::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Sinie** Spelas av : Deadcell

Några få dagar hade gått sedan hon, en svart fakarg med vita och blåa markeringar, tagit sig in över torra land. Hur lång tid det var sedan hon lämnat sitt gamla hem visste hon inte, men det var ett bra tag sedan. Den saken var klar. Nu, utmattad och svag, hade hon letat sig upp bland bergen - där hon trivdes bäst. Vilket kanske inte var så konstigt. Hon var född och uppvuxen bland berg.
De stora blågrå vingarna hölls uppe vid sidorna, men tack vara utmattningen orkade hon inte hålla dem uppe ordentligt. Vingspetsarna släpade i marken efter henne, vilket hon konstigt nog inte brydde sig om just nu. Hon ville hitta någon säker, skyddad plats att vila och samla ihop sina krafter på, det var allt.

Himlen var målad i grått, och hon visste knappt vilken tid på dygnet det var. Men, hur stor roll spelade det egentligen? Korrekt svar: Det spelade ingen roll alls.
Sinie såg sig omkring, tillät de ljusblåa ögonen att skanna av området. Tomt. Bra. Hon var inte direkt den socialaste av vargar, sällskap var inget hon krävde. Samtidigt var det något hon ofta ville ha. Men vem skulle slösa sin tid på henne? Ingen. Sinie krävde ingenting av någon, förväntade sig inget av någon. För hon visste att om hon skulle göra det, skulle det sluta i besvikelse. Fanns inget annat sätt. Hennes egen familj hade ju behandlat henne som en skugga, varför skulle andra inte göra det också?

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Ännu en till varg hade anslutit säg till Volantis, en gammal vän till Valoria. Men Den Blå tiken hade nu flugit iväg från resten av flocken för att återigen samla sina tankar. Igen.

Hon suckade lågt och lät blicken svepa över bergen. Varför kunde hon inte hålla hus i någon annan plats än den här? Den mesta av sin tid hade hon spenderat i just dem här bergen. Hon fnös lågt för sig själv och tog några tag i luften för att komma högre upp. Hennes rosa ögon granskade området, lade märke till allt. Och där, där såg hon något. I luften.

Antagligen var det en fakarg, eller kanske en drakarg. Tanken över att det kunde vara Ryuuko, den hemska drakargen som försökt ta hennes liv flera gånger, fick hennes hjärta att slå några extra slag i bröstkorgen. Men när hon kom närmare såg hon att det varken var Ryuuko eller en drakarg. Det var en fakarg. Dofterna slog mot henne och hon visste nu att det var en tik. Valoria var tvungen att ta reda på vem det här var, för hon var trots allt väldigt nära hennes flock. Kanske kunde denne vara ett hot. Eller, kanske var denne en ensamvarg som sökte ett hem?

Valoria slog på ett av sina vänligare leenden och närmare sig tiken.

**Sinie** Spelas av : Deadcell

En djup suck lämnade den svartfärgade tiken. Än en gång gjorde hon sitt yttersta för att inte tänka på sin familj. Vad hade hon gjort för fel egentligen? De andra valparna hade ju sett ut precis som hon, bortsett från den klarblåa färgen fjäderspetsarna var målade i. Syskonen hade haft mörkare färger på sina vingar. Men vad spelade färgen och teckningen för roll? Hon var ju deras dotter oavsett, visst? Hon förstod inte. Men hon var mindre värd än vatten, det visste hon. Det hade hennes föräldrar och syskon gjort klart för henne.

Hon vaknade till av att hon hörde något som lät som... vingslag? Sinie stannade till höjde huvudet och såg sig omkring. Jo, där var en fakarg. Blåfärgad. Av lukten att döma, en hona. Hon närmade sig. Sinie stod kvar där hon var, som frusen till is, och lät de ljusblåa ögonen följa främlingen. Hon såg inte ut som om hon ville något ont, av leendet att döma. Men skenet kan när som helst bedra.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Nej! Det här var inte Valoria. Hon var kaxig. Elak. Dum. Hon var inte den som flög fram till en person och 'hej kära vän. kom och följ med mig till min flock så lär vi känna varandra' Haha. Aldrig i livet. Så leendet som hon hade haft på sina läppar försvann, och istället granskade hon tiken som stod på en klippa lite längre ner. Hon lät bli att flaxa med vingarna så att hon istället sjönk ner mot individen. Visst, Valoria kanske inte var den trevligaste, men nu orkade hon inte med mer fiender. Inte på ett tag. Men att veta vem främlingen var, det var hon tvungen. Främlingen var trots allt i närheten av hennes flock, och kanske skulle den skada flocken?

Och sen när började Valoria bry sig om sin flock? Aldrig. Hon brydde sig inte om sin flock, ville inte ens vara med i den. Volantis. Den enda hon brydde sig om var Volbara - och kanske var det därför hon såg ner på tiken. För att hon var rädd. Rädd att en annan tik skulle ta honom. Så hade det varit med Auzora. Hon hade varit rädd att Volbara skulle falla för den kattliknande tiken och helt glömma henne.

Men istället för att slänga ur sig hemska vassa ord till tiken lade Valoria huvudet på sned och kollade sig omkring för att försäkra att honan var ensam.
"Främling. Får man be om ditt namn?" sa hon med sin skarpa röst.

Den Blå nästan skrattade åt sig själv. Hur var det hon lät? Hon lät precis som Volbara. En sån där typiskt 'jag visar dig respekt'-snubbe. Valoria fnös lågt tyst, knappt hörbart och vände åter blicken mot tiken. Krävde ett svar av henne. Åh, vad var det som höll på att hända med Valoria?

off: sämsta inlägget ever : D

**Sinie** Spelas av : Deadcell

Hela tiden följde hon den blåa fakargen med sin ljusblåa blick, lade märke till att leendet över främlingens läppar försvunnit. Bara en så liten sak oroade henne. Tänk om hon planerade något? Sinie skulle knappast ha så mycket att säga emot. Vem vet vilka krafter den här fakargen skulle kunna ha? Hon själv hade ju inte ens upptäckt några krafter än, om hon ens hade några överhuvudtaget.
Sinie backade undan några små, korta steg när främlingen landade på klippan framför henne och sänkte huvudet en aning. Undvek att skapa ögonkontakt med honan, och granskade henne istället från topp till tå.

"Främling. Får man be om ditt namn?"

Fortfarande undvikandes den andre tikens ögon, tog hon ett djupt andetag. "Sinie." Kort och gott. "Och ditt?" Rösten var visserligen aningen låg, men vänlig. Vänlighet kom man långt på, det visste hon. Samtidigt fanns det de vargar som gav fullständigt fan i om man var vänlig eller ej - 'de onda'. Den här tiken såg inte direkt ond ut, men inte speciellt god heller - av ansiktsuttrycket att döma. Men, finns ingen anledning att döma någon efter hur de ser ut.
Sinie stod stilla, väntade tålmodigt på svar - om hon nu skulle få något. I sin väntan, såg hon sig lite omkring. De var rätt högt upp i bergen, och utsikten över landet var riktigt fin. Dock hade det antagligen varit mycket vackrare om solen hade varit framme. Nåja. Sol eller ej, så länge man såg något var hon nöjd.

Off: Det där var inte sämsta inlägget ever! D: Tycker det var bra! Bara att titta på mina inlägg, så har man riktiga finalister till "Årets Sämsta Inlägg"-tävlingen... Är hur jävla ringrostig som helst. :c

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Sinie. Hon upprepade tikens namn i huvudet några gånger. Hon klippte en aning med öronen och höjde huvudet för att granska tiken. Hennes framtassar var vita medan de bakre var svarta. Tikens vingar var svarta och mörka. Det var en vacker tik, antagligen snäll också. För hon hade inte visat några tecken på hotfullhet.
"Valoria." sa hon med sin skarpa röst. Hon tänkte precis fråga om tiken, Sinie, var ensam när hon slängde en blick omkring sig. De var ensamma. "Så.. Sinie alltså. Är det någonting du söker?"

OFF: kort, ursäkta : (

**Sinie** Spelas av : Deadcell

Sinie svepte lätt till med den långa svansen och vände blicken åter mot honan, fortfarande undvikandes hennes blick. Valoria, var tydligen främlingens namn, och enligt Sinie själv, passade det henne. Valoria. Ett namn hon skulle lägga på minnet.

"Så.. Sinie alltså. Är det någonting du söker?"

'Nej, inte alls!' - Första tanken, också en lögn. Sinie undvek visserligen sällskap, av goda anledningar, men hon behövde ärligt talat hjälp. Kanske kunde denne... Valoria, hjälpa henne? "Bara någonstans att vila, det är allt." Fortfarande rädd för att möta hennes blick, vände hon huvudet aningen åt sidan för att än en gång spana ner på världen under dem. Så larvigt. Vad är det för farligt med ögonkontakt, Sinie? Hon kände sig dum, korkad, idiotisk. Ett till bevis för hur lite plats hon hade här i världen. En idiot, Sinie, det är precis vad du är!
Den mörka honan sänkte huvudet ytterligare en liten aning, och vände tillbaka huvudet. De ljusblåa ögonen sökte sig uppåt, och fann till sist den blåfärgade honans mörkrosa ögon.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Den Blå tittade ner på tiken. Det var en aning patetiskt det här, men hon skakade bort tankarna och väntade på ett svar från tiken.

"Bara någonstans att vila, det är allt."

Ja, det skulle hon kunna fixa. Eller, åtminstone erbjuda. Hon kunde erbjuda den mindre tiken ett hem, men om Terock skulle acceptera visste hon inte. För tiken var en bevingad varg, och det var det Volantis stod för. Bevingade vargar som stred för balans i Numoori. Varför skulle han inte acceptera tiken som en i flocken? Valoria kom på att hon inte hade frågat Terock ifall det var okej om Nightingale anslöt sig till dem, men hon var en vän till Den Blå. Och om Terock hade nekat .. hade Valoria antagligen lämnat flocken. För hon kunde inte lämna sin vän i det skicket hon var i nu.

Den Blå vaknade upp ur sina tankar och synade den lilla tiken. Lade huvudet på sned. De mörkrosa ögonen mötte tikens blå blick.
"Jag kanske kan erbjuda dig ett hem."

**Sinie** Spelas av : Deadcell

Tystnad. Det här medförde, såklart, osäkerhet till Sinie. Något hon inte riktigt kunde hjälpa. Det var bara hur hon var. En osäker och undergiven individ. En liten hona som inte visste varför hon existerade eller vad det skulle bli av henne i framtiden, om hon nu hade någon. Hon avskydde sig själv, vilket hon också hade bra anledningar till. För vad hade hon någonsin gjort för att förtjäna en plats här i världen? Se bara på hur hon blivit behandlad av sin egen familj. Som om hon varit osynlig, aldrig varit där. Det hade varit nog med bevis för henne. Hon fanns bara för att finnas, inte skapt med någon riktig mening.

"Jag kanske kan erbjuda dig ett hem."

För en kort sekund sken hon upp. Ryckte lite i båda mungiporna och såg faktiskt... glad ut. Fram tills att hon förstod vad hon sysslade med. Korkade idiot. Hon suddade bort det lika fort som det kommit, låtsades som att det aldrig hänt. Ändå tillät hon sig själv att dra upp den ena mungipan lite.
"Va? Vart?" Hon kände sig nästan som en liten valp igen. Oskyldig, ovetandes, liten. Sedan tänkte hon efter lite. Hon förstod inte. Varför erbjud hon, en främling, henne ett hem? Men hon brydde sig inte om att fråga. Det skulle antagligen låta alltför otrevligt.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria skulle ha skrattat åt tiken för några veckor sedan, men nu tittade hon bara på henne. Väntade på vad lillen hade att säga. Hon undrade vart. Ja, vart? De hade inget speciellt ställe, utan de var fortfarande en flock i rörelse. Kanske skulle du bosätta sig snart, de hade inte riktigt hittat rätt ställe än bara. Snart skulle de hitta ett ställe där de kunde slå sig ner, där de kunde märka att det var deras revir. Att det var Volantis revir. Hon ruskade bort sina tankar och knyckte på nacken.
"Vi har inte bosatt oss än." sa hon med sin skarpa röst. Sedan fortsatte hon. "Men det är det jag kan erbjuda."

Hon piskade en aning med svansen och klippte med öronen. Kanske skulle flocken inte behöva tiken, men däremot behövde nog tiken flocken.

**Sinie** Spelas av : Deadcell

Även om Sinie inte kunde förstå varför den här honan var så vänlig mot henne, tänkte hon acceptera all hjälp hon kunde få. Hon kanske inte förtjänade den, men hon skulle återgälda henne, någon gång... Det var vad hon hoppades, i alla fall.
Att hon behövde hjälp, tänkte hon inte förneka. Hon hade nyligen kommit in i det här landet, och det här var den första hon hade en konversation med. Kanske kunde hon börja om på nytt här. Släppa det förflutna och gå vidare? Kanske fanns det en mening med hur hon hade behandlats, att det var för att hon skulle hitta det här landet? För hon hade ju gett sig av så fort hon visste att hon kunde klara sig själv, mer eller mindre. Att släppa det förflutna skulle bli lättare sagt än gjort, men det här var en början.

"Vi har inte bosatt oss än. Men det är det jag kan erbjuda."

"Det du kan erbjuda är mer än nog. Tack." Sinie vågade sig på ett litet försiktigt leende. Hon var redan skyldig denne Valoria mer än vad hon själv kunde erbjuda. Sinie såg dock inte detta som ett för stort problem. Men hon skulle se till att betala tillbaka vänligheten, en dag.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria kunde se hur tiken drog lätt i mungipan, till hur det sedan utvecklades till ett litet leende. Kanske hade Den Blå gjort rätt för en gångs skull. Hon hade tänt en liten gnista hopp hos den mindre tiken.
"Det du kan erbjuda är mer än nog. Tack."

Den Blå lät själv ett litet leende spridas på hennes läppar. Hon nickade och vände sig om. Det kanske var dags att återvända till flocken. Hon hade trots allt varit ifrån den ett tag - och nu kanske det var dags att återvända. Det var ingenting hon såg fram emot speciellt mycket - men vad gjorde man för att göra sina kära glada? Den enda anledningen till att hon var medlem i denna Volantis, var för Volbara. Hon hade sett hoppet i hans ögon och .. kunde hon verkligen vara så kall att släcka det?

**Sinie** Spelas av : Deadcell

Sinie förstod det inte. Ett nytt hem, och förhoppningsvis en ny start i livet också. Hon hade smutskastats ända sedan födseln, fått stå ut med att alltid vara den där obetydliga och osynliga av syskonen i flera år. Hennes föräldrar hade inte gett henne något annat än knappt tillräckligt med mat och värme för att överleva. De hade aldrig gett henne minsta lilla kärlek, minsta lilla tecken på att de brydde sig om henne. Aldrig. Hon hade skapat egna tankegångar och intalat sig själv hur dålig hon var, för föräldrarna hade ju aldrig försökt bevisa motsatsen.
Den behandlingen skulle vara svår att glömma, likväl som tankegångarna skulle vara svåra att bryta. Men, hon fick väl helt enkelt intala sig själv att hon hade klarat sig såhär långt, och att det bara var att fortsätta. Saker och ting verkade ju faktiskt börja gå åt rätt håll nu.

Hon lade märke till leendet som bildats över Valorias läppar, vilket gjorde Sinie glad. När honan vände sig om kom dock delar av osäkerheten tillbaka. Vad nu? Skulle de återvända till... vart de nu skulle återvända till? Sinie tog några små steg fram mot den lite större fakargen och tittade frågvist upp på henne.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

"Följ efter mig bara." sa Valoria till tiken, Sinie. Hon bredde ut sina blåa vingar och hoppade ut från klippan. När hon hoppat tog hon några flaxande tag i luften. Hon såg sig omkring, sökte med blicken efter hans älskade, kära Volbara. Som inte älskade henne. Hon ruskade bort tanken och började flyga mot flocken, med en kanske kommande medlem.

En tanke dök upp inom henne. Om detta skulle bli en kommande medlem av Volantis .. Borde inte Den Blå då veta någonting om denne? Det enda hon visste just nu var tikens namn, Sinie. Valoria spände blicken i den lilla tiken. Dock var hennes blick vänlig, vänligare än vanligt faktiskt.
"Berätta om dig själv." Hon ställde det inte som en fråga, utan antog att tiken kunde svara på hennes fråga. För hur svårt kunde det vara? Valoria tänket på sig själv. Hur hon stänkt av sig från omvärlden när Terock frågat om hennes förflutna. Hur hon genast avvisat honom..

**Sinie** Spelas av : Deadcell

"Följ efter mig bara."

Sinie följde den blåfärgade fakarghonan med blicken när hon bredde ut sina vingar och kastade sig från klippan. Hon tog ett par djupa andetag, samlade sina krafter. De stora gråblå vingarna slogs ut, och den lilla tiken tog ett språng rakt ut i luften. Hon började sedan flaxa med vingarna och stannade sedan i ungefär samma höjd som Valoria, för att sedan börja röra sig framåt.

"Berätta om dig själv."

Sinie mötte den blåfärgades mörkrosa ögon, och funderade sedan på något lämpligt svar. Vad fanns det att säga? Hon tänkte inte dra upp hela sin historia. Det gjorde ont bara genom att tänka på den. Men vad skulle hon säga? Hon hade inte upptäckt några krafter än och hade nog inget annat viktigt att säga. Kanske något kort om sin historia kanske vore på sin plats i alla fall.
"Tja... jag kommer från... någonstans bortanför det här landets gränser. Min familj ville knappt veta av mig, så jag gav mig av. Jag kom hit för bara några dagar sen." Hon tittade på Valoria, undrandes vad mer hon skulle kunna säga. Vad mer som fanns att säga.

**Valoria** Död Spelas av : Cat | Död

Valoria lyssnade på tikens ord. Hade det varit Valoria själv hade hon absolut inte öppnat sig för en främling. Eller ja, Den Blå hade inte öppnat sig för någon alls egentligen. Jo, Volbara. Men han var också den enda. Hon hade avvisat Terock genast, när han hade frågat om Valorias förflutna. Han kanske trodde att han någon gång skulle få reda på mer om henne, men det trodde hon knappast. Hon ville ha det för sig själv. Bekämpa smärtan för sig själv. För det var ingen annan som brydde sig.

"...Jag kom hit för bara några dagar sen."

Den Blå hade hört med ett halvt öra vad tiken hade berättat. Någonting om att hennes familj inte ville ha henne, och att hon lämnat dem pågrund av det. Valoria nickade, innan hon ökade takten en aning. Egentligen ville hon inte styra mot flocken, Volantis. Hon trivdes knappast i en flock. I sin flock. Hon hatade det att kalla sin flock. Men det var trots allt så. Hennes flock. Volbaras flock. Terocks flock. Hennes flock. Usch.

**Sponsored content**

» Storm [Volbara, Valoria]
» En sångfågels ankomst [Valoria]
» Heartrace [Valoria]
» Last meal [Valoria]
» This is my World[Wynni, Valoria & Terock]

::: IC: NUMOORI :::

Bergen

Raukakekedjan

Black Clouds. /Valoria

::: IC: NUMOORI :::

Bergen

Raukakekedjan