Det kändes tryggt att vara tillbaka i den silverglänsande pilskogen. Det här var hemma. Här kände hon att hon äntligen, efter flera veckor på helspänn, kunde slappna av ordentligt. Den varma luften doftade blommor och nyutslagna löv, det kändes välkomnande och Theia ökade omedvetet farten. Hon befann sig inte långt ifrån lyan och hon såg fram emot att få träffa Stripe och resten av den lilla flocken igen. På sin resa hade hon lärt sig mycket och kunskaperna om läkekraft och helande hade växt sig större än hon någonsin hade hoppats på. Det hade också fått en annan tanke att växa inom henne, först hade det bara varit en tankspridd liten idé, men ju längre hon fick grubbla över det ju mer växte den till en riktig plan som hon tog på fullaste allvar. Men för att genomföra den var hon tvungen att rådgöra med Stripe och hon var inte riktigt säker på att han skulle uppskatta den. 

Den svartvita honan rundade en liten kulle och fortsatte vidare längsmed den slingrande lilla stigen hon visste ledde till lyan. Egentligen var det inte svårt att hitta, så länge man visste vad man skulle leta efter. Men okända vargar fick verkligen anstränga sig för att lägga märke till de små, ringlande stigarna som ledde till kärnan av Silverpile, de misstogs ofta för betydelselösa djurstigar som användes av mindre varelser än vargar. Men Theia, precis som de flesta andra i flocken hade dem memorerade i huvudet. Den vita honan strålade. Inte ens de dystra, grå molnen på himlen kunde sänka Theias humör.

Tre sparvar kvittrade nyfiket åt henne från en buske och hon log tillbaks åt dem. Hon hade saknat småfåglarna i skogen, fåglarna hon mött längs vägen hade aldrig visat henne samma intresse och nyfikenhet som småfåglarna i Silverpile och inte undra på det heller, de visste att hon behandlade dem med respekt och till och med kunde kommunicera lite med dem. 


[Modig och Jaro]