SPOILER VARNING för de som inte har spelar och tänker spela spelet "Gilbert Goodmate and the Mushroom of Phungoria"

Hat varning, då detta roll kan innehålla en del förvirring, felaktiga meningsbyggnader, skumma konversationer, underliga slutsatser, massor av PP, förvirrande svängar och en massa svamp

Det var en gång en man varg vid namn Gilbert Goodmate. Gilbert växte upp i den trevliga lilla staden flocken Phungoria strax under vikingarnas stad i norr. Han hade varit ute på ett stort äventyr. Sta Flocken Phungorias ärade Svamp hade blivit stulen och Gilberts farfar Abraham Goodmate hade blivit anklagad för att han inte vaktat den heliga svampen tillräckligt noga. Abraham hade blivit dömd till döden. Gilbert i sin tur hade sett tjuven slå ner farfadern och bestämde sig för att rentvå sin farfars namn och rädda denne.

Han gav sig av ut i världen. Sökte i öst och i väst. Han talade med invånarna medlemmarna i Phungoria och fick reda på ledtråd efter ledtråd. Snart nog visste han att det var flockens sheriff som stulit svampen och planerade att använda den för att återuppliva den onde trollkarlen. Gilbert begav sig över havet och stoppade den onde sheriffen precis i tid. Han fick med sig svampen och begav sig hemåt.

Nu var det så att han tog sig av den främmande ön med hjälp av en pedaldriven flotte som tyvärr sjönk. Han simmade och simmade och kom tillslut in till fast land. Det är här det var meningen att han skulle hamna hemma i Phungoria igen. Men så blev det inte. Istället svimmade han och vaknade upp i detta mystiska landskap. Ett varmt landskap, men det var inget problem för Gilbert - som är en expert på att anpassa sig efter hur situationen ser ut.

Han hade vandrat i flera dagar utan mat eller vatten. De bruna ögonen såg sig om, men vart han än såg såg han endast sand. Sand och mer sand. En och annan kaktus bröt det enformiga mönstret. Solen gassade. Det var varmt i öknen.

"Oh, gee, it is quite hot out here. My, if only I had that bucket of water left."

Gilbert Goodmate stannade upp för att andas och se sig omkring. Just då rullade tunga, grå, moln in över landskapet. De skymde skyarna och bringade skugga från solens gassande ljus.

"Ah, what a splendid coincidense. I really needed som shade."

Doften av en främmande man varg nådde snart Gilbert Goodmate och han stannade för att se efter denne. Med högt buret huvud och klar blick lyssnade han till åskan som började dundra plötsligt. Den främmande vargen var snart synlig och Gilbert Goodmate gick fram till denne.

"Hello there."

Den glada tonen var trevlig som alltid.

"My name is Gilbert Goodmate, and I come from the city pack of Phungoria. Might I ask you what you are doing out in this barren desert a day like this?"

[[PAX TILL NEVADA DEN TJOCKE!]]

VARNING!!!! Innehåller spoiler av spelet "Gilbert Goodmate and the Mushroom of Phungoria" samt osammanhängande meningar,
internskämt och kanske inte riktigt sanna påståenden om vargar som Nevada känner, samt op och pp och andra inte så troliga händelser
och ett vagt personlighets byte hos Nevada. och blod. och sånt. <3

Nevada den Tjocke. Den otroliga. Den fantastiske.
Känd över Numoori och över världen!
Ostoppbar!
Tjock!

Ledare över den starkaste flocken!
En legend!

Han seglade över öknen - hans hav! - på ett magnifikt skepp av det klaraste silver!
Sanden kastade sig att alla håll framför honom och vinden slog honom i ansiktet, och pälsen på hans bröst krullade sig till ett stolt krås.

Ovanför hans huvud dundrade åskan i samma takt som hans själv och ständigt slog blixstrarna ner i skeppet av metall. Ovädret var hans mandel som
fladdrade i vinden som en fågels vingar när vinden får dens fjädrar att fladdra!

Han anade något där framme! En främling!
Med ens sjönk silver båten ner i marken, medans han ännu for framåt. Precis framför denne främling hade skeppet sjunkit ner i marken helt och Nevadas tassar stod helt stabila på medans åskan fortsatte rakt fram och omringade dem både!
Han kunde plötsligt se at vargen läppar rörde sig. Men han hörde inte för just då slog en blixt ner precis invid dem.

"Vem är du och vad gör du här?! det här är mitt rike!"

Varning för fruktansvärd användning av grammatik och hopp i tidslinjen som förvirrar rollspelet än mer

Gilbert Goodmate stod helt stilla och studerade främlingen. Detta främmande språk var inget han förstod. Men Gilbert Goodmate hade alltid varit bra på att gissa och gissade att den andre undrade vem han var. Så han upprepade:

"My name is Gilbert Goodmate, and I am on a quest to save the MUSHROOM OF PHUNGORIA. Who might you be, dear sir?"

Gilbert GOODmate stod stilla en stund och lät främlingen svara. Att blixtarna slog ner i närheten brydde han sig föga om. Det var oviktigt. Han behövde nå sitt hem och återlämna svampen så att hans farfar Abraham Goodmate kunde befrias. Ännu hade han tid. Och om han skyndade sig skulle han hinna hem på ett par dagar. Men då han var vilse i öknen kanske han kunde fråga denne fete herre om vägen.

"Dear sire, might I ask you for the directions to Phungora? I am in quite the hurry and need to get home ASAP."

Han log sitt vänligaste leende åt vargen på silverbåten. Just då slog blixten ner i Gilbert Goodmates svans. Den ställdes på ända och håren petade åt alla håll. Men det var inget problem för Gilbert Goodmate. Nej, han tillät blixten att passera genom hans kropp för att nå den silvriga båten varpå den tjocke vargen ramlade av. Gilbert Goodmate skyndade fram till dennes fallne gestalt.

"Why did you fall asleep like that? You do know that falling of boats can be dangerous? Especially for someone of your weight."

Han hjälpte den vite tjockisen upp och blixten slog ner nära dem men det brydde dem sig inte om för blixten kunde inte skada dem.

VARNING FÖR OTROLIGT MYCKET OSANNING.


Saliv kastades ut från den vites mun och hans fettvalkar i ansiktet fick sandkornen att flyga minst tre meter bort i tsunami.
Tsunamin växte snart och blev så stor att den dränkte nästan alla Qu och tre från TDN.
Key och Weed började gråta så att det regnade i öknen och nu regnade det på vargarna.

Vid hanens ord muttrade han bara tyst för sig själv medans han reste sig upp.
Han mindes med ens de kvällarna då han suttit upp på sitt rum och gråtit till Avril Lavignes What the hell på hög volym för att Kyoko och de andra inte skulle höra honom.
Han var tvungen attt klippa bort päls från rumpan och sätta det på benen för att flocken inte skulle se de blodröda strecken.
Han snyftade till.

"Ah.. det är ju sant. Jag borde göra mig med båten. Jag kanske kan sälja den till Azazel. Han är billig. Men hur ska jag ta mig hem istället? Jag behöver ngn form av transportmedel."Azazel brukade gå ut sent på kväll med sina klubbar. Ibland ensam. Ibland med Saturn. Kanske Kyoko och Tass också, om de var fulla. Azazel hade
tiggt sig till en egen garderob för just detta ändamål. Nevada hade fått ostbågar i utbyte och något.. *host* väldigt speciellt vid sidan om det.

"Du sa något om Phungoria. Jag har en karta."

Varning för


Gilbert Goodmate stoppade ner båten i byxorna för att den säkert kunde komma till användning senare. Den fick ta plats tillsammans med diverse böcker (varav en med en massa onda förtrollningar i), hans damråtta husdjur, en kniv och ett svärd. En tom hink. Papper av flertalet olika slag, en förgiftad klick
hånung, ett antal fjädrar och annat dylikt, en dammsugare, en badring och annat.

"Nevada, I've got something that you might use as a transportation system!"

Sade Gilbert Goodmate och tog fram badringen. Han tyckte den var ett bra färdmedel, och den tjocke Nevada skulle alldrig falla ur den och skada sig.

"May I see the map, please?"

Då kom det en underlig fågel flygande. Men fågeln blev grillad av en blixt. Gilbert Goodmate travade bort och åt upp den grillade fågeln som var mycket god. Sen återvände han till Nevada och tittade på kartan. Han gav Nevada den Tjocke lite av den förgiftade honungen och den vite vargen somnade och Gilbert Goodmate tog kartan så att han kunde se vart han befann sig:



Gilbert Goodmate tittade på kartan och visste sen precis åt vilket håll han skulle. Nu kunde han äntligen ta sig hem och rädda sin farfar! Regnet skulle inte hindra honom!

Nevada sov sött. Med ett leende på läpparna och tankar på en viss svart röd ögd varg. Men då vaknade han!

"Vah vah vad gör du?!" frågade han otroligt upprört! Fragdan kastade sig ut ur hans mun och han spydde nästan.
Hans tänder bet i hans ben så han började blöda. Eller något.

Benet trillade av och då bet Nevada på det andra benet.

Just som Gilbert Goodmate tänkte ge tillbaks kartan till Tjockisen så vaknade denne på fel sida sängen. Den vite var jättearg och fradgade.

"What are you doing?!"

Utbrast Gilbert Goodmate och ropade till när Nevada bet i hans ben. Det gick av. Blodet sprutade åt alla håll och Gilbert Goodmate fick kämpa för att stå upp. Det gjorde ont. Och det var svårt att stå på tre ben. Så bet Nevada i den tredje benet och det gick av det också. Så Gilbert stod på bakbenen och viftade med sina stumpar som sprutade blod.

"Ouch! Stop that! It actually hurts! Alot! I don't want you to bite me again!"

Han bet Nevadas svans och blixten slog ner nära de båda vargarna. Regnet öste över dem och blodet rann ut i sanden och sanden blev röd av blodet.

"I will hurt you for hurting me!"

Gilbert Goodmate bet hårt om Nevadas svans och sedan om Tjockisens fettvalkar på rumpan. De var mjuka och bitvänliga och han funderade kort över varför det saknades päls på Nevadas rumpa. Men han hade inte tid att tänka, så han bet Nevada igen denna gång i örat. Det tjocka örat flöt ut mellan hans tänder.

Sen kände han sig svagare, men det skulle inte hindra Gilbert Goodmate, för han var stark och hade sådan viljestyrka att han kunde ignorera smärtan och de sjuttioelva liter blod som forsade ut hans framben. Han hostade lite blod och slickade sig sedan om munnen. Han hoppade undan för en blixt som han såg komma och undvek den.

"DIIHN SEGA JAVWUL!"

Skrek Nevada när vargen bet honom lite överallt på kroppen så att fettet dallrade. Nu var öknen så full av blod att det gick upp till knäna på Nevada.
Han vadade fram till vargen som stod några meter bort och bet påhans öra.
En fontän vart han.

Nevada dök!

Och sen hoppade han upp!

Han bet Gilbert i naveln!½

Blodet sputade ut på Nevadas ansikte och han spydde.

Blä sa han.

Då från ingen stans dök det upp små silvriga öar! Nej vänta! de var kaniner!! Le GASp

Kaninerna åkte ubåt tillsammans och hoppade på gilbert.

dom bet av allt som stack ut lite grann från den igentliga kroppen. Förutom ett bakben, ett ögonlock och det andra ögonlocket.

Gilbert Goodmates ansikte, ben, svans, öron, andra öra, och allt bets av silverkaniner. Men han kände inget, för han hade beslutat att inte dö här! Han skulle rädda sin farfar, och för det skulle han behöva föra den magiska svampen till Phungoria!

Han vadade fram till Nevada på sitt enda ben och tog fram svampen från ur sina byxor. Han slog på den tjocke tills blodet skvätte ur Gilbert Goodmates ögon och han inte kunde se den vita vargen längre.

"I don't think that is such a good idéa."

Sade han sedan och tappade han fattningen. Han blev jättearg och bet i allt runtomkring sig. Nevada och en kaktus och regnet som öste ner och fick blodet att stiga så att han måste simma. Åskan slog och blixten gick genom blodet och genom vargarna ner i marken. Gilbert Goodmate började känna sig lite svag. Han började må lite dåligt. Men bara lite. Än kunde han slåss.

Så han sprang bort till Nevada och kastade silverbåten på honom.

Nevadah tycte det var skitbra ide! Han förstod inte varför Gilbert inte kunde tänka utanför ramen D:< Svampen dansade som en rå korv!

"Dont touch myh ballz!" utropade han när kanonkulorna på hans hederliga silverskepp plötsligt rullade av silverskeppet.
Silverskeppet förövrigt landade tre meter bort från Nevada. Eftersom han kan styra det själv och inte ville ha det på sig.

AJJH ropade han plötsligt när den enbenta blodiga jycken bet i hans bakben och slet med sig lite av hans otroligt vackra päls. Hans egna blod flöt nu ut ur såret.
En halv droppe i taget.

"Det ska du får för!"!"!"

Nevada hoppade på Gilberto och slet av honom halva kroppen med sina bara tassar! tarmarna landade på Nevadas näsa och han åt dem som nudlar. Levern åkte iväg till princessan Michelle långt långt bort.
Och innan hjärnan rann ut genom hans strupe så hörde Nevada hans röst:

"Om en och en halv höna lägger ett och ett halvt ägg på en och en halv dag, hur lång tid tar det då för en apa att kärna ur en gurka med svansen?"

Nevada blev tyst. Han nickade för sig själv bekräftande över dessa sista visa ord.
Han skulle minnas Gilbert.
Bland annat för att han fortfarande hittar rester av hans kropp mellan sina valkar på magen.

Hans brösthår krullade sig.
Någon behövde honom i lyan!
Han tog fram badringen. Gul med rosa pricker. Han satte sig på den. Den flöt fint på blodet. Han tog upp en kaktus och årade sig långsamt igenom Gilberts kvarlevor.
Det var solnedgång och den färgade blodet i de mest fantastiska färger. Runt Gilbert blommade nu tusentals blå blommor. Nevada fnös åt föreställningen, och åkte hem.

Den stora svampen var en silluett under den stora solen. Den var på väg till ett rike långt, långt borta. Vem vet vad som skulle hända den där?
Gilberts resa stannade kanske här, men för svampen har äventyret bara börjat!


AVSLUTAT