade i den låga stämman. Försiktigt, med mjuka rörelser sträckte han sig lite i hennes riktning för att fånga upp honans doft. Den var okänd och vittnade inte om andra. Säkerligen hade hon lagt märke till dem. Deras dofter låg som ett vävt nät över platsen, det var bara en tillfällighet att Kenai skiljt sig från gruppen. Varför hade hon valt att komma i kontakt med dem?
     ”Söker du någon?” Fortfarande något misstänksam reste sig Cestrokorsningen upp från den sittande positionen. En känsla som efterliknade frostbitenhet gnagde fortfarande på hans hjärta. Rädsla för Nattens barn, rädsla för att förlora ännu någon till.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     lör 21 nov 2015, 14:18

Det var något med hanen. Något med hans hela varelse som speglade en vag osäkerhet utåt. Alin studerade honom försiktigt med en reserverad nyfikenhet. Han var stor, kraftig och visst var det något med hans ögon? Hon reste sig och tog några tankfulla steg närmre. Ett gult och ett blått, så annorlunda. Ett smalt leende smög sig upp över de mörka läpparna och hastigt rycktes hon från sina tankar när hanen tog till talan på nytt efter att ha hälsat. Hon blinkade bort tankarna och återvände till nuet. Fokuserade på den tvefärgade blicken framför sig.

'Ja alltså,' hon tvekade för att sedan lämna ett mjukt skratt efter sig. Chansen att hon skulle finna en annan av sitt slag var förmodligen väldigt låg, men valde hon att inte fråga så skulle hon heller aldrig få något svar. 'Det här är väldigt långsökt men ni har möjligtvis inte en månvarg i ert sällskap?'
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     fre 01 jan 2016, 16:40

Det sköna skrattet fick Kenais öron att skjuta fram. Det var länge sedan han hört något så vackert som ett genuint skratt. När hade han skrattat senast? En plötslig avund av tikens glädje smög fram mellan skärvorna av hans hjärta.
     Med en hård, kort skakning av huvudet besvarade han hennes fråga.
     ”Tyvärr”, började han. ”Det är bara jag och min familj här.” Halva min familj, tänkte han. Längtan efter hans barn som inte valt att följa dem smärtade, och att inte veta om de kommit tillbaka säkert, eller ens till livet, bet om möjligt ännu hårdare.
     ”Har ni kommit ifrån varandra?” Kanske var det en vän eller ett syskon honan sökte efter. På något vis kunde han kanske hjälpa.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     lör 02 jan 2016, 01:05

Nej nej, sa hon och skakade på huvudet. Det är en främling jag söker, en utomstånde. Hon ska tydligen tillhört flocken Qu men lämnat dem i början på förra sommaren. Hon, Mivria, ska ha stor kunskap om Lucarni - ett gammalt och till större delen bortglömt språk som ska ha talats av de från mitt släkte. Alin log ett exalterat leende. Ett som jag önskar lära mig, erkände hon angeläget och lät svansen ta fart bakom henne. Visst slank det ut lite mer än vad hon hade behövt nämna, eller vad som kunnat ses som väsentligt i sammanhanget, men visst var det trevligt att tala med någon igen efter att ha spenderat ett par dagar med elementen som sitt enda sällskap.
Nog för att de hade sina egna röster.

Men du är här med din familj sa du? Vad mysigt. Månvargen närmade sig hanen med långa, långsamma steg. Hon försökte särskilja dofterna som låg över platsen och lät nosen arbeta intensivt.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     lör 02 jan 2016, 01:23

Den korta, om än intressanta, historian som vecklade ut sig inför honom fick honom att glömma det som tyngde hans hjärta. Om än namnet på språket var främmande för honom, så var inte flocknamnet eller månvargens namn okänt. Han kunde inte säga att han hade någon kunskap om dem, men efter att ha varit på vandrade fot sedan många år tillbaka hade dess namn korsat hans väg ett flertal gånger.
     ”Det låter ambitiöst. Jag förstår att det är viktigt, när du letar här, i en av Numooris nordligaste skogar.” Ett prövande leende fick det något bekymrade uttrycket att spricka upp. 
     ”Jag kan tyvärr inte säga att jag mött Mivria. Men om jag vore du, så skulle jag söka mig till Ötamon. Det är inte kallat Månens skog för intet. Jag tror att det säkert finns något till din hjälp där.” Minnen av skogen flimrade förbi. Det var många år sedan han varit där sist, men han kunde inte glömma hur förtrollande det varit.
     Kenai nickade kort till henne. 
     ”Ja, min familj. Vi är på väg norrut, men har stannat för idag.” Återigen försökte han på sig ett smalt flin. Men dess medförande känsla av malplacering gjorde att det dog ganska fort.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 03 jan 2016, 22:19

Man får passa på att se sig om, svarade hon med en kort, samtyckande nickning till sitt egna konstaterande för att sedan lyfta den olivgröna blicken till skyn. Det finns så många storslagna platser man annars skulle gå miste om. Hon såg tillbaka på hanen och blinkade lekfullt med ena ögat, samtidigt som man kunde skymta hur ett smalt leende smög sig fram över hennes brunröda läppar. Det var något med honom. Alin la huvudet på sned. Trots den stabila masken han bar utåt så kändes han... öm, bräcklig - som om att han höll en stor sorg inombords som var på väg att bryta sig ut.
Alin hade alltid varit duktig på att läsa andras känslor och mycket var nog tack vare hennes yngre bröder från tiden när de vuxit upp i höstskogen. Det var de små, knappt märkbara sakerna i en individs kroppsspråk och ansiktsuttryck som man var tvungen att fånga upp och lära sig att tyda.

Ja, du har nog rätt i det du säger. Ötamon står redan på min lista av platser att återvända till, sa hon och tog ytterligare några steg närmre den högre hanen för att stanna en noslängd framför honom.  
Dina ögon. Hennes egna blick smalnad av en aning. Dom är fantastiskt vackra.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 03 jan 2016, 22:55

Måntikens lekfulla sätt gjorde det svårt att hålla tillbaka ett litet leende. Som om inte sorgen han själv bar vägde tungt, så släpade han sin partner på hans medvetande. Kenai kände sig ensam. Om än han var omgiven av sina fantastiska söner och far, så ville han absolut inte vända sig till dem med sina bekymmer – de hade nog att tänka på själva – och den han förväntat sig kunna söka tröst hos kändes inte där. Hon hade inte varit det på länge. Men denna varghona skimrade av glädje och värme som han längtade efter. Det fick honom att inse att det var det han behövde.
     Cestrokorsningen stod kvar när Alin närmade sig. Trots att avståndet emellan dem minskade drastiskt kände han sig inte alls hotad av henne; bara vänlighet strålade genom hennes väsen. Något överraskad av hennes yttring drog han tillbaka huvudet och en perplex min formade hans uttryck. Ett kort, avslappnat skratt lämnade honom, och han kände sig faktiskt road på riktigt.
     ”Dessa gamla klot?” skämtade han. ”Äh, de duger. Jag ser iallafall. Än.” Lekfullt drog han på mungiporna. ”Dina är inte så pjåkiga heller”, kontrade han uppriktigt. Den mjuka gröna färgen i hennes ögon var inbjudande, precis som hennes sätt.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 03 jan 2016, 23:29

Alin sken upp  när hon möttes av hanens reaktion. Genast kändes han mycket gladare.
Gamla klot? ett kort, något tillbaka hållet fniss lämnade henne. Ja, nu när jag tittar noggrannare... så ser hela du rätt rund ut, faktiskt, för att inte tala om gammal - ojoj, är det inte mossa du har som växer ur dina öron?
Hela situationen kändes märklig, men bra, hon kunde inte påstå att hon vanligtvis var så väldigt rätt på och framåt, om än spontan, när det kom till främlingar.
Men han behövde det, det visste hon. Hon kände det.
Svansen svepte glatt och ett brett flin låg nu över hennes läppar.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     mån 04 jan 2016, 00:20

Det växande leendet på hans läppar fick en nyvuxen glädje att speglas i hans anlete. Den skämtsamma, lätta stämningen var en han inte känt av på ett tag, men den kändes fortfarande lika hemma. Det var lätt att glömma bort sin rätta natur när sorgen tog överhand.
     Ett varmt skratt lämnade honom i takt med hennes skämt.
     ”Jag har suttit här så länge att jag växt igen”, brummade han med extra betoning på ordet växt och skrockade till åt sig själv. Det var sällan han mötte en främling men genast kände som om han vore deras vän. Atmosfären var lätt och genuin.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     mån 04 jan 2016, 01:01

Pffffffff, din tönt.
Alin skrattade högt och ljudligt åt det dåliga skämtet som lämnat honom. Hon tog sig för ansiktet med sin (host) tassled och gned bort tårarna som smitit från ögonvrårna samtidigt som hon kämpade för att tygla sitt skratt. D-du sä-änker mig hä-är, stammade hon fram. Hamnar jag lägre så kommer jag att hamna på samma nivå som ditt skämt. Några enstaka fnitter smet från månvargen mellan gångerna som hon tog några djupa, samlade andetag.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     tor 21 jan 2016, 15:39

Kenai stämde in med hennes skratt. Ett dovt, brummande ljud som föddes ur djupet av hans bröstkorg. Hennes retande kommentar fick honom att le bredare. För stunden kändes världen i balans igen.
     ”Pfft”, svarade han henne med ett följande skratt. ”Så låg skulle jag väl inte säga att min humor är.” Skämtsamt såg han på henne. ”Dåliga skämta kommer få dig att uppskatta de bra mer”, log han.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     fre 22 jan 2016, 21:36

Under den korta stund som hanen höll talan föll månvargen in i sitt sedvanliga lugn.  
Men det är dom dåliga som får mig att skratta högst. Inflikade hon med ett okynnigt leende.
Det låg en glimt av något lurigt i de olivgröna ögonen. Med långsamma steg rörde hon sig tätt mot hans sida, som för att passera honom, men istället stannade hon upp och buffade till honom med sitt höftparti. Svansen spratt till liv efter hennes handlande och viftades livligt omkring med.
I ett skutt tog hon sig bort  och skyndade sig in bakom ett av träden för att gömma sig. Att han skulle neka hennes lekinvit fanns inte bland tankarna, då de båda hade klickat så bra tillsammans. Hon stod redo.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     fre 22 jan 2016, 22:30

Hennes närmande avskräckte honom inte alls, istället grymtade han lekfullt till vid hennes knuffande. När tog språng iväg från honom reste han sig med ens upp från sin sittande position. Svansen började lekfullt vifta bakom honom och örnen stod nyfiket framåt. Månvargen försvann bakom ett träd, och ett dovt skratt lämnade honom. Om än han inte var gammal, så var det så han känt sig sen en tid tillbaka, men denna honan fick honom att känna sig ung.
     Med några långa steg närmare stammen sjunk han i nivå, beredd på en attack. Benen tog avsprång och han sköt fram från ena sidan stammen. Med en busig, vild blick synade han vargtiken och föreberedde sig för hennes nästa manöver.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     lör 23 jan 2016, 22:20

Ett brummande skall lämnade strupen i glädje över åsynen av hanen när han dök upp bakom trädstammen. Hon böjde knän och armbågar tills dess att de snuddade vid marken och sköt sedan hastigt upp bakdelen i luften. Svansens rörelser fick hela honan att svänga med i rytmen. Ett långdraget brummande i diverse tonfall sökte sig ur hennes käft. Hon dog upp överläppen och blottade framtänderna. Sekunder senare slängde hon sig mot honom, tog sig till hans sida och greppade tag om nackskinnet. Hon gav honom ett nafs för att lika snabbt släppa greppet igen och skynda sig iväg åt motsatt riktning, djupare in bland träden.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 24 jan 2016, 14:29

Tikens betydligt lättare kroppsbyggnad gav henne ett övertag i smidighet och snabbhet. Innan Kenai riktigt hunnit göra något åt saken – som att fånga henne – hade hon redan retirerat tillbaka in bland träden. Längre in, djupare. Han ville följa henne, fortsätta deras dansande lek genom hela Nordan, men han frös fast på platsen. Den lekfulla gnistan dog ut och svansen viftande dog ut. Ett allvarligt uttryck målade hans anlete.
     ”Min familj.” Verkligheten kallade. Det gjorde ont på ett främmande sätt. ”De undrar kanske var jag är.” Något besviket, nästan sorgset, drog över honom. Ett snett, halvhjärtat leende drog i hans ena mungipa.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 24 jan 2016, 19:43

När tystnaden ersatte det ljud som hon förväntat sig jaga henne i bakgrunden, ljudet av tassar som följde henne in bland träden, så stannade hon upp och snodde kvickt runt.
Hanen stod kvar på platsen. Glädjen, lyckan som för en sekund sedan funnits där. Lekfullheten. Allt hade runnit av honom. Som om att det från första början aldrig funnits där.
Jag förstår, yttrade hon med ett svagt leende. Din familj ska vara lycklig som har en sån fin individ bland dem. Ett mjukt skratt lämnad honan och bröt ögonkontakten med honom. Blicken vandrade planlöst över marken.

Låt oss ses igen en dag?
Alin såg på honom.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 24 jan 2016, 20:08

Ett varsamt leende trängde sig fram över hans läppar när hon skrattade. Den genuina lycka hon utstrålade var så fängslande. Den fick honom att längta, han visste inte efter vad, men åh, så han längtade. Kenai nickade instämmande åt hennes förslag.
     ”Det vill jag gärna, ....” Plötsligt insåg han att hennes namn var för honom fortfarande okänt. Öronen riktade sig framåt och en glädje spred sig i hans ansikte.
     ”Nästa gång”, sade han med en menande röst. ”Då kan du få veta mitt namn.” Ett kort, brummande skratt lämnade honom. ”Det är ett löfte. Så håll det i minnet.” Han log varmt och brett.
Alin
Alin 
 

Spelas av : Jenn


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 24 jan 2016, 23:33

Alin tog några lätta steg fram till honom och satte sig utan att släppa ögonkontakten. Att han ville se henne igen fick ett smalt men hoppfullt leende att placeras över läpparna.
Ett löfte. Hon nickade. Att hon också ville se honom igen, se honom glad, var inget hon tänkte neka. Det var något med hans leende och brummande skratt som fick kroppen att fyllas av en behaglig, lättsam värme. Ett kort skratt lämnade även henne när insikten om att de inte hade utbytt namn slog henne. Alin lyfte sin tass i riktning mot hannen och sträckte ut en klo. Hon höjde på ögonbrynen. Ett löfte, tillade hon instämmande.
Kenai
Kenai 
Död 

Spelas av : My | Död


InläggRubrik: Sv: Frände     sön 24 jan 2016, 23:57

Med nyfikna ögon betraktade han hur hon närmade sig. Den oväntade gesten från tiken fick ett kort, rungande skratt att lämna honom. Precis som hon gjort höjde han sin tass emot hennes och lät deras klor gripa om varandra för ett ögonblick. Det breddade leendet falnade lite när han sänkte tassen igen.
     ”Tills nästa gång, varginna av månen.” Ett skrockande undslapp honom när han vände henne ryggen. Efter bara några få meter såg han tillbaka emot henne. Vilken livsenergi. Den påminde om den han haft när han levt som nomad. Ett nöjt grymtande lämnade honom när deras ögon möttes igen, sedan vände han om för att ansluta sig till sin familj igen med en spirande glädje i bröstet.

[Avslutat]
 
Frände
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» Var hälsad, frände [Loiana]
Hoppa till annat forum: