"Era ord är kloka, fröken."
Grimm skänkte de båda honorna varsin blick. Han står tyst för en kort stund. Överväger om han ska fortsätta sin färd, vilket han också bestämmer sig för.
"Mina tassar kliar. Adjö, mina damer."
Han sätter benen i rörelse och fortsätter upp med det sluttande berget. Något drog i honom, sa till han att fortsätta sin resa. Mötet hade varit kort, men ändå hade han hunnit uppskatta det. Trots det att hans blod kokade.
Snart skulle han behöva finna en motståndare.

[Lämnar. Har missat detta roll och känner mig sjukt dum som stoppat upp det. :c Flåt.]

Bestämt att det här rollet är [AVSLUTAT] nu. :)