Den udda färgade blicken studerade bergets skepnad, kände av energierna från de metaller som vilade inom bergets väldiga struktur. Malphas log nöjt och tog sig med ett smidigt skutt upp på en av klippavsatserna som gav väg för en mindre stig, följde man den så kunde man ta sig högt upp på berget och stöta på en och en annan gräsbeklädd plattform, som på naturlig väg utformats på bergssidan Ett perfekt ställe för att bara ta det lugnt och blicka ut över den orangeröda Höstskogens tak.

Tassarna ledde vägen, följde den stig som han flera gånger tidigare gått över. Just det här stället kände han till allt för väl, och lika så hans systrar, när dom varit yngre så hade detta varit ett favoritställe för bråk och lek.

Äntligen nådda han gräsplatån.
Här såg allt ut som vanligt, ett träd, några buskar och en fantastisk utsikt. Malphas rörde sig bort mot klippavsatsen och slängde sig ner, med ena tassen hängandes ner för kanten. Hakan placerade han mot de båda frambenen och blicken vilade mot horisonten som tagit en rödaktig ton, solen var på väg ner och natten nalkades.

[BQ]

Berg, berg överallt nästan. Detta var intressant för tiken. Hon hade aldrig varit här och varför hon just vandrade hit var att hon bara blev nyfiken, utforska. Enmassa berg där hon kunde hoppa över allt och "flamsa" lite, baraför att det var kul och hon var typ "forever alone".

Tiken hoppade upp på ett litet berg och såg sig omkring, fan va kul! Detta var ju rena lekplatsen för henne! Även om hon var gammal och grå kunde hon ju passa på och busa lite med sig själv, när ingen såg henne.
Det såg inte ut som att någon befann sig här, varför då? Det är ju värsta lekplatsen! Massor av berg och ja, berg. Där man kunde hoppa omkring och flamsa, om man hade tråkigt som hon hade då.

Men just nu hade hon ingen tid och flamsa, hon ville bara ta det lugnt, återhämta sina krafter ifrån striden med björnen i lövskogen.

Tiken la sig sedan ner på berget med framtassarna framåt och korsade dessa sedan. Hon vinklade in vingarna och la dom på varsin sida av ryggen. Sedan la hon huvudet ner mot de korsade tassarna och väntade på att någon rolig individ skulle titta fram, som hon kunde skrämmas lite med baraför att jävlas. Ja, hon var en riktig retsticka som sagt, älskade retas med folk och göra dom förbannade. Det var liksom hennes hobby!

Just nu tänkte hon på massa saker, men framför allt på hennes familj. Hon var ensam, och kommer alltid att vara ensam. Varför? Vad hon gjort mot världen som ej tycker om henne? Ingen gillade denna häxa.
Eller?...

Han låter en gäspning passera förbi obehindrat och sluter ögonlocken, när en ny doft springer fram med vindens lätta bris och stör honom i hans vila. Malphas höjer nosen och låter doften dras in i nosen för att lättare kunna identifiera den. En hona.
Han öppnar ögonen, något besvärad, och blottar den udda färgade blicken. Han söker av området med sinnet och finner några mindre bytesdjur men fortsätter sin sökning, till slut hittar han tikens sinne.

Hon är fortfarande en bit bort, så han lägger ingen större vikt vid det och sluter åter ögonlocken. Han korsar frambenen och lägger till hakan i en behaglig position. Trots det att han vilar så håller han uppsyn över tiken, i fall att hon skull få för sig att ta sig dit.

Något kittlade i hennes nos, en doft. Hon drog in doften och lät hjärnan identifiera vad det var för något. En hane.

Nej, inte fler irriterande, patetiska hanar, fan...

Hon satte sig upp för att se sig omkring om hon såg någon hane inärheten. Just nu för tillfället såg hon ingen hane. Så hon sträckte ut vänstra vingen för att putsa sina fjädrar. Hon putsade de ordentligt, fjäder för fjäder. Hennes saliv var som vax och hon rättade även till de fjädrar som låg utan för "fjädermönstret".

[Sry kort, är på kalas :)]

[Ingen fara (:]

När han märker att honan verkat stanna för att uppehålla på den plats hon befinner sig, så släpper han sitt fokus.
Den vaga brisen leker sig genom den ljusbruna pälsen och upp genom den stela kammen som går från axlarna och upp över skallen, men vinden lyckas inte ta sig hela vägen genom utan dör ut.

Malphas ruskar på nacken och känner hur kammen  svajar med i rörelserna, ännu en gång lägger han sig till rätta på klippavsatsen och försvinner snart in i drömmarnas värld.

Hon la sig sedan ner för att vila lite grann. Därefter slöt hon ögonen sakta och kommer in i drömmarnas värld. Men inte vilken dröm som helst, mardröm....

"Mamma!" *skall* *blodet sprutar ut* *dödsskrik* *dödsryckningar* *DUNS*

Hon drömde mardrömmar om hennes mor, när hennes far tar det beslutet att döda henne. Medans tiken låg och sov gnydde hon svagt och fick "tix". Nästan lite som epelepsi anfall fast korta anfall och sedan igen.

Det var något som drog honom ur hans sömn, skrik och läten från en kamp, en valp som ropar efter sin moder. Malphas slog upp ögonen och såg sig undrande omkring, den enda i hans närhet var varginnan vars sinne han upptäckte tidigare under dagen. Men, varför hade hennes tankar nått honom i hans sömn? Det var första gången han upplevt något liknande.
Han fnös och såg upp mot kvällshimlen.

Solen hade gått ner och nu stod månen högt på den mörka himmelen och lyste upp världen med sitt mystiska ljus.
Malphas reste sig upp och vände sig om, han var något nyfiken om varför tikens tankar nått honom i sömnen, var hon också en telepat?

I lätt trav lät han tassarna styra honom mot tikens sinne och efter en stund fick han syn på en mörk figur bland nattens skuggor. En bevingad varg som, lika svart som natten själv, låg utslagen på en klippavsats.

Hanen drog in bakbenen under sig och satte sig ner på den upphöjda klippan och såg ner på den sovande tiken, kanske han kunde underhålla sig med hennes sinne, träna sig med sin kraft. Ett slugt flin spred sig över hans smala läppar och han lät sitt sinne bryta sig in i tikens.

[Är det inte ok att han tar sig in i hennes sinne så ändrar jag.]

[Det är helt okej!]

BloodQueen ryckte till flera gånger. Hon gnydde svagt i sömnen.

Mamma, nej! Släpp henne! Mammaaaaaaaa..... *dödsskrik*
-Din mamma är nu vid änglarna, nu är det din tur, min kära dotter... *skriker (valp)* *springer därifrån* *tungt flosande blandat med rädsla*

BloodQueen kommer aldrig glömma sin far, han var psykiskt störd, en riktig idiot. Hon kommer aldrig glömma hans äckliga, vidriga ansikte. Hans äckliga/skrämmande ögon som skrämde henne varje gång hon såg honom.

Hon försökte vakna, men hennes mardrömmar höll "fast" henne.

Malphas slöt sina ögon för att bättre kunna fokusera sitt angrepp mot tikens sinne, men först skulle han leka lite med henne. Utan hämningar dök han in, och gav inte en tanke till hur detta kunde påverka tiken. Var man vårdslös när man befann sig i ett annat medvetande så kunde det sluta med förödande konsekvenser, för medvetandets innehavare.

Ett rått flin lade sig över hans läppar.

Minnen och åter minnen, spelades upp framför honom, men det var just det minnet som han hade stört honom i hans sömn, som sken klarast. Ett starkt minne som aldrig skulle släppa sitt järngrepp om tikens tankar, fyllt av starka känslor som aldrig skulle mattas av. Det var ett kärt liv som tagits från henne när hon bara varit en valp, och hennes fader hade varit den som berövat henne på det.

Malphas har alltid haft väldigt svårt för att känna empati gentemot andra varelser, och denna gång var det ingen skillnad. Han låter sitt mörka skratt eka genom honans mardröm och väntar sedan på hur hennes sinne ska reagera på hans handlande.

[Som sagt, finner du att något inte är ok, så ändrar jag på det :)]

Hon vaknade till då plötsligt. Hon såg sig omkring och flosade tungt. Hennes hjärta pumpade snabbare.

Hennes far, en riktig jävel. Då kom plötsligt en vinputs och en doft kittlade tikens nos. Vem var detta nu då?...

[kort...]

[Hade hon inte känt hans doft tidigare? : o]

Malphas slog upp sina ögon i samma stund som som tiken gjorde detsamma. Den röda glöden i hans blick lyser klart i mörkret, och är det enda som egentligen kan skyla undan hans gestalt i den dova belysningen.  

Han reser sig och tar sig ner från klipphyllan med några lätta skutt, till den platå där tiken befinner sig, och kliver ut i en stråle av månljus för att blotta sig själv för den svarta tiken.

Ett slugt flin ligger över hans smala läppar när han lägger sin blick över tiken.

"Dina minnen hemsöker dig i dina drömmar... Bloodqueen."

[Nej hon var fullt upp i mardrömmen ^^]

Hon reste sig hastight upp när en röst talade till henne. Då såg hon en hane som var vid henne (?). Svagt drog hon upp högra läppen och blottade huggtanden mot hanen.

"Vem är du och hur vet du mitt namn + mina drömmar, främling", sa hon mörkt och kände sig lite osäker.

Så nära som hanen var, blev hon osäker och kände lite obehag.
Hon sträckte fram framdelen och bakdelen stod upp. Varenda muskel sträcktes på framdelen. Samtidigt sträckte hon ut vingarna och sträckte sedan varje fjäder rakt ut.

Nu var det bakdelens tur. Hon gick fram ett steg och pressade bakdelen ner. Nu när hon hade sträckt på sig såg hon på hanen och satte sig lugnt ner.

"Jag är den som står över dig. Försöker du med några som helst dumheter så kommer jag även vara den som hemsöker dig i dina drömmar och jagar dig tills det att ditt sinne bryter ihop och sakta dör ut." Rösten var kall och hård, men samtidigt mjuk och lockande. En vag känsla av osäkerhet sken igenom den svarta tikens yttre, likt en solstråle som tränger igenom ett hop av mörka moln. Malphas flin breddades, nog kunde han dra nytta tiken.

Så snart hon vecklat ut sina vingar och blottade, vad han antog, var ett mäktigt vingspann så flyttades den brunes fokus till dessa. Han hade endast träffat ett få antal individer av denna stort tidigare och dessa vingar fascinerade honom en smula, vargar som kan flyga likt en fågel i skyn.

Det enda han ansåg om fåglar var att de var svaga kräk som bara dög till att ätas, och kanske skulle tiken visa att detsamma gällde hennes ras?

Malphas var absolut ingen kannibal och skulle aldrig äta av en annan vargs kadaver, det var en fullkomligt motbjudande tanke. Men att slita bort några fjädrar från hennes dräkt, det var däremot något lockande.

"Jag är Malphas." Saka började han röra sig runt honan utan att släppa henne med sin blick. "Dina tankar och drömmar är väldigt högljudda, Bloodqueen."

Ännu högre morrade hon.
"Jaså, det säger du, vad fick dig att komma till mig då? Något du ville?, sa hon mörkt.

När hanen började cirkulera henne flinade hon till bara. Skulle han hoppa på henne nu? Vilken tur att hon hade vingar som "förvarade" henne. Skulle hanen hoppa på henne skulle hon köra sin lilla taktik. Den var speciell.

Försöker du leka hotfull nu eller? Malphas, du får ett smeknamn av mig, ditt smeknamn får bli... Pajjas, lek inte runt här, du kan få konsekvenser om du inte slappnar av", sa hon lite retsamt och flinade till.

Hon var betydligt mycket äldre än honom(?). Man skulle ha respekt för de äldre!

Tiken ställde sig fortfarande i sin nuravande position och släppte inte blicken ifrån Malphas. Hon var beredd ifall han skulle göra något.

Ännu en patetisk varelse.

Malphas ignorerar honans morrningar, som tycks stiga i styrka. Det är tydligt att hon känner sig hotad av hans existens. Ett belåtet uttryck tar sin plats över hans anlete. Hon skulle få lära sig att känna sig så mycket mer än bara hotad av honom, och de idiotiska orden hon yttrade ska han trycka ner tillbaka i halsen på henne.

"Jag leker inte." Rösten var kall som stål och det gick inte att urskilja några som helst känslor i den. Efter att ha rundat tiken med ett varv så satte han sig ner och lät den gråröda blicken borra sig in i tikens, illviljan spelade i hans ögon. Fjädrarna på hennes vingar skulle avlägsnas denna natt.

BloodQueen såg på hanen och såg sedan upp mot himlen. Hon hade ingen lust att bråka med små skitungar som denna hane.
"Ha det så bra, unge man, ändra på din attityd så kanalerna kommer nån vart i framtiden", sa hon och gav hanen ett hånflin.

Hon drog upp vingarna och drog genast ber de mot marken samtidigt som hon pressade bakbenen uppåt. Hennes vingar drog upp henne och det lät nästan som en piska när de piskades mot marken.
Hon flaxade med vingarna mot Lövskogen. Inte orkade hon med patetiska ungdomar.

[Ska vi avsluta där? BQ är i dåligt skick och vill inte slåss mer så hon "flyr".]

Tiken flydde för sitt liv och klokt var väl det, hon hade tur för denna gång men om dom skulle ses igen så skulle han inte låta henne komma undan så lätt. Han hade fortfarande några ord som han skulle trycka ner tillbaka i halsen på henne och förhoppningsvis skulle hon kvävas på dem, långsamt och plågsamt.

Malphas fnös och la sig ner på platsen, svansen svepte han tätt intill kroppen och placerade sedan sitt huvud mot frambenen.
Ett problem löst utan någon större ansträngning, sånt gillade han.

[AVSLUTAT]